Samband mellan höga PCB-nivåer i blodet och för tidig död
Det finns ett samband mellan höga nivåer av miljögiftet PCB i blodet och för tidig död. Det visar en studie baserad på 1 000 slumpmässigt utvalda 70-åringar i Uppsala. PCB är förbjudet sedan länge, men bryts ner långsamt och lagras i fettvävnad hos djur och människor.
Studien är en i raden av studier från ett nu drygt tioårigt tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset och Örebro universitet, som visar på hälsorisker med PCB:er trots att de varit förbjudna sedan länge.
PCB:er (Polychlorinated biphenyls) är en grupp miljögifter som omfattas av restriktioner i många länder och förbuden har lett till lägre halter av PCB:er i miljön. Men då dessa ämnen bryts ner mycket långsamt och lagras i fettväv finns de fortfarande kvar i djur och människor. Speciellt PCB:er med många kloratomer i molekylen finns kvar i blodet hos de flesta svenskar.
Många kloratomer gav överdödlighet
Den så kallade PIVUS-studien omfattar drygt 1 000 stycken slumpvis utvalda 70-åringar i Uppsala som följts under en längre tid. I den aktuella studien mättes nivåer av PCB:er i blodet år 2001-2004 och sedan även vid 75 års ålder. Uppföljning av vilka som avlidit under en 10-årsperiod visade att de individer som hade de högsta nivåerna av PCB:er med många kloratomer i blodet hade en överdödlighet med ca 50 procent, framförallt i hjärt-kärlsjukdom, jämfört med övriga grupper. Det motsvarar cirka sju extra dödsfall under den 10-åriga uppföljningstiden.
Resultaten var oberoende av de riskfaktorer som tidigare förknippats med hjärt-kärlsjukdom, som högt blodtryck, diabetes, rökning, fetma, höga kolesterolvärden, låg utbildning och kardiovaskulär sjukdom vid 70 års ålder.
Tidigare studier har även visat samband mellan höga nivåer av PCB:er och åderförkalkning hos både människor och försöksdjur och enligt forskarna talar det, tillsammans med dessa nya data, för att man bör begränsa intaget av PCB:er via födan.
PCB i feta animaliska livsmedel
– Vi människor får i oss mest PCB:er via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns enligt Livsmedelsverket i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern, säger Monica Lind, verksam som miljöhygieniker vid Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, och adjungerad professor vid Uppsala universitet.
Stör fortplantningsförmågan
All nyanvändning av PCB förbjöds i Sverige 1978 och har avvecklats successivt sedan dess. PCB användes främst som isolering och smörjolja i kondensatorer samt i transformatorer, fogmassor, färg, självkopierande papper med mera. Ämnet är stabilt och bioackumuleras i miljön.
PCB är mycket giftigt för vattenlevande organismer och ger störningar i fortplantningsförmågan hos fisk och vattenlevande däggdjur till exempel sälar.
Barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder, även gravida och ammande, bör inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än två till tre gånger per år. Övriga bör inte äta sådan fisk oftare än en gång per vecka, enligt Livsmedelsverkets rekommendationer.’
Vetenskaplig artikel:
An Associaltion of Exposure to Persistent Organic Pollutants With Mortality Risk. An Analysis of Data From the Prospective Investigation of Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS) Study. Monica Lind, et al. JAMA Network Open.
Tidigare artiklar om PCB och hälsorisker:
Endocrine-disrupting chemicals and risk of diabetes: an evidence-based review, Diabetologia 2018
Circulating Levels of Persistent Organic Pollutants (POPs) and Carotid Atherosclerosis in the Elderly, Environmental Health Perspective 2011
Kontakt:
Monica Lind, adjungerad professor i miljötoxikologi vid Uppsala universitet samt miljöhygieniker på Arbets- och miljömedicin, Akademiska sjukhuset, monica.lind@medsci.uu.se
Lars Lind, professor i medicin, institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet, överläkare Akademiska sjukhuset, lars.lind@medsci.uu.se
