Det är lätt att tro att man ska bli ”jättesmal”. Diskussionsforum på internet visar att det ofta uppstår orealistiska förväntningar inför överviktskirurgi. Vården måste hantera dessa förväntningar för att patienterna ska må bättre efter ingreppet. Till exempel genom samtalsgrupper med tidigare patienter.
Vården måste lära sig att hantera de orealistiska förväntningar inför gastric bypass-operationer som byggs upp på forum på internet, säger Mikaela Willmer, forskare vid Högskolan i Gävle.
Hon tror att anonymiteten i dessa nätforum gör det lättare för överviktiga, eftersom gruppen ofta stigmatiseras i samhället. Dessutom kan de som misslyckas med sin viktnedgång uppleva en stor skam och skuld.
– Det ses också som fusk att göra en sådan här operation, man får höra att det är en quick-fix och att man inte är beredd att lägga ner det arbete som krävs, säger Mikaela Willmer.
Hon har tillsammans med forskarkollegan Martin Salzmann-Eriksson följt olika diskussionsforum om överviktskirurgi på nätet. De har sett att denna grupp, som huvudsakligen består av kvinnor, är mycket aktiv på nätet – även vid internationell jämförelse.
– Man boostar varandra och förväntningarna blir orealistiska om ett nytt liv med en ny kropp. Man ska bli lyckligare, mer social och man ska inte vara deprimerad och ha oro och ångest mer.
Blir inte jättesmala
– Problemet är att patienterna inte kommer att bli jättesmala, och antagligen inte normalviktiga, men det är vad de pratar om!
Enligt Mikaela Willmer är syftet med operationen inte heller att skapa smala kvinnor utan att skapa människor som mår bättre, som inte dör i förtid, som inte får komplikationer av sin diabetes och som inte behöver byta ut sina knäleder när de är väldigt unga.
– Visst går man ner i vikt, man går ner mycket i vikt, men de flesta börjar på ett så högt BMI att de inte når ner till det vi kallar normalvikt. Hälsovinsten är enorm, men det är inte vad de själva sett framför sig. De ville ju bli smala. Även om patienterna kommer att må lite bättre psykiskt än före operationen så blir de inte strålande lyckliga som de kanske själva tänkt. Och mådde man väldigt dåligt innan så är det också risk att man inte kommer att må så jättebra efteråt heller.
Ökat fokus på social support
Forskarna efterlyser supportgrupper i vårdens regi där patienterna får träffas under ordnade former både före och efter operationen, och där de som vill opereras kan få träffa andra som redan opererats och samtala om vad som faktiskt kommer att hända.
– Att fånga in patienternas fantastiska förmåga att stötta varandra gör att man kan slipa av de här värsta förväntningarna som inte kommer att infrias, säger Mikaela Willmer.
För det är trots allt en bra idé att göra en överviktsoperation för många med väldigt högt BMI. Denna grupp mår mycket bättre efteråt, särskilt med tanke på sjukdomar som muskel- och ledbesvär, diabetes och blodfetter.
I nuläget utgör män bara 20 procent av de som opereras, trots att lika många män som kvinnor har grav fetma. Därför skulle forskarna gärna se att man opererade män i större utsträckning.
– Det ses fortfarande som en extrem bantningsform och som lite fjolligt att som man inte klara av detta själv. Detta skulle vi behöva få bukt med, det är ju tråkigt att dö många år i förtid, säger Mikaela Willmer.
Kontakt:
Mikaela Willmer, lektor i medicinsk vetenskap vid Högskolan i Gävle, mikaela.willmer@hig.se:
Martin Salzmann-Eriksson, lektor i vårdvetenskap vid Högskolan i Gävle, martin.salzmann@hig.se
