Nu förstår vi hudens funktion bättre
Hudens egenskaper förändras beroende på omgivningen, men fram tills nu har vi inte vetat exakt hur det går till. Varför torkar vi till exempel inte ut i torr luft? Forskare vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, kan visa hur huden reglerar sig själv. Forskningsresultaten kan komma till användning inom kosmetik- och läkemedelsbranschen så att substanser på ett mer effektivt sätt tränger in i huden.
Det övre hudlagret hos människor kan beskrivas som en tunn barriär, ett slags film som ändrar egenskaper och släpper igenom mer eller mindre vatten beroende på om den omgivande luften är fuktig eller torr. Nu har kemister vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund lyckats förklara den bakomliggande mekanismen för hur barriärfilmer reglerar sina egenskaper. Mekanismen är generell och förklarar på molekylär nivå inte bara hur huden reglerar sig själv beroende på omgivningen utan också egenskaper hos andra barriärfilmer, exempelvis i målarfärger, hudkrämer och livsmedel.
– Våra resultat är intressanta på flera sätt, bland annat ökar förståelsen av hudens funktioner. Exempelvis är resultaten relevanta för utvecklingen av kosmetika och läkemedelsberedningar där man önskar att vissa substanser ska tränga in i huden, säger Emma Sparr, professor vid kemiska institutionen i Lund och den som lett studien tillsammans med doktor Kevin Roger som nu är verksam vid universitetet i Toulouse.
Möjligt att komponera krämer utifrån luftfuktighet
– En kräm som smörjs ut på huden kan i sig vara ytterligare en barriär som kan öppnas eller stängas genom förändringar i luftfuktigheten. Krämen kan också designas så att den frisätter sin aktiva substans bättre eller sämre beroende på om luften är torr eller fuktig, säger Emma Sparr.
Tillämpningar finns på andra områden också där det är viktigt att kunna kontrollera transporten av molekyler genom en barriär. Genom att ändra externa förhållanden går det att påverka barriärfunktionen så att den släpper igenom fler eller färre molekyler av ett visst ämne. Bland annat kan studien få betydelse när industrin vill utveckla beredningar där man reglerar hur och vilka substanser som släpps ut till omgivningen.
Resultaten har nåtts genom experiment vid synkrotronanläggningar i Lund och i Schweiz. Vid PSI-anläggningen i Schweiz har forskarna gjort de mest avancerade experimenten och med hjälp av en kombination av röntgen och mikroskopi lyckats undersöka förändringar i nanostrukturen inuti barriärfilmen.
Artikel:
Resultaten publiceras i artikeln ”Controlling water evaporation through self-assembly” i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Kontakt:
Emma Sparr, professor
Lunds universitet, kemiska institutionen
+46-46-222 15 36
emma.sparr@fkem1.lu.se
