Pedagogisk segregation ökar i skolorna
I skolor där andelen elever med behov av extra stöd är högst har lärarna jämförelsevis lägre kompetens. Skillnaderna mellan kvalitet på undervisningen, elevers prestationer och lärarnas kompetens har också blivit större mellan svenska grundskolor – samtidigt som flera stora skolreformer sjösatts under de senaste decennierna.
Tidigare forskning visar att lärarens kompetens är den mest betydelsefulla resursfaktorn för elevers skolframgång. I den aktuella studien, som publicerats i senaste numret av Pedagogisk forskning i Sverige, undersöker forskarna Åse Hansson och Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs universitet hur lärartäthet och formell lärarkompetens förändrats i den svenska grundskolan sedan mitten av 1990-talet. De data som använts är hämtade från SCB:s Lärar- och Elevregister samt Skolverkets Skolregister. Undersökningen jämför åren i perioden 1995-2011. Alla landets lärarbefattningar, skolor och elever ingår i underlaget.
Som mått på skolornas elevsammansättning har forskarna använt andelen elever berättigade till modersmålsundervisning i respektive skola, ett mått som i första hand fångar upp utländsk bakgrund men som även är relaterat till låg socioekonomisk status.
Flera skolreformer
– Sedan början av 1990-talet har flera skolreformer genomförts i Sverige, bland annat i syfte att förbättra utbildningsresultaten, öka det lokala inflytandet över skolan och att sänka kostnaderna. Det innebar bland annat ökade möjligheter för skolorna att själva välja vilka lärare som skulle anställas utan att de uppfyllde speciella behörighetskrav. Vad gäller elevers och skolors resultat och utbildningens likvärdighet har dock reformerna inte haft de avsedda effekterna, säger Åse Hansson.
Med pedagogisk segregation menas bristande likvärdighet i såväl förutsättningar för som utformning av undervisning. Under den undersökta perioden är det skolor med hög andel elever berättigade till modersmålsundervisning som haft högst andel obehöriga lärare eller icke matchade lärare. Skillnaderna mellan skolorna har i detta avseende dessutom ökat under perioden. Andelen obehöriga eller icke matchade lärare är avsevärt högre i friskolorna jämfört med de kommunala skolorna.
Större andel obehörig lärare
Allt fler elever undervisas i skolor där den formella lärarkompetensen är den lägsta, det vill säga undervisas av lärare som antingen saknar pedagogisk högskoleutbildning eller saknar relevant ämnesinriktning på sin utbildning. Vad gäller lärartätheten har den under perioden ökat något i de kommunala skolorna, från 8,2 lärare per 100 elever till 9,6. Den ökade lärartätheten har emellertid till stor del utgjorts av obehöriga lärare vilket inneburit att den undervisningskvalitet som har betydelse för elevers skolprestationer inte uppnåtts.
– Att lärarkompetensen sjunker i de skolor som har störst behov av just duktiga lärare är problematiskt. Det medför minskad likvärdighet i förutsättningar för utformning av undervisning, något som i tidigare forskning visats vara av stor betydelse för elevers skolprestationer, säger Jan-Eric Gustafsson.
Det finns genomförda reformer och insatser inom skolans områden som för åren efter 2011 fram till idag kan förväntas ha påverkat den beskrivna utvecklingen mot allt lägre lärarkompetens i grundskolan.
– Kravet på lärarlegitimation är ett exempel på en sådan reform. Men grundskolans utveckling är beroende av en stor mängd påverkansfaktorer. Lärarbristen, yrkets status, skolsegregationen och utvecklingen av friskolesektorn är några av de faktorerna, säger Åse Hansson.
För mer information:
Universitetslektor Åse Hansson, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, epost: ase.hansson@ped.gu.se, tel: 031-786 2213, 0705-942873
Professor Jan-Eric Gustafsson, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, epost: jan-eric.gustafsson@ped.gu.se, tel: 031-786 2420, 0705-926600
