Traditionellt har förhållandet mellan längd och vikt – så kallat BMI – använts för att identifiera vilka barn som har övervikt eller fetma. Studier vid Högskolan i Halmstad visar att vartannat barn vid fem års ålder med förhöjt midjemått riskerar att missas när endast BMI används som mått. Dessa barn går dock att identifiera om måttet WHtR (midjemått-längd-kvot) används som komplement.
Övervikt och fetma har ökat drastiskt de fyra senaste decennierna över hela världen, och detta gäller även de allra minsta. 2016 hade över 41 miljoner barn under fem år övervikt eller fetma enligt WHO. En studie från från samma år visar att ungefär 12 procent av fyraåringarna i Halland lider av övervikt eller fetma.
Studier visar att riskfaktorerna för sjuklighet ökar direkt när ett barn drabbas av övervikt eller fetma. Hela barnets kropp påverkas av den ökade vikten. Detta leder exempelvis till ökade påfrestningar i hjärta och kärl, risk för typ 2-diabetes, påverkan i skelett och muskelsystem. Fetman kan även ha psykosociala konsekvenser.
Mätdata- och enkätdata från barn och föräldrar i Halland
Annelie Lindholm, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad, har i sin avhandling studerat tillväxtmönster och riskfaktorer för övervikt, fetma och förhöjt midjemått hos förskolebarn. Studierna har utgått från ett projekt som heter ”Tillväxtprojektet”, där mät- och enkätdata har samlats in för 2 666 halländska barn som forskarna har följt sedan barnens födelse.
Tillväxtprojektet startade 2006 av Josefine Roswall, barnläkare på Hallands sjukhus, och barnhälsovårdsutvecklaren Gerd Almquist Tangen. Syftet med projektet är att identifiera tidiga påverkansfaktorer för små barns hälsa och viktutveckling. I projektet samlas data om 2 666 halländska barn, födda 2007–2008, som har blivit mätta och vägda sedan de föddes. Det är ovanligt att så många barn följs under så lång tid och att forskare har data från så många unga barn att göra studier på.
De mätparametrar som avhandlingen har baserats på är vikt, längd och midjemått som har mätts från födelsen fram till fem års ålder vid nio tillfällen. Vid varje mättillfälle har föräldrarna även svarat på en enkät och svaren har använts i analyserna. Första året har barnen mätts fyra gånger, därefter en gång vid ett och ett halvt års ålder och därefter en gång varje år fram till femårsdagen.
– Det finns inte så många studier om orsaker till övervikt och fetma hos de yngsta barnen, därför har det varit unikt att kunna studera den här gruppen med så många små barn och analysera hur de växer tidigt i livet, säger Annelie Lindholm, som också har en magisterexamen i biomedicin.
Mätning av BMI och WHtR
För att följa barns viktutveckling i förhållande till längd används framför allt BMI (Body Mass Index – kroppsvikten i kilo delat med kroppslängden i meter i kvadrat) världen över. Detta trots att det finns mycket kritik mot det sättet att mäta eftersom BMI inte visar var på kroppen fettet sitter och inte heller skiljer på fettvävnad och annan vävnad som exempelvis muskulatur. Sjukdomar kopplade till övervikt, som hjärt- och kärlsjukdomar och typ 2-diabetes, är ofta associerade med bukfetma – även kallad central fetma. Därför har nya mätmetoder som påvisar bukfetma utvecklats. På Sveriges barnavårdscentraler mäts dock vanligen bara längd och vikt och inte midjemått i dag.
I sina studier har Annelie Lindholm även använt sig av WHtR (Waist to Height Ratio – midjemått-längd-kvot) för att identifiera förhöjt midjemått hos barn i förskoleåldern, samt hur WHtR stämmer överens med BMI i denna åldersgrupp.
Andra studier där forskare har använt WHtR är ofta gjorda på äldre barn eller vuxna och det råder i dag ingen enighet gällande betydelsen av WHtR hos små barn. Annelie Lindholm har dock inte hittat någon som har jämfört både BMI och WHtR i åldersgruppen 0–5 år tidigare, så som hon har gjort i sin avhandling.
