Splittring inom historieämnet
Historieämnet på högstadiet används både för att elever ska bli kritiskt tänkande och för att fostra dem till demokratiska medborgare. Denna splittring kan ge problem, visar forskning från Malmö högskola.
– Om vi går 100 år tillbaka så berättade historieläraren och eleverna skulle rätta sig efter vad läraren sa, säger Fredrik Alvén, doktorand som forskat om historieämnet i skolan.
Idag har vi en helt annan historiesyn och kunskapssyn, enligt Alvén. Som elev ska du göra egna undersökningar, brottas med källor och dess tillförlitlighet, kunna relatera till historiska händelser och dess betydelse i dåtid, nutid och framtid och analysera och komma fram till saker själv.
– När läraren släpper mandatet om vad som är rätt och fel i historia kan han/hon inte heller diktera villkoren för det historiska berättandet i skolan, säger Fredrik Alvén.
Dubbla budskap
Eleverna skapar alltså själva historia som, för att uppskattas, bör vara i samklang med skolans värdegrund, tolkad av läraren. Ändå är det inte alltid så det ser ut.
På samma gång, menar Alvén lever vi i ett samhälle där individen är i centrum och personlig frihet är ett ideal. Läraren ska kunna hantera och undervisa i idémässigt mångbottnade, mångkulturella och mångspråkiga klassrum där synen på historia knappast är ensidig.
Fredrik Alvén har i sin avhandling gjort tre olika studier. Han har undersökt skolans styrdokument gällande historieämnet utifrån huvudfrågan; På vilket sätt bejakas individens tyckande och tänkande och hur begränsas det?
I en annan studie har han låtit 245 elever möta frågor kring migration till och från Sverige från vikingatid fram till 2010 med efterföljande prov. Lärarna har sedan rättat elevers provsvar utifrån historieämnets kunskapskrav i åk 9.
Några tänjer på gränserna
Majoriteten av eleverna resonerar även om historia innanför värdegrundens gränser i sina provsvar. Men det finns ett antal elever som tänjer på gränserna.
I den tredje studien undersöker Alvén varför nio av dessa elevsvar är problematiska för lärarna.
– Det framkommer att en del av eleverna uppfyller kunskapskraven, men deras resonemang faller utanför vad som är moraliskt acceptabelt ur en demokratisynpunkt för en del lärare, fortsätter Alvén.
Det finns alltså elever som resonerar på hög historisk nivå men som går utanför ramen för skolans värdegrund.
– Lärarna bedömer i dessa fall olika. En del menar att svaren är tveksamma ur en moralisk synpunkt medan andra går strikt på de kunskapskrav som gäller. Det ger alltså upphov till en icke likvärdig bedömning.
Vilken är din viktigaste slutsats i avhandlingen?
– Historieämnet är problematiskt. Det finns inte bara kunskapskrav att ta hänsyn till som elev utan implicit finns också krav på moral och etik, säger Fredrik Alvén. Ett sätt att lösa detta är att låta moraliska kriterier skrivas in i kunskapskraven.
– Konsekvensen idag är att elever som inte läser av dubbelspelet mellan kunskapskrav och moralkrav riskerar att få sämre omdömen. Lärarnas uppdrag blir också svårtolkat där styrdokumenten inte är till större hjälp.
Text: Helena Smitt
Fredrik Alvén disputerar 6 oktober på avhandlingen Tänka rätt och tycka lämpligt – Historieämnet i skärningspunkten mellan att fostra kulturbärare och förbereda kulturbyggare på Malmö högskola
