Explosiv elitfotboll kräver individuellt inriktad träning
Dagens elitfotboll utmärks av markant fler ruscher än tidigare. Spelarna springer sig trötta och behöver återhämta sig. Tempot varierar mer i dagens fotboll och det nya spelmönstret kräver individuellt inriktad träning, visar forskning från Göteborgs universitet.
1958 gjorde Kurre Hamrin ett klassiskt VM-mål mot Västtyskland. Alla som sett klippet vet att han långsamt kommer gående på sin högerkant, innan han sätter lite fart och petar in bollen. Anfallet har lite gemensamt med hur det ser ut när dagens stjärnor gör mål, och den moderna spelstilen med betydligt fler ruscher och tempoväxlingar kräver ett nytt sätt att träna.
– De korta och mycket intensiva perioderna under match blandas idag med perioder med lägre tempo. Detta framkallar trötthet både tillfälligt under och i slutet av matcherna, säger Dan Fransson, forskare vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet.
Därför bör fotbollsspelares fysiska träning anpassas så att de orkar prestera i båda halvlekarna. Men återhämtningen, återställandet av prestationsförmågan efter en fotbollsmatch, är en långsam process som dessutom varierar individuellt mellan spelarna.
Spelpositionerna tröttade i olika grad
Dan Fransson har för en avhandling analyserat löpdistans hos 473 spelare på högsta nivå i Europa. Och undersökt trötthet och återhämtning i olika muskelgrupper genom styrketester hos 12 spelare på tävlingsnivå efter simulerad fotbollsmatch. Med hjälp av gps har han studerat sambandet mellan fysiska matchkrav och olika format av träningsspel hos 45 spelare på professionell nivå.
Slutligen undersöktes skillnader i muskulära förändringar, fysisk prestation mellan individuellt genomförd högintensiv träning och smålagsspel med hjälp av muskelbiopsiteknik och flera prestationstester på 39 spelare på tävlingsnivå.
Resultaten visar att alla spelare var mer eller mindre trötta efter intensiva perioder på plan. Men de olika spelpositionerna i laget innebar stora skillnader i trötthet. Av de olika spelarna skiljer sig mittbackarna mest från övriga spelare.
– De har de lägsta kraven av alla utespelare när det gäller högintensiv löpning. De har längst vila mellan de intensiva momenten under en fotbollsmatch, säger Dan Fransson.
Magmusklerna behövde mer återhämtningstid
Dessutom visade sig stora skillnader i styrketest mellan enskilda muskelgrupper och mellan spelare efter en fotbollsmatch. Alla muskelgrupper, utom magmusklerna, återhämtades inom 24 timmar efter matchspel. Magmusklerna behövde upp till dubbelt så lång tid att återvända till utgångspunkten.
Sammanfattningsvis är individuella skillnader i matchkrav och återhämtningsprofiler i olika muskelgrupper stora.
Tränare bör därför ta hänsyn till de individuella skillnaderna när de planerar träning och återhämtningsstrategier för sina spelare. Smålagsspel kanske inte är den lämpligaste träningsmetoden för att möta de individuella matchkraven.
Individuell högintensiv träning
– Till exempel kan adderad träning som utförs som individuell högintensiv träning vara en lämplig metod för att säkerställa fysiologiska anpassningar och ökad fysisk prestation hos fotbollsspelare. Den träningen bör läggas till för spelare med speciellt höga fysiska matchkrav, säger Dan Fransson.
Kontakt:
Dan Fransson, institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet. dan.fransson@gu.se