Innan forskarna påbörjade mätningarna inom Tillväxtprojektet var de noga med att undersöka om det fanns studier som visade samband mellan att mäta midjemått på barnen och utvecklingen av anorexi, men några sådana samband kunde de inte hitta.
– Genom att använda mig av både BMI och WHtR i mina studier kunde jag se att över hälften av barnen med normalt BMI ändå hade förhöjt midjemått. Det innebär att vartannat barn med förhöjt midjemått, eventuella riskfaktorer kopplade till det, missas när endast BMI används, säger Annelie Lindholm.
Riskfaktorer och förändring tidigt i livet
I sin avhandling har Annelie Lindholm också tittat på riskfaktorer för övervikt och fetma. Under senare år har flera studier pekat på att de 1 000 första dagarna hos barnet, från befruktning till tvåårsdagen, är avgörande för etablering av övervikt eller fetma. Den här perioden är viktig i barnets tillväxt och även för att försöka förändra beteenden och göra något åt det.
Om barnet drabbas av fetma som liten ökar även risken för fetma som vuxen. Det är inte bara barnets beteende och vanor som spelar roll, utan risken för övervikt och fetma påverkas även av andra faktorer. Det som kan påverka är bland annat högt BMI hos mamman före graviditeten och typ 2-diabetes. Båda sakerna är förknippade med höga glukoskoncentrationer i blodet, vilket verkar kunna ge ökad glukostransport till fostret och därmed leda till ökad tillväxt av fettvävnaden hos barnet.
Även andra händelser under graviditeten, exempelvis att tillväxten i livmodern hämmas vilket ger ökad risk för liten storlek vid födelsen (SGA – small for gestational age), är förknippat med ökad risk att drabbas av övervikt eller fetma senare i livet. Annelie Lindholm fann även samband med pappans BMI, som exempelvis kan stå för matvanorna i familjen.
– Om ingripanden görs tidigt finns chansen att etablera goda vanor innan barnet själv har etablerat osunda sådana. Därför kan det vara avgörande att tidigt identifiera barn som löper risk för att utveckla övervikt eller fetma och sjukdomar kopplade till det, säger Annelie Lindholm.
Barnens matintag påverkar viktutvecklingen
Annelie Lindholm har också tittat på barnens matintag och hur det påverkar viktutvecklingen. Det är sedan tidigare känt att en tidig snabb viktökning är förknippad med ökad risk för övervikt eller fetma senare i livet. Annelie Lindholm har fått fram tydliga resultat på att matning med nappflaska ökar risken för sådan tidig snabb viktökning. Även nattmål med bröstmjölksersättning är en riskfaktor för detta.
Sambandet mellan nappflaskan och den snabba viktökningen beror troligtvis på innehållet – om flaskan innehåller bröstmjölk, ersättning eller välling – men också på hur föräldrarna matar sitt barn. Tidigare forskning har visat att vid amning slutar barnet äta när hen är mätt, men vid flaskmatning är det lättare att det blir en mer forcerad matning eftersom föräldrarna får lättare att uppmuntra barnet att dricka upp när de kan se innehållet i flaskan. De vuxna litar inte på den naturliga mättnadskänslan hos barnet och då kan barnet få i sig mer än vad som egentligen behövs.
Inom Tillväxtprojektet är forskarna samstämmiga i att övervikt eller fetma behöver uppmärksammas tidigt i livet, så att barnet kan få förutsättningarna till hjälp. Om barn med risk för övervikt eller fetma inte upptäcks kan de inte heller få något stöd i riktning mot en hälsosam viktutveckling.
– Det är dock viktigt att små barn inte ska banta, utan växa ifatt sin vikt, säger Annelie Lindholm.
Avhandling:
Overweight and obesity in preschool children – early risk factors and early identification
Kontakt:
Annelie Lindholm, Universitetslektor i omvårdnad, Högskolan i Halmstad, annelie.lindholm@hh.se
