Stor skepsis mot klimatmanipulering
Det lämpliga i att manipulera klimatet med hjälp av ingenjörskonst har diskuterats fram och tillbaka. En ny studie visar att allmänheten – liksom forskarna – är skeptisk till så kallad geoengineering mot den globala uppvärmningen.
Vad vet allmänheten om klimatmanipulering och vad tycker man om det man vet? Det frågade sig forskare från Linköpings universitet, tillsammans med forskare från Japan, USA och Nya Zeeland.
Genom Parisavtalet enades världens länder om att den globala temperaturökningen måste avstanna, helst redan vid 1,5 grader. Men hur detta ska gå till är fortfarande osäkert. Texter i avtalet har öppnat upp för tekniker som manipulerar klimatet, bland annat genom att utsläpp av växthusgaser kan balanseras mot kolsänkor och reduktion av gaser i atmosfären.
Men teknikerna för klimatmanipulering, eller climate engineering, är ännu i sin linda och har bara börjat testas på ett fåtal platser. Kanske kommer det aldrig fungera i den globala omfattning som Parisavtalet kräver.
– Om samhället börjar förlita sig på climate engineering för att sänka temperaturen borde samhället också diskutera vad detta innebär. Men, i exempelvis Sverige lyser frågan med sin frånvaro i den offentliga debatten, säger Victoria Wibeck, professor vid Linköpings universitet.
Som en sista utväg
Tillsammans med Anders Hansson och Jonas Anselm vid Linköpings universitet, samt forskare från Japan, USA och Nya Zeeland frågade Victoria Wibeck sig vad allmänheten egentligen vet om klimatmanipulering och vad man tycker om det man vet. De undersökte också på vilket sätt intervjupersonerna beskrev klimatmanipulering.
Forskare vid Linköpings universitet har tidigare publicerat en rapport som sammanställer forskning kring geoengineering, ett begrepp som inte finns på svenska, men som går ut på att man antingen i efterhand minskar växthusgaser i atmosfären eller minskar solinstrålningen. Rapporten visar bland annat att en av de tekniker som används i en stor majoritet av klimatscenarier, BECCS eller Bio-CCS, inte har blivit forskad på tillräckligt. Tekniken BECCS, som avlägsnar koldioxid ur atmosfären, innebär att man använder biomassa i produktion och att den koldioxid som skapas som restprodukt sedan avskiljs och lagras. Till exempel kan man fånga in koldioxid från pappersbruk, produktion av biobränsle eller bioeldade kraftverk, och lagra det under jord. Sedan planteras motsvarande mängd ny biomassa, exempelvis skog med stor förmåga att ta upp koldioxid. Rapporten: Policy brief on climate engineering
I studien deltog 136 personer som delades in i 23 fokusgrupper. Resultatet visar att gemensamt för de svenskar, japaner, amerikaner och nyzeeländare som deltog i fokusgrupperna är en skeptisk inställning till klimatmanipulering som lösning på klimatförändringarna. Istället för klimatmanipulering föredrar intervjupersonerna politiska lösningar, regleringar, begränsningar av utsläpp och livsstilsförändringar.
Intervjupersonerna ger också uttryck för oron att klimatmanipulering kan orsaka större problem än de löser, att man inte ska laborera med komplexa system som man inte förstår och att klimatmanipulering innebär att man behandlar symptomen, inte det huvudsakliga problemet – den av människan orsakade klimatförändringen. Vissa intervjupersoner kunde dock se klimatmanipulering som en sista utväg på ett olösligt problem.
Språkbruk kring klimatmanipulering
Många av de argument som intervjupersonerna förde fram liknar de argument som förts inom vetenskapssamhället och i den offentliga debatten.
– Eftersom det här är tekniker som ännu inte finns är vi i det skede att vi måste diskutera de principiella frågorna. Vilken typ av handling vill vi välja som samhälle för att komma till bukt med klimatförändringarna? Vilka blir vinnarna och förlorarna i dessa olika val? Detta kan man ju diskutera även om man inte är expert på klimatmodellering, säger Anders Hansson, universitetslektor vid Linköpings universitet.
Forskarna analyserade också intervjupersonernas språkbruk när de beskrev sina tankar kring klimatmanipulering. Forskarna uppmärksammade att intervjupersonerna ofta använde kulturellt färgade analogier och metaforer, de jämförde med andra ord klimatmanipulering med fenomen som de redan kände till.
En svensk intervjuperson som ville beskriva hur klimatmanipulering skulle kunna leda till oanade bieffekter och mindre kontroll över klimatet – istället för mer – jämförde exempelvis klimatmanipulering med att dumpa industriellt avfall i havet. För att beskriva samma oro över förlorad kontroll jämförde en amerikan med dammbyggen som slagit ut ekosystem, medan en nyzeeländsk röst liknade klimatmanipulering vid att ”skjuta ut i mörkret”.
Kontakt:
Anders Hansson, universitetslektor, anders.n.hansson@liu.se, 013-282930, 070-0895969
Artikeln:
Making sense of climate engineering: a focus group study of lay publics in four countries, Victoria Wibeck, Anders Hansson, Jonas Anshelm, Shinichiro Asayama, Lisa Dilling, Pamela M. Feetham, Rachel Hauser, Atsushi Ishii, Masahiro Sugiyama (2017), Climatic Change, 145(1), 1-14.
doi: doi.org/10.1007/s10584-017-2067-0
