Mekanisk hjärtklaff ger färre infektioner
Patienter som fått en mekanisk hjärtklaff inopererad drabbas av färre infektioner, jämfört med patienter som fått en biologisk klaffprotes. Det visar en stor studie från Karolinska Institutet.
Varje år genomgår ungefär 1 500 personer i Sverige kirurgiskt byte av aortaklaffen. I dag får ca 75 procent en biologisk klaff (från gris eller kalv) och resten en mekanisk. En komplikation med hög dödlighet är att den nya klaffen infekteras av bakterier, så kallad protesendokardit.
Fram till nu har det inte funnits siffror på om infektionsfrekvensen skiljer sig mellan de två olika klafftyperna. Det har också varit okänt hur vanligt det är att drabbas av infektion i en konstgjord hjärtklaff. I studien från Karolinska Institutet ingår drygt 26 500 patienter som fick en hjärtklaffprotes mellan 1995 och 2012. Av dessa drabbades 940 patienter av protesendokardit.
Stor skillnad i infektionsrisk
Risken att drabbas av infektion i den konstgjorda hjärtklaffen var cirka 50 procent högre med en biologisk klaffprotes jämfört med en mekanisk klaffprotes. Uppföljningstiden var som längst 18 år.
– Vi hade inte väntat oss den stora skillnaden. Våra resultat är viktiga eftersom de bidrar till ökad kunskap om komplikationer efter kirurgiskt aortaklaffbyte, säger Natalie Glaser, läkare och doktorand vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet.
I de gällande europeiska riktlinjerna för kardiologi står det att det inte är någon skillnad i förekomsten av infektioner mellan de två typerna av implantat. Natalie Glaser menar att det kan bero på att tidigare studier har varit små och inte kunnat visa på någon skillnad. Dessutom är de gjorda på patienter som opererades för flera decennier sedan.
Den nya studien har även gett uppdaterade siffror på hur vanlig komplikationen är; totalt sett drabbas cirka 0.5 procent av de opererade patienterna av protesendokardit årligen. Vidare visar resultaten även att dödligheten var så hög som 16 procent inom en månad efter konstaterad infektion och 50 procent fem år efter diagnosen.
Patientens ålder styr val av klaff
– I dag styrs valet av klaffprotes i stor utsträckning av patientens ålder. Biologiska klaffar används oftast till äldre patienter på medicinska grunder, delvis eftersom biologiska klaffar inte kräver livslång behandling med blodförtunnande mediciner. I den aktuella studien var personerna som fick biologiska klaffar i genomsnitt 13 år äldre än de som fick mekaniska men detta har vi kompenserat för när vi jämfört resultaten, säger Ulrik Sartipy, hjärtkirurg på Karolinska Universitetssjukhuset och docent vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, samt ansvarig för studien.
Studien är bland annat finansierad av Hjärt-Lungfonden, Mats Klebergs Stiftelse och Magnus Bergvalls Stiftelse. Martin Holzmann har rapporterat att han har fått konsultarvode från Actelion och Pfizer.
Publikation:
”Prosthetic valve endocarditis after surgical aortic valve replacement” Natalie Glaser, Veronica Jackson, Martin Holzmann, Anders Franco-Cereceda och Ulrik Sartipy, Circulation, online 17 juli 2017.
Kontakt:
Natalie Glaser, leg läkare, doktorand
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet
Mobil: 070-591 14 13
E-post: Natalie.Glaser@ki.se
Ulrik Sartipy, docent, överläkare
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet och Tema Hjärta och Kärl vid Karolinska Universitetssjukhuset
Tel: 08-517 728 94 eller 070-690 75 61
E-post: Ulrik.Sartipy@ki.se
Presstjänsten vid Karolinska Institutet
Tel: 08-524 860 77
E-post: pressinfo@ki.se
