70-talets syn på jämlikhet banade väg för 90-talets skolpolitiska systemskifte
De skolpolitiska reformer som genomfördes runt 1990 har kallats för ett systemskifte och beskrivits som en förflyttning högerut. Men var det verkligen en sådan helomvändning? En ny avhandling visar att 1990-talsidéerna om en ökad valfrihet för individen går att spåra redan i 1970-talets mer vänsterpräglade skolpolitik och den tidens idéer om jämlikhet.
I sin avhandling i idé- och lärdomshistoria, med inriktning mot utbildningsvetenskap, har Tomas Wedin undersökt hur jämlikhetsidealet i svensk skolpolitik har förändrats under perioden 1946-2000. Efter att tidigare ha strävat efter att uppnå en större jämlikhet kom utbildningssystemet efter 1990 att alltmer präglas av en strävan att utvidga individens valfrihet.
Skolvalets ideologiska rötter
Han analyserar hur jämlikhet kan relateras till olika sätt att orientera sig gentemot det förflutna, nuet och framtiden och argumenterar för att den tidigare forskningen har underskattat de drag av kontinuitet som kan utskiljas mellan skolpolitiken under perioden 1946-1980 och reformerna runt 1990.
– Genom att framhäva hur en alltmer individcentrerad idé om jämlikhet successivt växte fram under efterkrigstiden visar jag hur det skolvalssystem som infördes 1992, och som ofta betraktats som själva sinnebilden för systemskiftet, delvis bör förstås som ett svar på tidigare problembeskrivningar. Dessa artikulerades redan i 1970-talets, mer vänsterpräglade, skolpolitiska klimat, säger Tomas Wedin.
Inledningsvis sågs jämlikhetsidealet utifrån en framtidshorisont och vägen dit ansågs gå via det förflutna i form av den vunna lärdom och kultur som eleverna introducerades till.
Eleven i centrum
Från och med 1970-talet blev nuet istället den framträdande tidshorisonten. Från att ha definierats som ett mål att sträva mot, kommer jämlikhet från 1970-talet att bli ett mål som ska prägla hela skolans verksamhet och uppnås omedelbart.
– Genom att framhäva nuet på bekostnad av det förflutna och framtiden, och allt starkare betona den individuella elevens rätt att själv styra över det studerade innehållet, initieras även en tyngdpunktsförskjutning mot elevens självbestämmanderätt.
När det kommer till läraruppdraget kommer detta till uttryck bland annat i uppmaningar till lärarna att fokusera på lärandets former snarare än förmedlandet av ett visst stoff.
– När propositionen om valfrihet i skolan kom 1992 var det förvisso ett nytt sätt att motivera individcentreringen på, och i det avseendet ett tydligt tecken på ett brott, men reformen bör betraktas som ett svar på en politisk tendens med rötter betydligt längre tillbaka i tiden, menar Tomas Wedin.
Nyanserar diskussionerna
Studien bygger på analyser av skolpolitiska dokument såsom SOU:er, propositioner och läroplaner. Tomas Wedin hoppas på att resultaten kan bidra till att komplicera vår förståelse för det så kallade politiska systemskiftet under 1990-talet.
– Min önskan är att avhandlingen ska bidra till att nyansera diskussionerna kring reformerna runt 1990, inte minst genom att påvisa vilka problem som samtida föreställningar om höger och vänster för med sig när vi vill förstå historisk förändring. Förhoppningsvis kan detta i förlängningen även medverka till en djupare förståelse för skolans aktuella problem.
Avhandlingen:
The Aporia of Equality: A Historico-Political Approach to Swedish Educational Politics 1946-2000
Kontakt:
Tomas Wedin, tel: 0722-535 841, e-post: tomas.wedin@gu.se
