Lärare i förskolan använder ofta datorplattor och appar som ersättning för traditionella aktiviteter. Men det är problematiskt, eftersom barnen i första hand lär sig att spela apparna och inte tar till sig det pedagogiska innehållet, visar en avhandling vid Göteborgs universitet.
Frågan om digital teknologi i förskolan är högaktuell eftersom den införs som ett obligatoriskt kunskapsinnehåll och pedagogiskt verktyg i läroplanen för förskolan den 1 juli 2019. Av läroplanen framgår bland annat att förskolebarnen ”ska utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barnen ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik”.
– Men lärare använder ofta datorplattor och appar som ersättning för ”traditionella” eller ”analoga” aktiviteter och material, som en bok, en lek eller ett spel. Detta baseras ofta på föreställningen att digitala teknologier motiverar barn att lära sig och gör aktiviteter mer lustfyllda, säger avhandlingens författare Malin Nilsen.
Individuella aktiviteter
Det visar sig emellertid att digitala och analoga aktiviteter kan skilja sig mycket åt när det gäller innehåll och deltagande, det vill säga vilken pedagogisk potential som finns i de olika aktiviteterna. I avhandlingen visas detta när barn får spela memory i såväl analog som digital form. De analoga aktiviteterna är mycket tävlingsinriktade och kretsar kring barnens samtal om och fysiska hantering av spelbrickorna som räknas, sorteras och tjuvkikas på.
– När barnen spelar memory digitalt utvecklas istället individuella aktiviteter där barnen spelar en i taget och inte tillsammans. Fokus ligger här på att utforska appens inställningar och på att spela genom trial-and-error, alltså att spela genom prova sig fram, snarare än genom strategiska val, säger Malin Nilsen.
Barnen vill spela
Hon har i sin avhandling studerat barns och lärares samspel i förskolans aktiviteter med datorplattor och appar. Till skillnad från mycket av den tidigare forskningen om barns användning av digital teknologi, som har utgått ifrån att teknologierna bär på antingen risker eller möjligheter för barn, tar hennes avhandling utgångspunkt i faktisk användning.
För sin avhandling har hon gjort videoobservationer och intervjuer vid tre förskoleavdelningar med 44 barn.
– Det är vanligt att lärare och barn har olika perspektiv på de digitala aktiviteterna. När lärarna vill att barnen ska använda datorplattor och appar som pedagogiska verktyg och barnen istället vill spela leder det till att barn och lärare får svårt att mötas. Följden blir att barnen tappar intresset för att delta i aktiviteterna, säger Malin Nilsen.
”Pedagogiska” appar
Hon visar det problematiska med att utgå från att de så kallade pedagogiska apparna fyller en självklar pedagogisk funktion för barn.
– Barnen lär sig i första hand att spela apparna, de tar inte till sig av det pedagogiska innehållet i någon större utsträckning. Det beror på att många pedagogiska appar är bristfälligt designade och inte har utvecklats utifrån ett barnperspektiv. Lärares stöttning av barnen blir därför en avgörande faktor för hur aktiviteterna utvecklas och vilket lärande som görs möjligt, säger Malin Nilsen.
En av hennes slutsatser är att det är viktigt att inta ett kritiskt förhållningssätt i skolarbetet med digitala teknologier eftersom det finns starka ekonomiska krafter som vill sälja in sina produkter till förskolor.
– Ofta används just idén om att digitala teknologier är motiverande, gör lärande lustfyllt och är en genväg till lärande, säger Malin Nilsen.
Kontakt:
Malin Nilsen, telefon: 070−694 5091, e-post: malin.nilsen@gu.se
Avhandling:
Barns och lärares aktiviteter med datorplattor och appar i förskolan
