Jordprivatiseringar kan förvärra konflikter
Privatiseringsreformer av markägande görs ofta för att skynda på utveckling och bekämpa fattigdom. Men jordprivatiseringar riskerar istället att förvärra existerande konflikter kring mark. Det visar forskning från Malmö universitet och Lunds universitet.
Framförallt i det Globala Syd (tidigare Tredje Världen) har privatiseringsreformer av markägande använts för att skynda på ekonomisk utveckling. Men jordreformer har varit omstridda. En viktig anledning är att jordreformer i allmänhet och privatiseringsreformer i synnerhet främst har fokuserat på frågor om äganderätt, enligt avhandlingen.
De har alltså betonat relationen mellan ägare och egendom, men ofta negligerat de politiska och sociala relationer som omger markägande.
– Genom att studera politiseringen av markägande över tid i ett område i Kenya har jag kunnat se att även om markreformerna har lett till ett utbrett privat ägande så behöver tillgången till mark fortfarande motiveras genom berättelser om tillhörighet och historiska markrättigheter, säger Ulrika Waaranperä. doktorand i statsvetenskap vid Malmö och Lunds universitet.
Kenyas politiserade markreformer
Ulrika Waaranperä har, i sin fallstudie av Molo i Kenya, beskrivit hur mark hängt samman med politiska och sociala relationer över tid och vilka effekter det har fått på lokal nivå. Forskningen är baserad på fältarbete och inkluderar intervjuer med 129 personer som hon kombinerat med etnografisk metod och arkivstudier.
Kenya är, enligt Ulrika Waaranperä, ett bra exempel på hur markfrågor påverkar politiskt deltagande och organiseringen av makt. Detta då privatiseringsreformer har pågått i landet sedan 1950-talet. Samtidigt har mark kommit att bli en central politisk resurs och frågor om ägande har kopplats samman med politiskt inflytande, inte minst i samband med våldsamheterna vid valen 1992, 1997 och 2007.
– Det finns en lokal verklighet som är avgörande för hur privatiseringsreformer faller ut, säger Ulrika Waaranperä.
– Detta perspektiv ökar förståelsen för varför reformerna sällan leder till ett enklare, tydligare och säkrare ägande utan istället ofta förvärrar existerande konflikter kring mark.
Även om avhandlingen är en fallstudie gjord i Kenya går det att se paralleller med pågående konflikter kring mark, till exempel kring oljepipelinen i North Dakota i USA eller den planerade Kallakgruvan i norra Sverige, menar forskaren.
Markägandets relationella kvalitéter avgör
I avhandlingen definieras markägande utifrån egendomsrelationer (på engelska: property) och tillhörighet (belonging). Som ekonomisk och samtidigt ändlig resurs är mark nödvändig för mänsklig existens. Samtidigt har mark varit central för politiska projekt från upprättandet av staters territoriella suveränitet till frågor om tillhörighet och identitet på lokal nivå.
Markfrågan är enligt Ulrika Waaranperä alltid invävd i ekonomiska, politiska och sociala relationer och strukturer och har ofta en historisk dimension.
– Jag vill, utan att förminska de ekonomiska aspekterna, öppna upp markfrågorna för att se hur de också hänger samman med politik i vid bemärkelse samt hur individer förhåller sig till varandra och skapar gruppidentiteter för att öka sitt inflytande. Det är den här relationella kvalitén som gör att frågor om markägande alltid är potentiellt politiska, säger Ulrika Waaranperä.
Avhandlingen:
Histories of land. Politicization, property and belonging in Molo, Kenya
Kontakt:
Ulrika Waaranperä, Institutionen för globala politiska studier, Malmö universitet,
ulrika.waaranpera@mau.se
