Sparade träd vid avverkning skyddar mykorrhizasamhället
Att spara en andel träd vid avverkning är inte bara en god gärning för fågellivet; det skyddar också markens förmåga att bära fram nya generationer skog. En ny studie från SLU visar att ett kalhygge utan sparade träd kan utplåna runt tre fjärdedelar av markens mykorrhizaarter. Dessa är livsnödvändiga för träden, och det är inte säkert att det är de viktigaste som överlever eller etableras på nytt.
Alla träd är beroende av samarbete med mykorrhizasvampar för att kunna ta upp vatten och näringsämnen, och Sveriges barrskogar är inget undantag. Därför är våra skogsmarkers mykorrhizasvampars välbefinnande en förutsättning för dessa markers framtida produktivitet. Men svamparna är i lika hög grad beroende av träden, och har kraftigt påverkats av det industriella skogsbrukets jämnåriga, monokulturella bestånd.
Kalhuggning räknas som den huvudsakliga orsaken att skogliga arter rödlistas, och mykorrhizasvampar hör till de hårdast drabbade. Av naturvårdsskäl sparas därför ofta en andel av träden vid avverkning, i Sverige vanligen 5-10 procent. Det har dock saknats forskning på i vilken mån avverkningens effekt på svampsamhället varierar med andelen sparade träd.
Ovanligare arter elimineras
I en studie från institutionerna för skoglig mykologi och växtpatologi samt mark och miljö vid SLU konstateras det att de lokalt vanligaste mykorrhizaarterna finns kvar i marken även när få träd sparas, men som en mindre andel av det totala svampsamhället. Av de mindre vanliga mykorrhizaarterna däremot utrotades fler lokalt desto färre träd som fick stå kvar efter avverkningen. Professor Anders Dahlberg har varit projektledare.
– Vi gjorde experiment i en tallskog norr om polcirkeln, där vi jämförde svampsamhället i marken i bestånd där 0, 30, 60 eller 100 procent av träden tagits bort, säger Anders. Detta gjordes under tre års tid.
Resultaten visar att om åtminstone 30 procent av träden sparades, fanns efter tre år mykorrhizasvamp i mer än 80 procent av alla jordprover som togs. Men om inga träd sparades, sjönk frekvensen till omkring 50 procent. Mängden mykorrhizasvampar minskade då med 95 procent, och deras artrikedom sjönk med 75 procent. De överlevande fanns förmodligen på små tallplantor. Dessutom medförde hårdare avverkning en ökad risk för att lokalt ovanliga arter försvinner helt och hållet.
Påverkan redan vid mindre ingrepp
Miljöorganisationen FSC (Forest Stewardship Council) i Sverige rekommenderar att 5 procent av träden sparas vid avverkning. Anders Dahlberg har extrapolerat sina resultat för att skatta effekten av en sådan praxis.
– Om vi sparar 5 procent av träden kommer vi förlora ungefär 75 procent av alla mykorrhizaarter i det lokala beståndet. Men även måttliga ingrepp, som 60 procent sparade träd, innebär en förlust av 30 procent av mykorrhizaarterna. Dessa förluster är svåra att ersätta. Det har beräknats att det tar i genomsnitt 90 år efter en avverkning innan mykorrhizasamhället är lika mångfaldigt som det var innan, men vissa arter förefaller ha svårt att återetablera sig över huvud taget.
De vanligast förekommande mykorrhizaarterna minskar i relativ förekomst men utrotas inte, enligt studien. Men även många av de mindre vanliga arterna som försvinner kan vara ekologiskt viktiga, och de kanske inte återetableras igen, säger Anders Dahlberg.
Skyddsåtgärder behövs i känslig skog
Studien visar sammantaget att träd som sparas vid avverkning har ett stort värde för mångfalden av mykorrhizaarter; de ger fler både fler och relativt mer förekommande svamparter i marken. Ovanliga svamparter kan dock försvinna helt från en plats och kan sedan vara omöjliga att återetablera.
– Detta visar att det är viktigt att skydda ovanligare mykorrhizaarter i ekologiskt känsliga eller viktiga skogar. Att mer frekvent spara träd vid avverkning kan vara en gångbar metod, avslutar Anders.
Text av Mårten Lind
Studien:
The significance of retention trees for survival of ectomycorrhizal fungi in clear‐cut Scots pine forests. Journal of Applied Ecology
