Hej, hur helig är handskakningen?
Handslag, famntag, klapp eller kyss. Hur hälsar du egentligen? En kyss anses ofta för intim medan det ses som oförskämt att inte vidröras alls. Det svenska samhället bygger på kompromisser kring traditioner och värderingar, men var går gränsen för samförstånd?
Juni innebär skolavslutningar, studentskivor och midsommar, vilka i sin tur innebär många möten – och en stor mängd hälsningar. Hur vi hälsar på varandra har stor betydelse, men konsten att hälsa är komplicerad.
Om du är svensk sker hälsningarna vanligtvis i form av en handskakning, något som fastslogs av självaste statsministern förra året när han i ett uttalande sa ”i Sverige hälsar man på varann och tar både kvinnor och män i handen”. Kommer du från ett land eller en kultur som tillämpar andra former av hälsningar kan det se annorlunda ut, vilket kan innebära vissa svårigheter. Det blev miljöpartisten Yasri Khan varse våren 2016 när han inte ville ta en kvinnlig reporter i handen – en händelse som ledde till ovan nämnda uttalande.
Olika syn på handskakning
Dan Andersson, lektor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, menar att vi i Sverige ser handskakningen som något närmast heligt. Även efter den hårdaste debatt förväntas vi vara förmögna att att fatta varandras händer. Att inte ta en utsträckt hand uppfatta således som fientligt. Handskakningen kan dock uppfattas som problematisk för vissa som upprätthåller andra hälsningstraditioner. Det kan förklara både den kritik som riktades mot Yasri Khan och den motreaktion som kritiken väckte, menar Dan Andersson.
– I Sverige socialiseras vi tidigt in i ett tänkande av intimitet – som inte bara innefattar den närmaste sfären, bland annat genom lekar som ryska posten. I andra kulturer kan distansen till varandra istället öka med åldern. Yasri Khans vägran att ta i hand var en handling i samklang med den egna traditionen.
Kramen slår handslaget
Handskakningen har fått stå tillbaka för den alltmer populära kramen. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet gjorde tillsammans med Sifo 2014 om vilken som var den vanligaste hälsningsgesten. Då hälsade 42 procent med en kram även på bekanta, medan 34 procent bara sa hej eller använde någon annan hälsningsfras. Bara 20 procent tog i hand.
Kramen är ännu vanligare bland vänner. Undersökningen visar att 44 procent kramar sina manliga och 67 procent kramar sina kvinnliga vänner.
Det finns dock stora skillnader i hur vi hälsar beroende på var i landet vi bor. I södra Sverige hälsar 47 procent på sina bekanta med en kram, men bara 23 procent i norra Sverige. Där föredrar hela 64 procent att bara säga hej istället.
Den kontinentala kindpussen verkar inte ha slagit igenom på bred front. Enligt undersökningen är det inte ens en procent som kindpussas när de ska hälsa på bekanta och manliga vänner.
Hur vi hälsar på varandra skiftar även från samhällsklass till samhällsklass och från generation till generation.
– Kindpussen kopplades från början ihop med överklassen, men har nu blivit ett vanligt sätt att hälsa på, konstaterar Dan Andersson.
Sverige sticker ut
World Values Surveys kulturkarta, som visar hur olika befolkningars värderingar skiljer sig åt, ett bra exempel på hur speciellt Sverige kan vara. Resultatet visas som ett diagram där x-axeln mäter synen på livet, från ren överlevnad till självförverkligande, och y-axeln mäter traditionella värderingar, från religiös med respekt för auktoriteter till sekulär och rationell. Ju längre upp till höger ett land placerar sig, desto mer individuellt och sekulärt är det. Gissa var på grafen Sverige hamnade?
Längst upp till höger!
– Sverige är tämligen säreget ur ett globalt perspektiv, och beroende på vem man frågar är vi antingen ett avskräckande exempel – eller en idealstat att sträva efter. Svensken har störst tillit till offentliga institutioner i hela världen, vilket kan översättas till att vi är extremt blåögda.
