“Vi måste minska riskerna med potentiellt hälsofarliga ämnen i vatten”
Samhället behöver mer avancerad teknik för kontroll och rening av dricksvatten. Det är en av de rekommendationer som en internationell expertgrupp lämnar till Europas beslutsfattare och vattenbransch.
I vår omgivning finns det tiotusentals potentiellt hälso- och miljöfarliga ämnen, som inte ingår i rutinmässiga kontrollprogram eller åtgärdas genom vattenrening. Några exempel på ämnen är flamskyddsmedel, läkemedelsrester, rester av hygien- och hudvårdsprodukter och mikroplaster. Kunskapen om dessa ämnen är begränsad och riskerna de medför för oss människor är otillräckligt hanterade i våra regelverk.
̶ Vi behöver öka kunskapen om de ämnen och föroreningar som identifieras som potentiellt hälsofarliga. Det lilla vi vet om dessa substanser och vilka risker de medför, motsvarar bara toppen av ett isberg, säger Karin Wiberg, professor vid Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, LU.
CEC – potentiellt farliga ämnen
Det finns en rad olika termer som definierar och beskriver nya ämnen som bedöms kunna vara potentiellt hälso- och miljöfarliga. Den term som används i rekommendationerna från expertgruppen vid Water JPI är Contaminants of Emerging Concern (CEC) och omfattar föroreningar och ämnen som bedöms vara potentiellt hälso- och miljöfarliga genom att de påverkar levande organismer på ett negativt sätt.
CEC är inte en klart definierad grupp av ämnen och omfattas i dag inte av några vattenkvalitetsregleringar eller rutinmässiga övervakningsprogram, men är tänkbara kandidater för framtida regleringar inom EU.
Substanserna kan vara helt nya, tidigare okända ämnen. Det kan också handla om ämnen och föroreningar som är kända sedan tidigare, men där en omvärdering av riskerna är aktuell utifrån ny kunskap. CEC kan vara naturligt förekommande eller tillverkas syntetiskt.
Försiktighetsprincipen bör råda
Water JPI, ett samarbetsinitiativ med experter som ska stödja Europas beslutsfattare betonar i en första “policy brief” att försiktighetsprincipen bör gälla för att på bästa sätt skydda framtida generationers hälsa och vattenresurser.
̶ Samhället behöver stärka arbetet för en säkrare vattenhantering. Därför måste riskhantering och regelverk ändras så att de utgår från försiktighetsprincipen. I praktiken handlar det till exempel om att nya metoder för utvärdering av hälsoeffekter och riskbedömning behöver införas i våra vatten- och reningsverk. Vi behöver troligen också mer kontinuerligt övervaka hälsoriskerna i dricksvattnet, säger Karin Wiberg.
Om Kunskapsnod Water JPI
Kunskapsnod Water JPI ska stödja myndigheter, forskare och bransch med kunskap och rekommendationer. De har också i uppdrag att bidra till ökad medvetenhet om aktuella frågor bland allmänheten. Gruppen består av experter från olika forskningsområden och samarbetar över ämnesgränserna och med beslutsfattare. Kunskapsnoden samarbetar också när med andra europeiska nätverk.
Med de utmaningar som framtidens dricksvattenförsörjning står inför behöver även det vetenskapliga expertstödet till myndigheter och bransch förbättras. I Sverige är SLU en av de aktörer som tillsammans arbetar för att ett nationellt kompetenscentrum om kemiska hälsorisker i dricksvatten ska inrättas.
Expertgruppens rekommendationer:
- Det finns fortfarande kunskapsluckor som behöver fyllas genom forskning. Samhället behöver dock omgående agera för att hantera förekomst och risker av hälsofarliga ämnen i vattenmiljön bättre.
- Försiktighetsprincipen måste vara vägledande vid införandet av nya metoder för övervakning, vattenrening, återanvändning av renat vatten, hantering av avloppsslam och riskutvärdering.
- Ny teknik och nya arbetssätt baserat på försiktighetsprincipen kommer bara att utvecklas i den mån det finns regleringar och lagstiftning som kan stimulera sådana förändringar.
Det här behöver beslutsfattare och vattenbransch göra:
- Använd och arbeta aktivt för ny kunskap om potentiellt hälsofarliga ämnen som förorenar vatten. Utveckla strategier för forskning och kunskapsspridning.
- Utveckla dagens övervaknings- och kontrollprogram så att de bättre kan fånga upp förekomst av potentiellt skadliga föroreningar och spegla vattenreningens effektivitet.
- Inför mer avancerade tekniker och metoder för vattenrening så att vi kraftigt kan minska förekomst av potentiellt hälsofarliga vattenföroreningar och effekterna av dem.
- Utveckla miljökvalitetsstandarder för ytvatten, dricksvatten, återanvändning av vatten och slamhantering som utgår från moderna och så kallade effektbaserade metoder, vilka speglar hälsoriskerna av den samlade föroreningsbelastningen i ett prov.
- Skapa en sammanhållen lagstiftning för registrering av kemikalier, biocider (bekämpningsmedel som inte är växtskyddsmedel) och vattenkvalitets- samt folkhälsofrågor.
- Våga införa moderna sätt att jobba med miljö- och hälsorisker i förvaltning och lagstiftning.
- Öka kunskapen och medvetenheten om potentiellt skadliga vattenföroreningar brett i samhället, inklusive industri, beslutsfattare och politiker.
- Fortsätt att finansiera riktad forskning om olika aspekter av potentiellt skadliga vattenföroreningar.
Kontakt:
Karin Wiberg, Professor, Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi, karin.wiberg@slu.se
