Tänk om vi kunde få bättre minne, ökad intellektuell förmåga och slapp åldras. Transhumanismen vill förbättra människan med teknikens hjälp.
Transhumanism är en rörelse som strävar efter att förbättra människors mentala och fysiska egenskaper genom tekniska hjälpmedel. Men det är också en filosofisk idé om att ifrågasätta människans begränsningar: Varför sover vi? Varför ska vi dö?
Anders Sandberg är forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford, och känd förespråkare för transhumanism. Av människans alla brister ser han åldrandet som mest angeläget att åtgärda.
– Varje dag dör över hundra tusen människor av åldrande, det är en svindlande tanke hur mycket förluster det orsakar. Om det fanns en sjukdom med de här effekterna skulle vi försöka stoppa den.
Vad gäller människans egenskaper har kognitionen, den intellektuella förmågan, en stor förbättringspotential.
– Vi är ungefär så dumma som vi kan vara och ändå ha en civilisation. Framför allt är det förmågan att lösa problem som brister.
Hade den varit mer utvecklad hade vi, enligt Anders Sandberg, kunnat lösa de globala problem som mänskligheten står inför.
Ett annat, mer specifikt problem är det begränsade korttidsminnet. Anders Sandberg ser två möjliga vägar för den som vill förbättra sitt korttidsminne – träning eller mediciner.
Det har visat sig att det går att förbättra arbetsminnet genom att träna minnet, kanske även öka intelligensen. Dessutom finns det vissa läkemedel som har effekt på arbetsminnet, som adhd-medicin.
Förbättring eller vård?
– En av de stora debatterna inom transhumanism handlar om var gränsen går mellan förbättring och terapi. De flesta är villiga att betala för grannens sjukvård men inte för att grannen ska förbättra sina förmågor. Men mycket beror på hur man ramar in frågan. Vaccinering framställs ofta som medicin men egentligen är det en förbättring, vi skaffar oss ett kollektivt immunförsvar.
Frågan om vem som ska, eller bör, få ta del av förbättrande medicin blir än mer komplicerad om medicinen kan påverka moralen, till exempel genom att öka empatin. Anders Sandberg nämner hormonet oxytocin, som har kallats ”altruism på burk” för sin förmåga att påverka hjärnans emotionella och sociala system.
En annan grupp mediciner, betablockerare, har visat sig kunna mildra rasistiska reaktioner. Teorin är att rasism grundas i rädsla och betablockerare minskar rädslan genom att dämpa den hjärtklappning som uppstår när du blir rädd.
– Men att tillsätta betablockerare i dricksvattnet skulle vara en korkad idé på grund av biverkningarna. De med lågt blodtryck skulle inte må så bra.
Ökad IQ en samhällsvinst
Men i en tänkt, transhumanistisk framtid är det inte omöjligt att någon har uppfunnit en förbättrande medicin utan biverkningar. Medicinen skulle till exempel kunna höja människans IQ med en poäng, vilket enligt Anders Sandberg inte skulle märkas hos den enskilda men skulle ge en samhällsekonomisk vinst. Är det då rätt att distribuera medicinen till alla, ungefär som man gör med fluor? Bör skolorna få besök av en intelligenstant?
– Då säger vissa att du har rätt att styra över din egen kropp, och även om jag själv lutar åt ett konsekvensetiskt håll ligger det något i att vi själva äger rätten att förändra våra kroppar.
Har redan inopererad teknik
Ambitiösa transhumanister har redan använt tekniken för att påverka sina egna förmågor. Någon har opererat in en magnet i fingret för att kunna känna av magnetfält, för att ha tillgång till ytterligare ett sätt att utforska omgivningen. En annan använder implantat i hjärnan för att kunna kommunicera med datorn. Andra experimenterar med elektromagnetiska fält för att stimulera hjärnbarken.
På vilka sätt teknik och medicin kan komma att användas för att förändra människan står än så länge skrivet i, ja, människans framtida hjärna. Vad vi då kommer att upptäcka kan vara något som vi inte ens kan föreställa oss.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
