Användning av narkotika är en politisk angelägenhet

I Sverige råder det politisk konsensus om att droger är farliga och ska förbjudas, och att drogberoende är ett individuellt problem. Samtidigt framställs det från politiskt håll som att bekämpandet av droger är strikt vetenskapligt utformat och därmed opolitiskt. Det leder till att frågan om samhällets roll och ansvar tappas bort, menar Filip Roumeliotis.

– Narkotikaprevention framställs som vetenskapligt och därmed neutralt, vilket det inte är. Man söker inte längre politiska lösningar, och det är ett demokratiproblem, säger Filip Roumeliotis, nybliven doktor vid Sociologiska institutionen och SoRAD, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning.

I sin avhandling har han bland annat studerat tio offentliga utredningar under perioden 1981–2011. På 1980-talet sågs drogberoende som ett socialt problem som skulle lösas med hjälp av politiska reformer.

– Fram tills 1990-talet fanns det en bredare samhällsdebatt om orsaken till att människor använder droger. Drogberoende kopplades till frågor som fattigdom, social exkludering och ensamheten i storstaden, säger Filip Roumeliotis.

I linje med det tänkte man också att problemet kunde lösas genom allmänna reformer som fattigdomsbekämpning eller omfördelningspolitik. Samtidigt sågs det som ett kollektivt ansvar, där olika folkrörelser skulle göras delaktiga i arbetet.

Individens frihet och ansvar
Under 1990-talet svängde pendeln och droger sågs i utredningarna i stället som ett utslag av enskilda individers attityder och beteenden – isolerat från samhället. Det ledde till att sökandet efter ny kunskap i frågan blev till ett sökande efter metoder som skulle förändra individen, inte samhället. Lösningen blev då preventionsprogram och liknande metoder som individer ska genomgå. Ett exempel är Social och emotionell träning (SET), ett svenskt preventionsprogram som Filip Roumeliotis undersökt i avhandlingen. Här ses drogberoende som ett utslag av individens psykiska ohälsa.

Filip Roumeliotis menar att den typen av program utgår från en nyliberal förståelse av individen som borde erkännas som politisk, i stället för att framställas som vetenskaplig.

– Jag vill väcka en bred diskussion om narkotikapolitik och drogprevention, snarare än att forskare och andra experter ska vara de som ensamma ska lösa den här frågan, säger Filip Roumeliotis.

Avhandling:
”Ideological Closure: Drug Prevention in a Post-political society”, Roumeliotis, Filip
Stockholms universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Sociologiska institutionen.

Kontakt:
Filip Roumeliotis, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD), tfn: 070-713 65 54, e-post: filip.roumeliotis@sorad.su.se