När läderlappen flyger på jakt
I en vindtunnel på Lunds Universitet flyger fladdermöss på jakt. Ett konststycke i precision vid hög fart. Forskare tittar på för att förstå mer om flygande djurs manövrar i luften.
Det är biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund som studerar hur långörade fladdermöss manövrerar när de jagar och fångar exempelvis insekter. Per Henningsson, forskare vid biologiska institutionen vid Lunds universitet, redogjorde för undersökningen så här långt i samband med en konferens arrangerad av Society for Experimental Biology.
– Fladdermössen utför en prestation för det kräver hög precision i fart samtidigt som de måste hantera vind, turbulens, lövverk och andra hinder runtomkring, säger han.
Filmar hur vingarna rör sig i luften
För att öka kunskapen om fladdermössens aerodynamik och teknik vid olika manövrar låter Per Henningsson och hans kollegor djuren jaga byten i en vindtunnel på institutionen. Med hjälp av flödesvisualiseringsteknik analyserar de aerodynamiken och med höghastighetsfilmning hur vingarna rör sig genom luften. De studerar hur en manöver påbörjas, hur den genomförs och hur den slutligen avslutas.
– Särskilt insektsätande fladdermöss måste vara riktigt skickliga på att manövrera eftersom de ofta fångar sina byten i flykten. Ibland flyger insekten själv, ibland sitter den på ett löv eller en trädstam och ändå lyckas fladdermusen fånga insekten, säger Per Henningsson.
Jämföra flygteknik med insekter och fåglar
Det är en pågående studie och därför finns inga färdiga resultat än så länge. Utöver långörade fladdermöss studerar Per Henningsson och hans forskarlag även manövreringsflykt hos insekter och fåglar. Målet är att få tillräckligt med data för att kunna jämföra de tre grupperna och på så vis öka kunskapen om aerodynamiken bakom djurens manövrering i luften.
– Vingarna är ganska olika hos de tre grupperna så man kan tro att aerodynamiken skiljer sig ganska mycket, men vi vet redan att det finns en hel del likheter. Än så länge vet vi inte hur olika eller lika de slutligen visar sig vara, man kan nog tänka sig att det blir en del överraskningar, säger han.
Kontakt: Per Henningsson, forskare, Lunds universitet, biologiska institutionen 0760 33 70 03, 046 222 48 29, per.henningsson@biol.lu.se
Den jagar sent, först när det blivit riktigt mörkt. Jaktflykten är långsam, arten flyger fram och tillbaka och ryttlar gärna, det vill säga står still i luften genom att snabbt, flaxa upp och ned med vingarna och samtidigt resa upp kroppen en aning. Den äter myggor, flugor och småfjärilar. Långörad fladdermus finns i skog som inte är alltför gles, men också i parklandskap och i andra planterade områden. Den övervintrar gärna inomhus, som i kyrkor, ladugårdar, på vindar och under takbeklädnad. Och helst håller den till på liknande ställen dagtid. Den lilla läderlappen låter med ett svagt knäppande på omkring 50 kHz, och har också ett smackande på omkring 20 kHz, som bara kan uppfattas av unga människor. Brunlångöra finns i Sverige från Skåne upp till sydligaste Norrland. I Sverige är alla fladdermusarter fridlysta.
Långörad fladdermus (Plecotus auritus) eller brunlångöra är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae). Brunlångöra är en liten fladdermus med stora öron. Kroppslängden är 4-5 centimeter och öronen kan bli närmare 4 cm långa. Bredden mellan vingarna blir 22 – 29 cm och väger upp till 13 g.
