Alen i farozonen när Sverige blir varmare
Den mest aggressiva skadegöraren på al är Phytophthora x alni, en invasiv algsvamp som förekommer mestadels i landets sydliga delar. Det som håller parasiten tillbaka tycks främst vara vinterns kalla nätter och långvariga frost. I takt med klimatförändringarna, kommer sannolikt Phytophthora x alni vandra norrut.
Både grå- och klibbal kan angripas av P. x alni, men klibbalen är betydligt känsligare. Då klibbalen inte verkar ha genetiska förutsättningar att anpassa sig till parasiten, kommer angreppen att öka under de kommande årtiondena. Det menar Miguel Angel Redondo, forskare vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Släktet Phytophthora består av en lång rad arter, varav många orsakar sjukdom på växter som är viktiga i jordbruket (till exempel potatisbladmögel/brunröta) eller handeln. Under de senaste årtiondena har Phytophthora-arter dock även rapporterats angripa träd i södra Sverige, såsom al, ek och bok, och dessa patogener befaras få omfattande inverkan på svensk skogshälsa.
Import viktig spridningskälla
Miguel Angel Redondo har undersökt parasitsvamparnas introduktions- och angreppsvägar, spridningsmönster, och långsiktiga effekt på svenska trädpopulationer. När Redondo och hans kollegor jämförde artrikedomen i plantskolor, stadsskogar, beteshagar, stränder och naturliga skogar visade det sig att människans hantering av växtmaterial tycks bidra till spridningen av patogenerna. Flest Phytophthora-arter fann de i plantskolor, och det fanns fler arter i stadsskogar än i naturliga skogar.
– Vi tror att importerat växtmaterial, främst till plantskolor, är en viktig introduktionsväg för dessa arter, säger Redondo. Vi har med andra ord i princip betalat för att få hit dem. Från plantskolorna har de sedan spridits till naturliga ekosystem.
Tre arter som inte förekommer naturligt i Sverige påträffades till och med i samtliga undersökta miljöer: P. plurivora, P. cambivora, och P. cactorum. De kan alla angripa ett stort antal arter, men boken är särskilt utsatt. Eftersom de har etablerats i Sverige, och därefter kunnat fortplanta sig och spridas i olika ekosystem, kan de beskrivas som invasiva arter, och det kan komma att krävas särskilda skötselplaner för att kontrollera dem i framtiden.
Kyla begränsar spridningen norrut
Även om många Phytophthora-arter kan introduceras och spridas med människans hjälp, är inte alla kapabla att etablera sig permanent överallt. När forskarna studerade artförekomsten längs en klimatgradient kunde de se att arterna var färre i kallare delar av landet, vilket tyder på att vissa arter inte klarar av låga temperaturer.
Sådana skillnader var också tydliga i en särskild studie av två relativt nyinkomna arter som är specialiserade på alar, Phytophthora x alni och P. uniformis.
Phytophthora alni är ett artkomplex av skadegörare som angriper rötterna och den nedre stammen på alträd. Arten upptäcktes i England 1993 och rapporterades i Sverige 1999. I England beräknas en femtedel av alla alar vara angripna, i synnerhet klibbal. Tre arter har identifierats, och det har spekulerats i att P. x alni är resultatet av en korsning mellan de andra två, P. uniformis och P. multiformis. Av dessa har främst x alni och uniformis påträffats i Sverige. Såväl klibbal som gråal angrips, men klibbalen är mer känslig.
– Vi har letat efter angripna klibbalar längs sexton svenska åar och älvar, från Gävleån i norr till Kävlingeån i söder, och undersökt vilken art som står för angreppet. P. uniformis påträffades i hela landet, medan P. x alni endast återfanns i de södra delarna och närmast kusten.
Forskarna tror att P. x alni är mer känslig än P. uniformis för kalla vintrar och långvarig frost och därför inte har kunnat etablera sig längre norrut – än så länge.
– Naturligtvis är risken stor att parasiten flyttar längre norrut i landet om, eller snarare när, medeltemperaturen stiger och vintrarna blir kortare, säger Redondo.
Dålig anpassningsbarhet hos alarna
Eftersom P. x alni är känd som den mer aggressiva av de två, bådar detta scenario dåligt för alens framtid. Redondo ville därför undersöka trädens potential för anpassning till de två skadegörarna. Han samlade in klibbalsfrön från områden angripna av respektive patogen och från jämförbara områden utan spår av parasiterna, lät fröna gro och gjorde sedan infektionsförsök på plantorna.
– Tanken var att de ”oinvaderade” områdena symboliserar trädpopulationen innan parasiten kom dit. Om träden kunnat anpassa sig till angreppet borde de känsligaste träden ha försvunnit i de invaderade områdena, medan de kvarvarande har högre motståndskraft.
Resultaten visade att detta stämde för P. uniformis; de skogar som inte utsatts för infektioner hade inte genomgått någon anpassning och hade fler känsliga individer. Detta gällde dock inte för P. x alni; invaderade och oinvaderade områden hade samma genomsnittliga känslighet.
– Detta visar att klibbalen inte har någon stark genetisk komponent för motståndskraft mot P. x alni och alltså kommer att ha svårare att anpassa sig till denna patogen än till P. uniformis. Det gör naturligtvis en framtida utvidgning av denna arts område ännu mer allvarlig för alens vidkommande, avslutar Redondo.
Avhandlingen:
Invasion biology of forest Phytophthora species in Sweden
Kontakt:
Miguel Angel Redondo, doktorandInstitutionen för skoglig mykologi och växtpatologi
Sveriges lantbruksuniversitet, miguel.angel.redondo@slu.se
