Mötena på jobbet blir allt fler. Det ökade antalet möten är framförallt en effekt av att samhället på olika sätt blivit både mer komplext och demokratiskt. Det menar forskare vid Lunds och Malmö universitet, som nu publicerar sina resultat i en bok.
Den ökade graden av demokratisering tar sig bland annat i uttryck i att chefens roll har förändrats och att förankringsarbetet med medarbetare inför exempelvis ett beslut har blivit viktigare. Vilket genererar fler möten.
Tidigare var arbetslivet mer hierarkiskt och chefen kunde i högre grad ensam fatta beslut och delegera arbetsuppgifter, enligt Malin Åkerström. Hon är professor i sociologi vid Lunds universitet och har skrivit boken ”Mötesboken – Tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel” tillsammans med sociologen Vesa Leppänen och Patrik Hall, professor i statsvetenskap vid Malmö universitet.
– Demokratiseringen är både formell, genom att allt fler yrkesgrupper måste konsulteras inför ett beslut, och informell, med förväntade krav på medkonsensus och medbestämmande från olika grupper, säger Malin Åkerström.
Mer komplexa organisationer
Parallellt har det skett en ökad grad av komplexitet i arbetslivet. Den tar sig exempelvis i uttryck att allt fler organisationer ska samverka. I politiken krävs allt oftare samverkan med underordnade aktörer. Ibland har organisationer, såsom sjukvården, specialiserats i kliniker så att nya underorganisationer i teamform måste byggas upp för att undvika fördummande ”stuprörseffekter”.
Koordineringsproblem löser man i möten, men frågan om vem som slutligen beslutar är ofta otydligt i samverkansformer, varför det krävs förhandlingar – som också sker i möten.
I offentlig förvaltning har det blivit fler chefer. Därtill har antalet administratörer, ekonomer, personaltjänstemän, kommunikatörer och marknadsförare också blivit fler, i både privat och offentliga verksamhet. Sammantaget arbetar människorna inom dessa yrken ofta via möten.
Fler möten leder till ännu fler möten
Den ökade graden av möten leder till dominoeffekter i form av ännu fler möten, så kallade möteskedjor. Man går på morgonmöten, planeringsmöten, promenadmöten, för- och eftermöten, till exempel.
I takt med att möten blivit vanligare, har också kritiken ökat. Många upplever att de är bortkastad tid eller flyr till e-posten och sociala medier under tiden. Som ett svar på detta har det uppstått en mötesindustri som utlovar effektiva, meningsfulla och underhållande möten.
Något som är sig likt sedan tidigare är att möten fortfarande är en maktarena. Under själva mötet ges möjlighet att demonstrera kompetens och status inför de andra mötesdeltagarna.
Bara att bli kallad på möten är liktydigt att vara en efterfrågad och viktig person.
– Folk säger ofta bara ”jag ska på möte”. Men man säger inte ”jag ska gå och prata i telefon”.
Bok:
Mötesboken – Tolkningar av arbetslivets sammanträden och rosévinsmingel
Kontakt:
Malin Åkerström, professor i sociologi, Lunds universitet, malin.akerstrom@soc.lu.se
Patrik Hall, professor i statsvetenskap, Malmö universitet, patrik.hall@mau.se
Vesa Leppänen, lektor i socologi, Lunds universitet, vesa.leppanen@soc.lu.se
