Skogsbränder kan öka risken för sorkfeber
Stora skogsbränder kan leda till ökad spridning av sjukdomar som bärs av gnagare, till exempel av virus som orsaker sorkfeber, visar forskning från SLU och Umeå universitet. Det kan också vara en möjligt konsekvens av fjolårets svåra skogsbränder, menar forskarna.
Forskarna har undersökt möjliga konsekvenser av skogsbränder, när det gäller sjukdomar som sprids via gnagare, i det område som berördes av den stora skogsbranden kring Bodträskfors i Norrbotten 2006.
– Vi såg att andelen skogssorkar som bar på sorkfeberviruset ökade som ett resultat av branden, säger Frauke Ecke, projektledare och universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.
Resultatet pekar på en ökad infektionsrisk för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna eller deras avföring.
Fyra år efter branden i Bodträskfors
Forskargruppen har studerat sammansättningen av smådäggdjur, olika miljövariabler och förekomsten av sorkfebervirus hos skogssorkar. Studien genomfördes under de fyra första åren efter branden, och sedan en gång till under det nionde året.
Det enda smådäggdjur som forskarna fann i brandområdet var skogssork – den enda art som kan vara bärare av sorkfeberviruset – trots att andra arter såsom åkersork, gråsiding, skogslämmel och vanlig näbbmus förekommer i det omgivande landskapet.
Genom att jämföra med studier i icke-bränd skog kunde forskarna konstatera att infektionsgraden hos skogssorkarna var högre i den brända skogen. Åren då det var mycket sork i Bodträskfors – såsom 2007, 2010 och 2015 – var infektionsgraden hos skogssorken som mest 76 procent i brandområdet och 41 procent i obrända skogar.
Låg biologisk mångfald i brandområdet
– Orsaken till den höga infektionsgraden i brandområdet är antagligen den låga biologiska mångfalden bland smådäggdjur efter branden. När en skogssork stötte på en annan gnagare var det alltid en annan skogssork, och detta ökar överförings- och infektionsrisken i skogssorksbeståndet, säger Frauke Ecke.
Det totala antalet skogssorkar var lägre i brandområdet än i skog som inte brunnit. Smittorisken är dock högre för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna eller deras avföring eller urin, vilket beror på att en större andel av skogssorkarna i brandområdet bär på smittan.
Forskarnas resultat ger anledning till försiktighet hos allmänheten, men framför allt hos yrkesgrupper som jobbar med exempelvis bortforsling av bränt virke eller som återplanterar de brända skogsområdena.
– Vi planerar att undersöka hur förekomsten av sorkfeber hos människor har varierat i regionen under åren före och efter branden kring Bodträskfors, men än har vi inga sådana sjukvårdsdata, säger Frauke Ecke.
Kontakt:
Frauke Ecke, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Frauke.Ecke@slu.se
Hussein Khalil, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Hussein.Khalil@slu.se
Vetenskaplig artikel:
Wildfire‐induced short‐term changes in a small mammal community increase prevalence of a zoonotic pathogen? Ecology and Evolution. Frauke Ecke, Seyed Alireza Nematollahi Mahani, Magnus Evander, Birger Hörnfeldt & Hussein Khalil.
