En studie på över 33 000 personer i Västerbotten visar att förebyggande folkhälsostrategier för att förhindra viktökning bland vuxna har potential att motverka dubbelt så många fall av typ 2-diabetes jämfört med program som endast är inriktade på individer med hög diabetesrisk på grund av fetma. Detta enligt en ny studie publicerad i BMC Public Health.
– Vi har kunnat visa att en befolkningsbaserad strategi för viktstabilitet bland vuxna har potential att förhindra mer än dubbelt så många diabetesfall som en strategi som endast fokuserar på viktminskning hos högriskindivider, säger Adina Feldman, som är forskare vid MRC Epidemiology Unit vid University of Cambridge och förstaförfattare av studien.
Nuvarande klinisk praxis och förebyggande folkhälsoprogram fokuserar generellt sett på personer med hög risk att utveckla typ 2-diabetes, framförallt individer med fetma (ett Body Mass Index (BMI) på över 30 kg/m2) och en blodsockernivå över det normala. Det finns forskningsbelägg för att dessa program är effektiva för de individer de riktar sig mot. Men programmen har samtidigt en begränsad potential att påverka diabetesförekomst i hela befolkningen.
Mindre forskning är gjord på vilken effekt som moderat viktminskning eller viktstabilitet bland den vuxna befolkningen skulle kunna ha för att minska förekomsten av typ 2-diabetes. I studien har forskare vid Umeå och Cambridge universiteten försökt beräkna vilken potential som strategier för viktminskning och viktstabilitet hos en hel befolkning har när det gäller att reducera förekomsten av diabetes.
I samarbetet VIPCAM har forskare vid MRC Epidemiology Unit vid University of Cambridge och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet analyserat hälsodata från 33 184 personer i åldrarna 30-60. Deltagarna genomgick två hälsoundersökningar med 10 års mellanrum mellan 1990 och 2013 som en del i det hjärt-kärlsjukdomsförebyggande programmet Västerbottens hälsoundersökning.
Ökad vikt gav mycket högre risk
Genom att analysera hälsodata kunde forskarna fastställa sambandet mellan förändring i BMI mellan de två hälsoundersökningarna och förekomsten av nyligen diagnosticerad diabetes vid uppföljningarna efter 10 år, samt vilken effekt som förändringar i BMI skulle kunna ha på förekomsten av diabetes på befolkningsnivå. Forskarna kontrollerade för potentiella förväxlingsfaktorer såsom kön, ålder, undersökningsår, diabetes i familjen, tobaksanvändning, utbildning och civilstånd.
Under den tioåriga uppföljningsperioden hade 1 087 (3,3 %) personer utvecklat diabetes och 17 876 (53,9 %) personer hade gått upp i vikt mer än 1 kg/m2 i jämförelse med sin ursprungsvikt (vilket motsvarar en viktökning på 3 kg för en vuxen person av medelhöjd). 12 020 (36,2 %) personer behöll sin vikt (definierat som en BMI-förändring på mindre än 1 kg/m2). Jämfört med dem som behöll sin vikt hade personer som ökat i vikt en 52 procent högre risk att få diabetes (oddskvot 1,52 med 95 % konfidensintervall 1,32-1,74).
Enligt forskarnas uppskattningar hade var femte fall av typ 2-diabetes i populationen kunnat förhindras om alla personer som under perioden gick upp i vikt istället hade behållit sin vikt, oavsett ursprungsvikt. Forskarna uppskattade också, baserad på tidigare forskning, att om alla personer med hög diabetesrisk på grund av fetma (en BMI på över 30kg/m2) genomgick ett kommersiellt vikthållningsprogram så skulle bara var tionde fall av diabetes kunna förhindras.
Strategier för högriskindivider
– När det gäller prevention av diabetes kopplat till kroppsvikt är det ur ett folkhälsoperspektiv sannolikt mest effektivt med strategier för både högriskindivider och befolkningen som helhet, säger Patrik Wennberg, som är sisteförfattare av artikeln, distriktsläkare och docent vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin, Umeå Universitet.
Forskarna tillägger att beräkningarna i studien bör tolkas med försiktighet eftersom resultaten gäller utfall under optimala förhållanden, men är samtidigt användbara för att jämföra potentiella genomslag av olika preventionsstrategier för diabetes.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Forte, Västerbottens läns landsting och brittiska Medical Research Council.
Artikeln:
BMC Public Health, artikel: Impact of weight maintenance and loss on diabetes risk and burden: A population based study in 33,184 participants. Författare: Adina L. Feldman, Simon J. Griffin, Amy L. Ahern, Grainne H. Long, Lars Weinehall, Eva Fhärm, Margareta Norberg och Patrik Wennberg. DOI:
MRC Epidemiology Unit vid University of Cambridge
Kontakt:
Adina Feldman, MRC Epidemiology Unit, University of Cambridge
adina.feldman@mrc-epid.cam.ac.uk
Patrik Wennberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin, Umeå Universitet
patrik.wennberg@umu.se
