Rollspelet i miljösamarbete om Arktis

En studie av samarbete i Arktiska rådet visar att länders förståelse av miljöproblem inte är statiska utan utvecklas. I en avhandling vid Malmö och Lunds universitet analyseras staters lärandeprocesser i arktiskt miljösamarbete med fokus på marin oljespillsprevention och minskandet av sot- och metanutsläpp.

Arktis står inför stora miljömässiga utmaningar och drastiska förändringar på grund av klimatförändringar, exempelvis en försurning av havsvattnet och isavsmältning. Minskad is innebär samtidigt nya kommersiella möjligheter såsom ökad turism, fiske, olje- och gasexploatering, och en ny sjöfartsled, den så kallade Nordostpassagen.

I avhandlingen State learning and role playing har Sandra Engstrand undersökt hur samarbetande stater lär sig om miljöskydd. Syftet är att nå förståelse kring processen, och hon har därvid tittat närmare på staters roller i Arktiska rådet, ett internationellt samarbetsforum för regionens åtta länder (Danmark, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA) och ursprungsfolksorganisationer.

Statliga intressen kolliderar
– I Arktis kolliderar intressena. Med större kommersiell aktivitet i Arktis följer ett behov av större miljöskydd. Stora delar av Arktis går att knyta till nationellt territorium, vilket till exempel innebär att olje- och gasfyndigheter ingår i nationernas intressen.

– För Arktiska rådet betyder det att en fråga som oljespillsprevention främst hanteras inom ramen för säkerhetshöjande informationsutbyte mellan länderna, och inte inbegriper en diskussion om att minska utvinning som sådant, säger Sandra Egstrand.

Genom textanalys av offentliga anteckningar från möten mellan högre tjänstemän i Arktiska rådet, mellan 1999 och 2016, har Sandra Engstrand undersökt respektive lands samarbetsroll i Arktiska rådet. Hon har också studerat två specifika förhandlingsprocesser och intervjuat deltagare i dessa processer.

Den ena handlar om samarbeten kring oljespillsprevention i samband med djuphavsborrning och marina transporter. Den andra om gemensam begränsning av de kortlivade klimatförorenarna sot och metan.

En svensk lärare när den behövs
– Stater utvecklar sina roller i den sociala interaktionen, lär sig genom självreflektion, och genom att reflektera kring andras förväntningar. Man kan säga att en stat i denna typ av sammanhang inte initialt lär sig om själva klimatfrågan utan istället om sin roll som aktör, säger Sandra Engstrand, som är doktorand i statsvetenskap vid både Malmö universitet och Lunds universitet.

Staters roller är flexibla och tar sig delvis olika uttryck beroende på huvudfråga och förhandlingsprocess. Ett bra exempel på detta är Sveriges roll, vilken enligt Sandra Engstrand kan beskrivas som teacher on demand. När det gäller oljespillsprevention, som är en svår politisk fråga med krassa ekonomiska intressen, dominerades diskussionen av de stora kuststaterna Kanada, Norge, Ryssland och USA.

– Här hade Sverige, med tanke på att landet ofta hävdar en stark miljöpolitik, kunnat agera motpol mot ökad oljeutvinning. Men den svenska rollen definierades av viljan att bidra till diskussionen om samarbete, genom att tillföra kunskap om sådant man kunde väl och uppfattade en efterfråga kring, till exempel information om isbrytarverksamhet, säger Sandra Engstrand.

I förhandlingen kring minskandet av utsläpp av sot och metan intog Sverige däremot en mer aktiv ledarroll. Enligt Sandra Engstrand beror det delvis på att man tidigare har drivit denna fråga, och att det också fanns en matchande efterfrågan och förväntan hos andra länder att Sverige skulle agera pådrivande.

Länders dubbla intressen
Norge är ett bra exempel på ett land som har dubbla intressen i Arktis. Den inhemska olje- och gasindustrin är central för den norska ekonomin, samtidigt som landet har en internationell miljöprofil. I Arktiska rådet kombineras detta i en expertroll där landet bidrar med ledande expertis kring säker olje- och gasutvinning, samtidigt som man driver klimatfrågan hårt.

En hoppfull slutsats som Sandra Engstrand drar är att alla stater håller Arktis och samarbete högt. Eftersom det handlar om eget nationellt territorium som är kulturellt värdefullt talar det för att länderna är måna om att bevara och skydda regionen.

– Eftersom rollen som ett land intagit anpassas successivt finns utrymme för att lära sig acceptera ökat miljöskydd. Däremot är det viktigt att etablera en hög ambitionsnivå för miljöskydd redan från början. Dessutom bör länderna ha tilltro till varandra, och faktiskt förvänta sig att andra kommer agera som goda samarbetspartners, säger Sandra Engstrand.

Avhandlingen:
State Learning and Role Playing – International environmental cooperation in the Arctic Council.