Fler bin om bönder samarbetar
Om jordbrukare samverkar för att förbättra förutsättningarna för pollinering kan avkastningen i jordbruket öka, visar en ny studie.
– Många jordbrukare gör redan mycket för att gynna biologisk mångfald på sin mark, men att samarbeta kring pollinering är ovanligt, säger Mark Brady, docent i miljöekonomi vid SLU.
Bin och andra pollinatörer är avgörande för skörden av många grödor. En ganska liten effekt på pollineringen kan göra stor skillnad på vinsten, visar studien från AgriFood Economics Centre vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
De viktigaste pollinatörerna kan inte leva enbart på brukade fält. De behöver boplatser i närheten för att de ska vara närvarande i odlingslandskapet. Genom att anlägga boplatser för pollinatörer på sin mark kan jordbrukaren påverka hur stor skörden blir.
Utspridning är bra för både bönder och bin
Den bästa effekten på pollineringen får vi om habitaten sprids ut i landskapet, i stället för att koncentreras till vissa platser. Men utspridda habitat innebär att pollinatörerna också kommer att flyga till kringliggande gårdar. Därför kan det vara lockande att placera habitaten så att flödet till andra gårdar blir så litet som möjligt. Skulle alla jordbrukare agera så blir den totala pollineringen i odlingslandskapet lägre.
– Om habitaten koncentreras får vissa fält ett underskott av pollinering, fortsätter Mark Brady. I verkligheten gör många jordbrukare redan mycket för att gynna biologisk mångfald på sin mark, men att samarbeta kring pollinering är ovanligt.
Gynna bin ur ett landskapsperspektiv
Det allra bästa är att jordbrukarna koordinerar sig och placerar ut habitaten som om landskapet vore en enda gård. Detta kallas för ett landskapsperspektiv och är viktigt att ha när miljöeffekter sträcker sig utanför den enskilda gården. En sådan lösning skulle förvisso betyda ett stort utflöde av pollinatörer från varje gård, men ett ännu större inflöde från andra gårdar. Därför vinner alla på att anläggningen av habitat koordineras.
Så varför gör inte jordbrukarna mer för att förbättra pollinering? Problemet är att få med alla på båten.
– Den som är ensam om att skapa och sprida ut habitat gör även sina grannar en tjänst, säger Mark Brady. Om jordbrukaren inte känner sig säker på att grannarna agerar likadant kan det uppfattas som en dålig affär att göra något för pollinatörerna. Därför behövs det ett system för koordinering och uppföljning.
Om incitamenten för att anta ett landskapsperspektiv på förvaltning av habitat stärks kan bin och andra nyttiga insekter bli en vanligare syn i odlingslandskapet. Det tjänar både jordbrukarna och miljön på.
Publikation:
”Samverkan kring habitatförvaltning höjer avkastningen i jordbruket”,
AgriFood-Policy Brief 2016:4
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet
