Fler hackar kroppen – för ett bekvämare liv
Över 5 000 svenskar har opererat in ett mikrochip under huden – för att underlätta i vardagen. Många tror också att vi med hjälp av teknik kan ta oss bortom svaghet, åldrande och till och med döden.
Piercingar och tatueringar är vanliga idag. Men det blir också allt vanligare med kroppsmodifiering som inte syns på huden, så kallad biohacking.
En del av biohackrörelsen har sina rötter i transhumanismen, en filosofi som förespråkar teknik för att förbättra våra mentala och fysiska egenskaper. Enligt transhumanistiska tänkare kan människan så småningom komma att få så pass utökade förmågor att termen post-människa blir mer lämplig än människa.
Mikrochiprörelsen växer
Enligt Moa Petersén, lektor i digitala kulturer vid Lunds universitet kan biohackrörelsen delas upp i olika inriktningar.
– Det finns en gren av biohackning som intresserar sig för att göra biologiska experiment i egna labb. Denna gren drivs av en demokratisk folkbildningstanke när det gäller vetenskap.
– En annan gren består av microchipentusiaster, grinders, vars inställning till teknik och kropp ofta grundar sig i en transhumanistisk ideologi, alltså att människokroppen går att förbättra med hjälp av teknik. Dessa två grenar ligger långt ifrån varandra, säger Moa Petersén som just nu skriver på en bok om den svenska microchiprörelsen.
En cyborg är en organism som består av såväl biologisk vävnad som syntetiska delar. Termen myntades 1960 av Manfred Clynes och Nathan Kline, i en artikel om möjligheten att använda självreglerande människa-maskin-system vid rymdresor. Vissa transhumanister menar att mänskligheten redan är cyborgar, eftersom vi med hjälp av teknik, till exempel pacemakers, cochleaimplantat och p-stavar, förbättrar våra fysiska egenskaper.
Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier är inne på samma linje, och menar också att människor har försökt förbättra sig själva så länge man kan minnas.
– Den alkemistiska rörelsen handlade till exempel om att hitta ett livselixir och Freud testade kokain, vilket också var en form av biohacking. Jag skulle inte säga att detta är något nytt, säger han.
Han tycker att transhumanismen står för en spännande vision av människan, och tilltalas av att den förkastar normer om naturlighet. Samtidigt menar han att många av transhumanisterna är ”ganska galna”, och nämner att ”zappa sin hjärna med el för att bli smartare”, som ett exempel.
– Det finns många idéer som är tokiga, och som iklädda ett vetenskapligt språk plötsligt verkar grundade i forskning, inte new age.
Transhumanism är en filosofi/ideologi som handlar om att framtidens människa inte behöver likna dagens människor. De ser inte det mänskliga tillståndet som statiskt utan som något som kan utvecklas. Transhumanister menar att man radikalt kan förbättra det mänskliga tillståndet med bland annat teknik och psykologi. Främst handlar det om att övervinna döden och sjukdomar, men också alla andra svagheter och oförmågor som följer med den mänskliga kroppen.Transhumanismen innebär inte nödvändigtvis fysiska ingrepp på eller i kroppen. Biohacking är ett begrepp som omfattar väldigt många olika typer av rörelser och subkulturer. Gemensamt är dock att förändra och förbättra sin inre biologi med hjälp av olika “hacks”. Det kan röra sig om allt från tankemönster till kost och träningsformer till mer extrema metoder som att operera in en antenn i hjärnan för att få bättre färgseende. Det innefattar också en ”gör-det-själv-biologi” inom bioteknik. Vissa biohackers är amatörbiologer som genomför biomedicinska experiment utanför universitet och andra vetenskapligt kontrollerade miljöer. Så kallade ”wetware hackers” är hobbybiologer som vill förbättra livsvillkoren för människor i utvecklingsländer, och bygger labb-utrustning med hjälp av redskap i hemmet etc. Källa: Svenska transhumanistförbundet, Biohacking.se och Moa Petersén Transhumanism och biohacking
Den nutida transhumanistiska rörelsen har ett starkt fäste i Silicon Valley.
– När jag började intressera mig för transhumanism 2008 var den en smal subkulturell grej. Nu har den tagits upp i Silicon Valley och blivit en viktig politisk, ekonomisk och social ståndpunkt. En konsekvens är att många knäppa röster har fått jättestora plattformar, säger Karim Jebari.
