Kan LSD och magiska svampar bota psykiatriska tillstånd? Forskningen på psykedeliska droger har återigen tagit fart. Nya studier tyder på att de kan hjälpa vid bland annat depressioner och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD.
Toppslätskivlingen ser inte mycket ut för världen där den växer vilt på svenska ängar och i kohagar. Men den lilla bruna svampen innehåller ett av de mest potenta ämnen vi känner till. Psilocybin.
Psilocybin är en psykedelisk substans som påverkar 5HTA2-receptorn i hjärnan. Likt andra psykedeliska substanser förstärker den sinnesintryck och förändrar perceptionen kring hur en person upplever sin omgivning, sitt stämningsläge och sina kognitiva förmågor. I värsta fall kan substansen även utlösa psykoser.
Men det är inte bara toppslätskivlingen som har denna förmåga. Runt om i världen återfinns psykedeliska ämnen i svampar och växter, och användningen kan spåras långt tillbaka i historien. Från grottmålningar i Algeriet till Antikens Grekland.
Undangömd i en grotta i Bolivia hittade arkeologer tidigare i år en 1 000 år gammal tygväska. Där fanns spår av bland annat DMT, dimetyltryptamin, en kraftigt psykoaktiv substans som kan ge upphov till hallucinationer.
DMT är även en av nyckelkomponenterna i ayahuasca. En psykedelisk brygd som förknippas med Amazonas djungel och som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren.
Ayahuasca
Djurförsök och nyare klinisk forskning antyder att ayahuasca har en antidepressiv effekt. I en brasiliansk studie från 2015 medverkade 30 patienter som led av depression, där varken läkemedel eller traditionell terapi hade lyckats råda bukt på problemen. Hälften fick dricka ayahuasca vid ett tillfälle och hälften fick placebo. En vecka senare visade de som fått ayahuasca en dramatisk förbättring i mående jämfört med placebogruppen.
Fyndet av DMT i grottan i Bolivia är det första beviset för att befolkningen i Sydamerika blandade växter för att få fram psykoaktiva substanser. Den historiska användningen har dock varit starkt förknippad med religiösa och kontrollerade ceremonier.
Möblerar om i hjärnan
I mitten av 1900-talet forskades det för fullt på olika psykedeliska substanser, med mer eller mindre lyckade resultat. Men sedan psykedeliska substanser narkotikaklassades i början av 1970-talet avstannade forskningen. I Sverige fick psykedeliska droger klassificeringen 1, vilket innebär att de saknar medicinskt värde.
Under årtionden som följde viftades psykedeliska droger bort som en kvarleva från 1960-talets hippiekultur.
Men nya studier har visat på potential vid bland annat PTSD, posttraumatisk stressyndrom, och terapiresistenta depressioner. Patienten får i försöken en dos av den aktuella substansen vid några enstaka tillfällen, med ett antal månader mellan. Ibland även i samband med en terapisession.
– Teorin bakom är att psykedeliska substanser möblerar om i kopplingarna mellan nervcellerna och ökar hjärnans förmåga att bygga om sig själv, säger Pär Halje, vid Lunds universitet, som forskar på hur LSD påverkar hjärnvågor hos råttor.
LSD blev aldrig till medicin
LSD framställdes för första gången av den schweiziske kemisten Albert Hofmann 1938, som förväntat sig att substansen skulle fungera som ett analeptikum (medel som stimulerar andning och blodcirkulation, och ges vid förgiftning). Vid tester visade det sig att försöksdjuren blev rastlösa, även om de var narkospåverkade, och att det orsakade sammandragningar i livmodern, men substansen ansågs inte ha tillräckligt användbara farmakologiska egenskaper för fortsatta tester. Fem år senare framställde Hofmann LSD igen, och blev under syntetiseringen av misstag påverkad av substansen. Han beskriver i sin bok LSD – Mein Sorgenkind (LSD – mitt sorgebarn) hur han upplevde ett ”oändligt flöde av fantastiska bilder, extraordinära former med intensiva, kalejdoskopiska färgmönster”. När han i ett senare experiment avsiktligt intog substansen återfick han upplevelserna, som snabbt vände till en levande mardröm. Han fick horribla hallucinationer, och trodde att han skulle bli tokig och/eller dö.
Källa: Wikipedia
I bland annat England och Schweiz pågår studier där man främst tittar på de antidepressiva effekterna av psilocybin. Tanken är att det ska kunna användas vid terapiresistenta depressioner. Men det forskas även på psykedeliska droger som behandling vid alkoholbrukssyndrom, autism hos vuxna och vid tvångssyndrom, OCD.
Det amerikanska läkemedelsverket, FDA, beviljade hösten 2018 psilocybin en status som snabbar på processen att få den godkänd inom klinisk användning. Även en storskalig fas 3-studie på MDMA, mer känt som ecstasy, och PTSD pågår just nu i USA.
– Det är jättespännande det som har hänt det senaste årtiondet, att det har visat sig ha så mycket terapeutiska effekter, säger Pär Halje.
Teorierna bakom MDMA-terapi
Teorin bakom vad som kallas “MDMA-assisterad terapi” är att substansen försvagar överaktiva försvar i hjärnan. Patienten kan då, tillsammans med en utbildad terapeut, gå in och bearbeta de traumatiska upplevelserna som i vanliga fall är svåra att nå. Studierna som presenterat sina resultat har hittills varit små, och därför svåra att dra några större slutsatser från. Men de har antytt bättre resultat än något annan behandling för PTSD som finns idag.
