Hur finna en mening då allt gått sönder
Vid utmattningssyndrom blir ofta frågan om det finns någon mening i livet central. Detta borde vården fokusera mer på, att hjälpa den drabbade att återfinna en mening i livet, säger Ann-Kristin Eriksson, forskare vid Högskolan i Gävle.
Stress är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning och utmattningssyndrom är ett växande folkhälsoproblem, med lidande för individen och stora kostnader för samhället.
Det forskas mycket om vad det är som pågår och vad vi behöver förstå för att hantera det. Vid utmattningssyndrom drabbas människor fysiskt, psykisk och socialt, men också ur ett existentiellt perspektiv.
– Här finns en hälsoresurs som man inte använder, väldigt mycket handlar om att ha och se en livsmening att kunna återkoppla till, säger Ann-Kristin Eriksson.
– När arbetsförmågan går förlorad så kan många också uppleva att meningen går förlorad. Men de existentiella frågorna, människans behov av att det skall finnas en mening, uppmärksammas inte som de borde i vården,
Viktigt med en känsla av sammanhang
Ann-Kristin har intervjuat patienter som varit sjukskrivna i flera år och gått ett rehabiliteringsprogram, som startades av sju vårdgivare. De som startade programmet hade arbetat många år med detta och kände att människors existentiella frågor/behov inte uppmärksammas i vården.
– Då man blir sjuk, så snurrar dessa frågor; Vad är egentligen meningsfullt nu, och finns det någon mening att leva nu överhuvud taget? Alltså de existentiella frågorna, det är de som blir kvar.
Forskning visar hur viktigt det är för människan att ha en känsla av sammanhang. Att livet är någorlunda begripligt, att det är hanterbart och att det är meningsfullt.
– Om man upplever det så kan man klara av allt det som vi tvingas möta, stress, sjukdom, elände och död. Då finns en plattform och något att hämta en resurs ifrån.
– Att du känner att trots att du drabbades av detta, så finns det ändå saker i livet som är meningsfulla och som du har kvar.
Tyst kunskap inom vården
De som arbetar inom cancervård och palliativ vård, känner igen detta och för dem är det inte något konstigt, att detta är en resurs.
– Detta är ”tyst kunskap” hos många som jobbar inom vården, men som inte får plats i systemet.
– Denna resurs som skulle kunna utnyttjas för att arbeta också preventivt, så att människor hinner stanna upp och tänka innan det går för långt.
Folkhälsoperspektivet handlar om att inte låta det gå så här långt. Redan på vårdcentralen när patienten söker för sömnsvårighet eller ont i magen borde man ta in dessa tankar.
Intervjupersonerna säger att det inte räcker att få prata lite med en psykolog. Frågorna är så komplexa att de behöver någon som kan hjälpa dem att få ihop helheten.
– Man ska inte underskatta att vi människor ju alla har resurser och på något vis en vilja att leva och saker som vi tycker är meningsfulla. Men man kanske har kommit lite långt bort från det och behöver en hjälp att se det.
– Det man har varit med om förändrar ens fortsatta liv. Det behöver inte bara vara negativt utan det kan också komma något positiv ur det.
Ann-Kristin Eriksson försvarade sin avhandling ”Vid utmattningens gräns. Utmattningssyndrom som existentiellt tillstånd. Vårdtagares och vårdgivarens erfarenheter av utmattningssyndrom och rehabilitering med en existentiell ansats i svensk vårdkontext” vid Mittuniversitetet den 17 november 2016.
Kontakt: Ann-Kristin Eriksson, universitetsadjunkt i religionsvetenskap vid Högskolan i Gävle Tel: 026-64 84 25, 073- 745 46 48 e-post: ann-kristin.eriksson@hig.se”>ann-kristin.eriksson@hig.se