Eftersom företagen och entreprenörerna har många beundrare tror han att rörelsen kommer att växa sig ännu större än den är idag.
– Det är en rörelse som har mycket framför sig. Transhumanismen har ett gyllene tillfälle att nå ut till samhället och då är det synd att personer med dålig koll på vetenskap och orealistiska idéer blir talespersoner.
Skapar elitmänniskor
Han tror också att det finns en risk att transhumanism bidrar till ökade klasskillnader, om tekniken blir tillgänglig enbart för dem som kan betala.
– Stoppat åldrande och genetisk screening av embryon kan bli exempel på teknik, bara för den som har råd. Detta kan skapa ett elitsamhälle.
Silicon Valley kan tyckas ligga långt borta, men det finns ett spirande intresse för transhumanism även i Sverige. Enligt Moa Petersén som forskar om digitala kulturer, kallas Stockholm för världens andra Silicon Valley. Detta på grund av antalet start-up-företag, och en spirande, välgödd bioteknologisk sektor.
Svenskar bäst på biohacking
Framförallt är det den transhumanistiska microchip-rörelsen som är på uppgång. Över 5 000 svenskar har valt att operera in ett chip i handen som bland annat kan användas på SJ, och som nyckel. Att rörelsen är så populär i Sverige beror enligt Moa Petersén främst på två saker.
– Vi svenskar har en traditionellt stark tillit till staten och testar därför obekymrat teknik som har möjlighet att lämna ut våra personliga data. Svenskar har en stark tilltro till allt som är digitalt.
Just detta gör att frågor kring etik och moral behöver diskuteras igen och igen och igen, menar Moa Petersén.
– Vissa tankar som presenteras inom biohackrörelsen tänjer på gränserna till traditionell etik och moral. Mikrochiprörelsen är på så vis ett symptom på att diskussionen behöver föras. Tekniken tar allt större plats i samhället, och den tar sig in nya värden och värderingar.
Fluortanten i repris
Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier är inne på samma linje. Han menar att staten borde ha en större roll i utvecklingen och tillämpningen av ny teknologi.
– Ta till exempel fluortanten som vi hade för att sossarna tyckte att teknologin, det vill säga fluor, inte bara skulle gynna överklassen. Jag tycker att vi behöver ha en liknande approach till framtida teknologi, med samma potential.
Transhumanistiska tankar: åldrandet mest angeläget att lösa
Varje dag dör över hundra tusen människor av åldrande
– Det är en svindlande tanke hur mycket förluster det orsakar. Om det fanns en sjukdom med samma effekter skulle vi försöka stoppa den, säger Anders Sandberg forskare vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford, och känd förespråkare för transhumanism.
Den stora förbättringspotentialen när det gäller människans egenskaper, finns i kognitionen, menar Anders Sandberg. Alltså i människans intellektuella förmåga.
– Vi är ungefär så dumma som vi kan vara och ändå ha en civilisation. Framför allt är det förmågan att lösa problem som brister. Hade den varit mer utvecklad hade vi redan löst de globala problem som mänskligheten står inför.
Ett annat, mer specifikt problem är det begränsade korttidsminnet. Anders Sandberg ser två möjliga vägar för den som vill förbättra sitt korttidsminne. Det går att förbättra arbetsminnet, kanske även intelligensen, genom att träna. Dessutom finns det vissa läkemedel som har effekt på arbetsminnet, som adhd-medicin.
– En av de stora debatterna inom transhumanism handlar om var gränsen går mellan förbättring och terapi. De flesta är villiga att betala för grannens sjukvård men inte för att grannen ska förbättra sina förmågor. Men mycket beror på hur man ramar in frågan. Vaccinering framställs ofta som medicin men egentligen är det en förbättring, vi skaffar oss ett kollektivt immunförsvar.
Men i en tänkt, transhumanistisk framtid är det inte omöjligt att någon har uppfunnit en förbättrande medicin utan biverkningar. Medicinen skulle till exempel kunna höja människans IQ med en poäng, vilket enligt Anders Sandberg inte skulle märkas hos den enskilda men skulle ge en samhällsekonomisk vinst.
Skulle det då vara rätt att distribuera medicinen till alla, ungefär som man gjort med fluor? Bör skolorna få besök av en intelligenstant?
– Då säger vissa att du har rätt att styra över din egen kropp, och även om jag själv lutar åt ett konsekvensetiskt håll ligger det något i att vi själva äger rätten att förändra våra kroppar.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