Enligt Dan Andersson är detta också anledningen till att vi lägger så stor vikt vid ett handslag, med tolkningar av dess natur eller uteblivande. Men vår syn på handskakande kan komma att förändras.
– Gränserna för vad som är godtagbart är under ständig förändring. Rent historiskt har vi hälsat på många olika sätt och min prognos är att vi kommer att få fortsätta att förhålla oss till omvärlden och dess föränderliga traditioner.
Finlandssvenskar säger god dag
Men behöver inte gå längre än till grannlandet Finland för att se skillnader i hälsningskultur.
Jenny Nilsson, docent i nordiska språk och forskningsarkivarie vid Dialekt- namn och folkminnesarkivet i Göteborg, har tillsammans med kollegor undersökt bruket av finlandssvenska och sverigesvenska hälsningsfraser. (Sverigesvenska är den svenska och skrivs och talas i Sverige.)Studien bestod av tre delar, där den första gick ut på att studera videoinspelningar från serviceinstitutioner i Sverige och Finland.
– Den största skillnaden var vilken typ av hälsningsfras som användes. Ordet ”tjena” användes i Sverige av framförallt unga män, men förekom överhuvudtaget inte i Finland. I Finland var det däremot en del äldre personer som använde frasen ”god dag”, men det var det ingen som gjorde i Sverige, säger Jenny Nilsson.
Vi anpassar vårt hälsningssätt lättare till dem vi känner
Del två och tre av studien bestod av fokusgrupper på universitet i Sverige och Finland samt experiment där studenterna skulle undersöka dels främlingars, dels familj- och vänners anpassningsförmåga för hälsningar. I det första experimentet fick studenter i par ge sig ut i samhället för att hälsa på personer i servicepositioner, till exempel vid en biljettlucka. För att avgöra huruvida personen i luckan anpassade sina hälsningar hälsade först student nummer ett på ett sätt och student nummer två på ett annat sätt.
I det andra experimentet fick studenterna i uppgift att hälsa på vänner och familj på olika sätt varje dag för att se om eller hur snabbt de anpassade sig.
– Det visade sig att ju bättre vi känner varandra desto större är chansen att vi anpassar oss till varandras hälsningsbeteende.
Mer likheter än olikheter
En annan observation som Jenny Nilsson och hennes kollegor gjorde var att finlandssvenskarna helst inte använde kramen som en hälsningsgest medan svenskarna hade en betydligt mer avslappnad inställning till omfamningar.
– Många tyckte också att det var svårt att veta hur de skulle hälsa – räckte det med att man har träffats en gång eller ska man vara släkt med varandra för att kramas?
Jenny Nilsson vill dock poängtera att även om vi hälsar på olika sätt tack beroende på olika kulturella normer så är det ändå mycket som enar oss. Till exempel är ”hej” den i särklass vanligaste hälsningen hos både Finlands- och Sverigesvenskar (74 respektive 73 procent).
– I dag är det så mycket fokus på allt som skiljer människor åt, men det är faktiskt jättemycket som vi gör lika också.
Äldsta handslaget
Historiens troligtvis tidigaste dokumenterade handskakning kan ses på en drygt 2000 år gammal stenrelief från Commagene i nuvarande Turkiet. En lite senare handskakning finns på ett romerskt mynt präglat under kejsar Nerva 96–98 e Kr.
Seden att skaka hand började troligtvis som ett sätt att visa att man var obeväpnad, en slags vidareutveckling av hälsningen med öppen hand. Vissa forskare menar att handslaget härstammar från romarna som tog tag i varandras armar för att kontrollera att de inte hade något vapen i ärmen. Andra menar att seden uppkom i medeltidens Europa då riddare sträckte ut en tom handflata som ett tecken på att de var obeväpnade. Det ska även vara därifrån som vinkningen härstammar.
Källa: Allt om vetenskap
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