– Man har ju slagit fast att det här är några av de mest potenta substanserna som finns, men läkemedelsindustrin har inte brytt sig om det särskilt mycket på grund av den psykedeliska aspekten.
Svårigheten har varit hur man ska få in de psykedeliska substanserna i det traditionella sjukvårdssystemet.
Behandling bör ske på klinik
– Det är inget man kan ta hemma utan man åker in till en klinik och tar det några gånger. Men det är inte så främmande egentligen, det är så man gör med ECT, elschocksbehandling.
Psykedeliska substanser är också en av de få saker som kan skapa bestående förändringar på hjärnan i vuxen ålder. Det enligt Alexander Lebedev, psykiatriker och postdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm.
– Studier har visat att en session med LSD ledde till att personlighetsegenskapen öppenhet ökade, säger han.
Sedan 2015 har han ett pågående samarbete med Psychedelic Research Group vid Imperial College London, som bland annat resulterat i en artikel om hur LSD-inducerad hjärnaktivitet bidrar till förändringar av satta personlighetsdrag.
Förändring av satta personlighetsdrag
Alexander Lebedev forskar på “ego-disturbence” en form av depersonalisation som förekommer vid schizofreni, men som även har setts under påverkan av psykedelika.
Imperial College var 2016 först med att publicera bilder på människohjärnan påverkad av LSD. Ett 20-tal försökspersoner deltog i en studie där hjärnan avbildades med hjälp av magnetröntgen, både utan och under påverkan av LSD. Resultaten visade bland annat hur drogen skapar ett slags tillfälligt kaos i hjärnan. Olika delar börjar att kommunicera med varandra i en mycket större utsträckning. Framför allt är det syncentrum som når ut till andra delar av hjärnan, vilket kan förklara hallucinationerna som uppstår.
Men oredan tros även vara det som öppnar upp för nya sätt att tänka, och teorin är att det i längden ger en ökad självförståelse. Dock är upplevelsen varierande från person till person, den formas av miljön man befinner sig såväl som ens sinnestillstånd.
– Jag började intressera mig för det då jag inte kunde förstå varför de här potenta substanserna inte användes. Jag undersökte vilka faror som fanns med dem och försökte verkligen hitta bevis på risker med psykedelika, säger Alexander Lebedev.
Ecstasy kan bli godkänt som medicin
Psykedeliska preparat (serotonergic hallucinogens) innehåller kraftfulla psykoaktiva substanser. Gemensamt för psykedeliska preparat är att de stimulerar en undergrupp av våra serotoninreceptorer i hjärnan, 5HTA2-receptorn. De kan skapa kraftfulla hallucinogena upplevelser, ändrar sinnestillstånd och hur man upplever sin omvärld.
Här återfinns: Psilocybin, DMT, LSD, Meskalin. MDMA (ecstasy) befinner sig i gränslandet till klassiska psykedelika och tillhör gruppen hallucinogena amfetaminpreparat. I nuläget är MDMA det psykedeliska preparat som i USA ligger närmast att godkännas som medicin.
Olika risker med psykedelika
På Karolinska Institutet har han nu precis avslutat en studie där 400 personer screenades för symptom på psykiatrisk problematik, cirka hälften hade en bakgrund av att ha använt psykedelika.
– Vi ville ha en klar bild över riskerna med psykedeliska men hittade inga. Efter att ha screenat för symptom hittade vi inga belägg för att det skulle finnas en koppling, säger han.
Men när det kommer till risker är det är en ganska komplicerad fråga.
– Man får skilja på fysiologisk risk, alltså toxicitet, psykologisk risk och risk för omgivningen. Dessutom måste man ta hänsyn till hur beroendeframkallande de är. I motsats till vad många tror är de klassiska psykedeliska drogerna inte särskilt toxiska eller beroendeframkallande, säger Pär Halje.
Kan trigga potentiella psykoser
En oreglerad användning utanför kliniska miljöer avråds dock. För personer i riskzonen kan psykedelika trigga psykoser, vilket i sig är ett tillstånd som ökar risken för självmord och olyckor markant. Men även en av tio av de som tar psykedeliska droger uppger att de fått en negativ upplevelse, som utan behandling kan leda till mer psykisk problematik.
Den största kliniskt relevanta risken är att det finns goda data på att användningen av psykedeliska substanser kan tidigarelägga en schizofrenidebut. En psykossjukdom som eventuellt inte behöver bryta ut överhuvudtaget.
– Sen får man se upp, även om det inte är giftigt betyder det inte att det är ofarligt om man inte gör det under kontrollerade omständigheter, säger Pär Halje.
Forskningen på psykedeliska droger sker inte utan kritik. Studierna anses fortfarande vara för små för att dra några större slutsatser från samt att som utför dem tolkar resultaten överdrivet positivt. I år publicerades så den första dubbelblinda studien på depression och psykedelika.
– Den visade fortfarande på väldigt starka effekter och i övrigt förtroendeingivande god metodik, även om antalet patienter i studien är förhållandevis lågt, säger Pär Halje.
Text: Mette Carlbom på uppdrag av forskning.se
