Flera miljoner ton textilavfall förbränns eller deponeras årligen inom EU. En försvinnande liten del går till återvinning. Befintliga tekniker sliter på fibrerna, vilket gör att man måste blanda in nya jungfruliga material för att plaggen ska hålla. Nu kan dock svenska forskare vara på väg att revolutionera branschen.
Allt eftersom jordens befolkning växer ökar efterfrågan på bomull och så även efterfrågan på återvunnen bomull. Hittills har dock industrin haft svårt att möta efterfrågan, vilket främst beror på att bomullsfibrerna återvinns mekaniskt och då utsätts för stort slitage. Lösningen har varit att tillsätta jungfruliga bomullsfibrer, vilket gör att efterfrågan på den vattenkrävande bomullen fortfarande kvarstår.
För att råda bot på åtminstone en liten del av problemet grundade forskare vid Kungliga tekniska högskolan textilmassaföretaget re:newcell år 2012, vars idé går ut på att skapa viskos- och lyocellfiber av återvunnen bomullstextil.
– Tyvärr kan man inte ta en använd bomullströja och göra en ny eftersom bomullsfibrerna tappar i kvalitet vid varje användning. Däremot går det att lösa upp cellulosafibern och regenerera den till exempelvis viskos- eller lyocellfiber som har egenskaper som liknar bomull, säger Hanna de la Motte, forskare vid Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och Mistra Future Fashion, MFF, där även re:newcell ingår.
Viskos istället för bomull
Den viskos och lyocell som finns på marknaden i dag utvinns från cellulosa från trä- och pappersmassaproduktion. Re:newcell använder istället kasserade textilier, osålda plagg och produktionsspill.
– Vi tar cellulosabaserade textilier – framförallt bomull – och klipper det i mindre bitar, slänger ner det i en lösning där färgen försvinner och drar ut cellulosan. Denna torkas sedan till en dissolvingmassa som man kan spinna viskos- och lyocellfiber på, säger Louise Norlin, företagsutvecklare på re:newcell.
Någon storskalig produktion är ännu inte igång, vilket beror på att pilotanläggningen är klar först i sommar. Målet är dock att börja sälja dissolvingmassa till marknaden i september.
– Anläggningen har en produktionskapacitet på 7000 ton textilier, vilket motsvarar ungefär 11500000 jeans. För att nå upp till 7000 ton har vi behövt ta in 8 000 ton pre- och post consumer textilier. Det är inklusive knappar och blixtlås med mera som ökar volymen, men som inte går att använda. Målet är dock att får vi in en t-shirt i 100 procent bomull så ska vi kunna återvinna 100 procent av den.
Bättre produkt
Förutom den uppenbara miljöfördelen att ta tillvara på textilier som redan har producerats så menar Louise Norlin att det även finns kvalitetsmässiga fördelar.
– Viskos som är gjort på vår massa har bland annat en högre våtstyrka än den som har producerats av skogsmassa. Man får alltså ut en bättre produkt än vad som säljs i dag.
Inledningsvis kommer re:newcell främst att fokusera på utvinning av cellulosa ur bomullsfibrer, men det finns planer på att undersöka hur man kan separera oljebaserade fibrer, till exempel polyester, från cellulosa för att återvinna så stor mängd av dagens textilier som möjligt.
Olika typer av textilier
Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer.
Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke och ull.
Konstfibrer är just konstgjorda, antingen regenatfibrer eller syntetfibrer. Regenatfibrer är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Det är polyester, akryl och fleece vanliga exempel.
Detta är dock något som Hanna de la Motte och hennes kollegor vid MFF redan forskar på. För tre år sedan inleddes projektet Polycotton Pilot som går ut på att separera bomull och polyester ur servicetextiler från sjukhus och hotell för att materialåtervinna bomullsfibern till bland annat viskos.
– En av fördelarna med servicetextilier är att lakanen är chippade, vilket gör att vi vet hur många gånger ett lakan har blivit tvättat. På så sätt kan vi också jämföra hur fiber påverkas av att tvättas och användas, säger Hanna de la Motte.
Svensk skogskunskap bakom återvinning
Förutom utvinningen av bomull bryter metoden även ner polyestern till byggstenar som sedan kan användas för att bygga ny polyester eller andra plastpolymerer.
Ren polyesterutvinning finns redan i stor skala i Japan, men det som gör MFF:s projekt speciellt är att forskarna använder en kemi som är känd från svensk skogs- och massaindustri.
– Skogsindustrin jobbar i så stor skala och tänker ekonomiskt på vad som är rimligt. Det är en fördel att använda en kemi som redan är känd eftersom det då blir lättare att integrera i deras processer. Det är även lättare att göra kostnadsberäkningar eftersom man vet vad kemikalierna kostar.
Just nu befinner sig projektet i uppskalningsstadiet och det är också nu som Hanna de la Motte tror att de kommer att stöta på flest hinder.
– Det svåraste blir att skala upp detta så att det blir hållbart både ekonomiskt och miljömässigt. Det finns så många aspekter som måste undersökas, till exempel om materialet är färgat eller kontaminerat, och hur detta kommer att påverkas när volymerna blir större.
Hon skrattar och fortsätter:
– Hade det varit lätt hade tekniken redan funnits på marknaden.
Visste du detta om våra textiler?
- Varje år deponeras eller förbränns 4,3 miljoner ton textilavfall i EU.
- Sverige importerar och producerar 13,1 kilo textil per person och år.
- Av dessa slängs åtta kilo textil i soporna – en stor del är plagg som vi har tröttnat på och som skulle kunna användas igen.
- Konsumtionen av textilier står för 2-3 procent av svenskarnas utsläpp av växthusgaser, sett ur ett konsumtionsperspektiv.
- En studie från 2014 visar att 2,4 kilo textil per år och person samlas in till välgörenhet i Sverige.
- Det går åt 7 000 liter vatten för att producera en t-shirt.
- Ett kilo olja krävs för att producera ett kilo bomull.
- Klädproduktion förbrukar en stor andel av den totala användningen av jordbrukskemikalier och inte mindre än 25 procent av den totala mängden insektsbekämpningsmedel.
- Att producera ett kilo textil (bomull, viskos eller polyester) ger utsläpp på motsvarande 15 kg växthusgaser.
Källa: IVL, Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
