Med koll på alla dykarbaggars sexliv
De finns i varenda sjö och damm, de snabbsimmande skalbaggarna vilkas sexkonflikter gör dem till modelldjur när det gäller könskamp. Nu har Johannes Bergsten gjort en bok om världens alla dykarbaggar.
– De bryr sig inte om uppvaktning, det är ”pang på”, förklarar Johannes Bergsten när han beskriver dykarbaggarnas sexliv.
Hanarna vill para sig med så många honor som möjligt, och gärna i flera timmar, och bildar sugkoppar på fötterna att hålla fast sig i honan med. Honorna å sin sida, som själva vill få välja partner, tillfälle och längd på akten, utvecklar vårtor eller fåror på ryggen, för att hanarna ska tappa greppet.
Kan både simma och flyga
Det blir en veritabel kapprustning, med allt mer välutvecklade sugkoppar och motvapen. I övrigt utmärker sig dykarbaggar, eller dykare, som de också heter, med paddelformade bakben och spolformade kroppar, som gör dem till utmärkta simmare.
De hör till de viktigaste rovdjuren i sötvatten, både som vuxna och larver, och slukar allt från mikroskopiska kräftdjur till fisk-, grod- och salamanderyngel.
Men de kan flyga också – och ta sig från sjö till sjö – och det händer att de hinner flyga sin kos när Johannes Bergsten drar upp dem med håven för att fånga dem.
Han är entomolog vid Naturhistoriska riksmuseet och har ägnat hela sin forskarkarriär åt att kartlägga dykarnas mångfald. Den 19 december släpptes boken ”Diving beetles of the world – Systematics and Biology of the Dytiscidae”, som han gjort tillsammans med en amerikansk kollega, och som är den första kompletta sammanställningen av den här skalbaggsfamiljen på över 130 år.
Ständigt nya fynd av dykbaggar
– Men den är redan inaktuell! säger Johannes Bergsten, mer glad än bekymrad, och förklarar att flera nya arter och släkten av dykare beskrivs varje år.
Och det är just möjligheten att göra fynd som sporrar honom i arbetet. Alltifrån att hitta arter på nya platser, där de aldrig setts förut, till att hitta arter som är helt nya för vetenskapen.
I sin forskning försöker han också rekonstruera dykarnas utvecklingshistoria och hur de spridit sig över världen. Då måste han ha koll på hur jordens kontinenter tidigare suttit ihop, hur skalbaggarnas gener ser ut, och små, små skillnader i deras kroppsutseende – ofta handlar det om detaljer på hanarnas könsorgan.
Gilla gummistövlar ett måste
Arbetet med dykarna har tagit honom runt hela världen, till otillgängliga platser dit inga turister kommer. Vad krävs då för att nörda ner sig så totalt i de här djuren, som till och med av insektskännare beskrivs som en ”svår grupp”?
– Man får inte vilja gå på det lättaste, utan gilla utmaningar, svarar Johannes Bergsten. Och så måste man gilla gummistövlar och inte vara rädd för geggamoja eller att gå ner sig!
Mer om Johannes Bergstens forskning på Naturhistoriska riksmuseets webbplats.
Dykare (Dytiscidae) är en familj av skalbaggar som är besläktad med familjen jordlöpare, men ombildade för ett levnadssätt i vatten. Dykare och dess larver är beroende av vatten. Skalbaggen är en god simmare och mellan 2-4 cm stor. Den har en ettårig livscykel och övervintrar antingen som skalbagge eller larv. Larven är ett rovdjur som lever på insekter och fiskyngel. Enligt Catalogue of Life omfattar familjen Dytiscidae 4198 arter.
Läs mer om dykbaggarna på naturhistoriska riksmuseéts webb
Mer om boken ”Diving Beetles of the World” på förlagets webbplats.
Kontakt:
Johannes Bergsten, Entomolog Tel: 08 5195 4192 Mobil: 0733 402489 E-post: johannes.bergsten@nrm.se”>johannes.bergsten@nrm.se
Michaela Lundell, Vetenskapskommunikatör.Telefon: 08 5195 4247, Mobil: 0708 68 53 94
E-post: michaela.lundell@nrm.se
