Stark gemenskap får brandmän att må bra på jobbet
Brandmän i Sverige har god hälsa och de drabbas sällan av utbrändhet, trots att de utsätts för kritiska och svåra händelser i arbetet. En förklaring är den starka gemenskapen som delvis kan förklaras med att brandmännen är en homogen grupp. Men det kan i sin tur även skapa problem.
– Brandmännen anger själva att tillhörigheten till ett arbetslag är viktig för deras hälsa och välbefinnande. Men de uttrycker samtidigt oro för att denna tillhörighet ska gå förlorad om verksamheten förändras, säger Ann Jacobsson, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.
En brandman är – en man
Brandmännen är i stor utsträckning – 96 procent – just män, i huvudsak etniskt svenska män. Årtionden av försök att öka jämställdheten och mångfalden i kåren har gett mager utdelning. I sin avhandling har Ann Jacobsson genomfört enkätundersökningar bland ett slumpmässigt urval av cirka tio procent av Sveriges nästan 5 000 heltidsanställda brandmän från räddningstjänster runt om i landet. Hon har även genomfört och analyserat enskilda intervjuer och fokusgruppsdiskussioner med 28 brandmän.
Resultaten visar att få brandmän har problem med utbrändhet. Bara en procent av de manliga och två procent av de kvinnliga brandmännen visade höga nivåer av emotionell utmattning. En annan markör för utbrändhet, cyniskhet/depersonalisation, drabbade två procent av kvinnorna och tre procent av männen i yrket.
Skiljer sig från andra blåljusyrken
– I jämförelse med andra utsatta blåljusyrken och trots erfarenheter av svåra och kritiska händelser så framstår brandmännen som en välmående yrkesgrupp, säger Ann Jacobsson.
Sammanhållningen och den homogena strukturen gör att många brandmän beskriver arbetsgemenskapen i termer som närhet och omsorg. Intervjustudien bland brandmän pekar också på en utbredd ovilja eller motstånd till förändringar när det gäller exempelvis mångfald. En förklaring som ges i avhandlingen till detta är att arbetsgemenskapen upplevs som hotad av detta yttre tryck på förändring av brandmannaorganisationen. Det framkommer också att kvinnor ännu inte har samma villkor ur ett hälsoperspektiv att verka i yrket.
– Om grupper som betonar likhet internt hotas av förändringar, riskerar även deras hälsa och välbefinnande att hotas. Det är värt att ha i åtanke både när man diskuterar omorganisation och insatser för att göra gruppen mer förändringsbenägen, säger Ann Jacobsson.
Hon har en bakgrund som anestesisjuksköterska och arbetar med att utbilda brandmän i akut omhändertagande samt med projekt vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som syftar till att förbättra skadeplatsarbetet och samverkan mellan blåljusorganisationer.
Avhandlingen
Studier om brandmännens hälsa och välbefinnande i arbetet
Kontakt
Ann Jacobsson, ann.jacobsson@umu.se, 070-544 12 11
