Varför minskar barnafödandet i Sverige?
Det föds allt färre barn i Sverige, och samtidigt ökar snittåldern på förstföderskorna. Men ingen av de förklaringsmodeller som forskare tillämpat tidigare verkar nu stämma. Så vad beror utvecklingen på?
Det minskande barnafödandet har länge diskuterats i Syd- och Östereuropa. Det har även märkts av tydligt i våra nordiska grannländer de senaste åren. I både Norge och Finland är frågan uppe på den politiska dagordningen och den norska statsministern Erna Solberg uppmanade nyligen befolkningen att skaffa fler barn.
Men trots att det inte märkts av i debatten hittills, har situationen i Sverige nu alltså börjat likna den i våra grannländer. De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån visar att fruktsamheten i Sverige nu sjunkit varje år sedan 2009 och att snittåldern för att få sitt första barn är den högsta på mycket lång tid.
1,7 barn per kvinna
Måttet på fertiliteten, som är en beräkning av hur många barn per kvinna som kommer att födas i snitt, har nu sjunkit i tio års tid och är nere på strax över 1,7. Det är alltså ingen liten avvikelse man sett här utan en ny trend, enligt Gunnar Andersson, professor i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det är full fart i fruktsamhetsfallet i de övriga nordiska länderna, förutom i Danmark. Så det här är helt klart en del av en större utveckling. Både i Finland, Norge och Island är fruktsamhetstalen lägre än de någonsin har varit, säger han.
De förklaringsmodeller till minskat barnafödande som demografer har hittat tidigare är kopplade antingen till den ekonomiska utvecklingen och situationen på arbetsmarknaden eller till familjepolitikens utformning, berättar Gunnar Andersson. I Sverige har det här sambandet varit extra tydligt. Under 90-talet var fallet direkt kopplat till den ekonomiska krisen. Men den här gången ser inte forskarna samma koppling.
– Den här gången började utvecklingen med minskat barnafödande 2008, vilket skulle kunna indikera att det har med den senaste finanskrisen att göra. Men tittar vi på de ekonomiska parametrarna fick den krisen inte så stor påverkan i Sverige. Det var bara ett hack i kurvan, de ekonomiska parametrarna har sett jättebra ut under den här perioden och arbetslösheten är låg, säger han.
Familjepolitiken kan inte förklara nedgången
De nordiska länderna brukar vara föregångsländer när det gäller hög fertilitet, och enligt forskningen på området är det kopplat till social- och familjepolitikens utformning. Att det är lätt att kombinera barn med förvärvsarbete genom generösa system för föräldraledighet och barnomsorg sägs göra fler benägna att faktiskt skaffa barn.
Men eftersom det inte skett några omvälvande förändringar av familjepolitiken förklarar inte detta nedgången vi nu ser.
En möjlig förklaring är enligt Gunnar Andersson istället att människor ändå upplever framtiden som osäker, när medierapporteringen om brottslighet skapar mycket debatt och klimathotet diskuteras allt mer. Det pratas också allt oftare om en kommande lågkonjunktur, då ekonomin och arbetsmarknaden kan försämras.
– Människor kan ju nu ha en helt annan bild av utvecklingen i samhället än den som vi kan se i de ekonomiska nyckeltalen, säger Gunnar Andersson.
Medelåldern för när kvinnor föder sitt första barn registreras månadsvis av SCB. För juli 2019 var den 29,75 år. Det är den högsta på mycket lång tid. Enligt Gunnar Andersson får vi gå tillbaka till 1930-talet för att hitta en tid då en genomsnittskvinna väntat så länge med att skaffa sitt första barn.
Om de senaste årens nedgång i barnafödandet håller i sig som i våra grannländer, eller bara är ytterligare en variation där människor senarelägger barnen men senare ändå skaffar lika många, det återstår att se. Ännu är vi inte nere på krisnivåer, men skulle utvecklingen hålla i sig så ger det negativa effekter i välfärdssystemet och skapar en obalans i befolkningspyramiden där allt fler äldre ska försörjas av allt färre unga menar Gunnar Andersson.
En annan realitet på arbetsmarknaden
Att arbetsmarknaden har förändrats och idag består till större del av osäkra anställningar kan vara en förklaring till att fler skjuter upp familjebildandet, eller helt avstår att skaffa barn. Det är något som forskare nu har börjat studera mer, berättar Livia Oláh, docent i demografi vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet.
– Det finns idag fler prekära anställningar, många unga upplever en stor otrygghet på arbetsmarknaden. Det kan absolut påverka benägenheten att bilda familj. Föräldraledigheten är inte riktigt anpassad för dem som inte har ett fast arbete att komma tillbaka till. För unga personer är idag realiteten på arbetsmarknaden något helt annat än tidigare, säger Livia Oláh.
Forskarna vill nu också ta reda på vilka det är som skjutit upp barnafödandet, man har tidigare sett skillnader i hur kvinnor under 30 år respektive över 30 år agerar.
– Det är framförallt de yngre som påverkas av ekonomiska faktorer, och av hur läget på arbetsmarknaden ser ut. De äldre kvinnorna har av naturliga skäl inte lika mycket tid på sig att vänta, så de skaffar oftare barn lite oavsett hur de ser på framtiden, säger Livia Oláh.
Vilken årskull det är som eventuellt skjuter upp sitt barnafödande har också betydelse. Om det är de stora kullarna från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet som nu väntar så blir den effekten på antalet barn större än om det är andra som väntar.
Nytt forskningsfält inom familjedemografi
För att bättre förstå vad nedgången beror på behövs nu nya studier. En ny stor enkätundersökning i serien Generations and Gender Survey (GGS) är planerad i hela Europa. Forskare från de nordiska länderna träffades nyligen för att diskutera utformningen på frågorna, för att bättre kunna fånga upp just de subjektiva upplevelserna som människor har av utvecklingen i samhället. Genom att också ställa frågor om hur mycket människor använder sociala medier hoppas forskarna få en bild av hur pass stor påverkan debatten där kan ha.
– Vi vill lägga till fler frågor i den nordiska modulen av undersökningen om just tilliten till samhället och osäkerhet. Det här är jättespännande rent forskningsmässigt för oss demografer. Det är ett nytt område att studera inom familjedemografisk forskning, säger Gunnar Andersson.
Vetenskapliga referenser:
The impact of labour-force participation on childbearing behavior: Pro-cyclical fertility in Sweden during the 1980s and the 1990s. (Andersson, Gunnar, 2000.) European Journal of Population 16(4): 293-333.
Beyond the Economic Gaze: Childbearing during and after recessions in the Nordic countries. (Comolli, Chiara, Gerda Neyer, Gunnar Andersson, Lars Dommermuth, Peter Fallesen, Marika Jalovaara, Ari Jónsson, Martin Kolk and Trude Lappegård, 2019.) Stockholm Research Reports in Demography 2019:16 (working paper, not peer-reviewed).
Consequences of family policies on childbearing behavior: Effects or artifacts? (Neyer, Gerda, and Gunnar Andersson, 2008) Population and Development Review 34(4): 699-724.
Sweden: Combining childbearing and gender equality. (Oláh, Livia Sz. and Eva M. Bernhardt (2008). Demographic Research, 19(28): 1105-11
