Patienter får inte kunskap om sin hälsa

År 2050 beräknas 25 procent av vår befolkning vara 65 år eller äldre. Det är en betydande ökning från dagens 17 procent. Detta innebär att allt fler kommer att vårdas allt längre i hemmet och därmed ställs ökade krav på sjuksköterskors förmåga att stödja patienters lärande om hur de kan ta hand om sin egen hälsa.

– Min forskning visar att sjuksköterskorna inte följer kunskapsutvecklingen inom patientundervisning med fokus på patientens lärande. Men de anser själva att de har en hög kompetens inom området, säger Anne-Louise Bergh, universitetslektor vid Högskolan i Borås som nyligen disputerade med avhandlingen ”Sjuksköterskors patientundervisande arbete – ett otydligt fält” vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet

Florence Nightingale, en av grundarna till det moderna sjuksköterskeyrket, började redan på 1800-talet att undervisa sina patienter om vikten av personlig hygien. Så vad har hänt sedan dess? Massvis, men samtidigt inte så mycket. Alltsedan Nightingales tid har sjuksköterskors patientundervisande arbete uppfattats som ett mer eller mindre självständigt arbete. Något som ska göras utan att det finns resurser avsedda för djupare reflektion.

Gedigen kartläggning
Anne-Louise Bergh har kartlagt sjuksköterskors egna erfarenheter av och uppfattningar om patientundervisande arbete inom sjukhus-, primär- och kommunalvård. Hon använde sig av ett egenkonstruerat frågeformulär med 60 frågor som besvarades av totalt 701 sjuksköterskor.

– Det blev tydligt att det fanns stora brister i förutsättningar för patientundervisande arbete. Bland annat upplevde sjuksköterskorna att de inte hade stöd från sina chefer, att det saknades både tid och samtalsrum för detta arbete och att de riktlinjer som fanns var otydliga. Det är allvarligt eftersom konsekvenserna kan bli att patienterna inte får den kunskap och förståelse som de har rätt till. Detta kan leda till att de inte klarar sin hälsosituation så bra som möjligt.

Resultaten av kartläggningen ledde till att Anne-Louise Bergh i kommande studier fokuserade på sjuksköterskornas chefer. Studierna omfattade sjukhus- och primärvård, och resultaten varierade.

Chefer lägger över ansvaret
Inom primärvården fanns en medvetenhet om vikten av undervisande arbete och pedagogiska begrepp användes. De chefer som ingick i studien menade att de stödjer sjuksköterskornas patientundervisning på olika sätt, bland annat genom att erbjuda kurser i motiverande samtal. Samtidigt tydliggjorde de att sjuksköterskorna har ett eget ansvar att följa kunskapsutvecklingen inom området. Handlingsplaner för pedagogisk utveckling fanns inte.

– Inom sjukhusvården ansåg cheferna att de oftast inte hade ansvar för att skapa bra förutsättningar för sjuksköterskornas patientundervisande arbete och de prioriterade inte heller diskussioner för att skapa dessa förutsättningar. De poängterade vikten av standardiserad kunskap i arbetsdokument som sjuksköterskorna skulle ta del av och delge patienterna, säger Anne-Louise Bergh.

Fortfarande ett otydligt fält
Utifrån sina studier menar Anne-Louise Bergh att förutsättningarna för patientundervisande arbete måste synliggöras och tydliggöras i sjuksköterskornas dagliga arbete. Hon slår fast att det patientundervisande arbetet inte är organiserat eller strukturerat på ett sätt så att det kan förstås som ett separat kompetensområde.

– Om vi ska använda vår budget på bästa sätt måste vi sätta patienten i centrum. Tänk er en patient som skrivs ut från sjukhuset på förmiddagen, men kommer igen nästa dag på grund av obesvarade frågor om sin hälsosituation. Detta är inte förenligt med dagens vård, säger Anne-Louise Bergh. Vi behöver ta ett helhetsgrepp för att patienterna ska få ett så bra pedagogiskt stöd som möjligt, det vill säga att kunna förvärva, förstå, kritiskt granska och tillämpa informationen om sin hälsosituation. Vi har inte råd att slarva bort patientundervisning som ska resultera i förbättrad eller bibehållen hälsa.

Kontaktperson:
Anne-Louise Bergh, anne-louise.bergh@hb.se, 0739-39 66 52