Machokultur i gruvor på väg att utmanas
Andelen kvinnor som arbetar i gruvorna ökar stadigt, samtidigt som mycket tyder på att en machokultur till viss del fortfarande lever kvar. Lisa Ringblom, doktor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, har undersökt jämställdhetsarbetet i den svenska gruvindustrins arbetsorganisationer.
– Det finns en dubbelhet i gruvorganisationerna. Å ena sidan är gruvföretagen moderna high tech-organsiationer med världsledande teknologi och jämställdhet högt på agendan, å andra sidan är organisationerna än i dag dominerade av män. Men vi ser att det är en förändring på gång. Bilden av gruvan som en arbetsplats endast för män är inte självklar längre, säger Lisa Ringblom, filosofie doktor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.
I arbetet med sin avhandling om kön och jämställdhetsarbete i den svenska gruvindustrins arbetsorganisationer har hon intervjuat gruvarbetare och personalchefer från flera olika gruvföretag i Sverige och även genomfört en rad arbetsplatsbesök.
Jargong kan exkludera
Något som visade sig vara karaktäristiskt för arbetet under jord var den hårda jargongen. Av gruvarbetarna själva beskrivs den som ”rå men hjärtlig”, att det är ”högt i tak och en familjär stämning”.
– När det är ”högt i tak” höjs ribban för vad som är okej att säga och inte. Man kan se att vissa personer använder sig av det här utrymmet som ”högt i tak” ger, till att säga lite vad som helst om kvinnor. Eftersom kvinnorna är i minoritet på arbetsplatsen hamnar de i en väldigt utsatt position när de blir utpekade i en grupp av män på det här sättet. Det blir sexistiskt, säger Lisa Ringblom.
Före industrialiseringen arbetade även kvinnor i svenska gruvor men i slutet på 1800-talet, då gruvbrytningen blev mer kapitaliserad, centraliserad och mekaniserad, skedde också en exkludering av kvinnor i gruvarbetet. Utestängningen av kvinnor i arbetet var en utveckling som drevs på av staten, arbetsgivare och fackföreningsrörelsen. Ett lagstiftat förbud mot kvinnor i underjordsarbete infördes år 1900, en lag som kom att upphöra först 1978.
Från 1980-talet fram till 2005 ökade andelen kvinnor i gruvarbete i Sverige långsamt, från cirka tre till sex procent. Från och med 2005 har kvinnors deltagande dock ökat i snabbare takt och 2018 bestod gruvarbetarkollektivet av 17 procent kvinnor, visar siffror från SGU från i fjol.
Flera av de intervjuade kvinnorna som jobbar i gruvorna beskriver strategier för att hantera när skämtandet går överstyr, så som att gå därifrån eller stänga av öronen.
– Om kvinnorna däremot lyckas använda jargongen till sin egen fördel så kan de skaffa sig inflytande i en miljö där jargongen är en viktig kulturell markör, säger Lisa Ringblom.
Specifika grupper pekas ut
Enligt Lisa Ringblom har jämställdhetsarbetet i gruvorganisationerna länge fokuserat endast på kvinnorna. Man har sett dem både som ett problem (det finns för få kvinnor i gruvorna) och samtidigt också lösningen (om man bara får in fler kvinnor så försvinner problemet). Kvinnorna förväntas tillföra något annat till organisationerna, som att vara mer samarbetsorienterade och bidra till en trevligare atmosfär.
– Problemet är att den här idén bygger på att mannen fortfarande är norm och att kvinnorna anses vara ”något annat”, säger Lisa Ringblom.
Men nu har man även börjat få upp ögonen för männens roll i jämställdhetsfrågan, menar hon.
– Det är dock inte alla män som aktualiseras, utan de som pekas ut som ett problem är arbetarklassmännen från gles- och landsbygden. Synen är att ”vi måste få ordning på de här gubbarna, killarna, männen”, säger hon och fortsätter:
– Forskningen säger att om man ska jobba med jämställdhet på ett bra sätt så kan man inte fokusera på vissa grupper i organisationen och peka ut dem som syndabockar, utan man måste granska organisationen som helhet på alla nivåer. Jag tror att det här är ett strukturellt organisatoriskt problem, inte ett problem på grupp- eller individnivå.
Jämställdhet är viktigt för gruvföretagens framtid ur ett hållbarhetsperspektiv, menar Lisa Ringblom.
– För att kunna skapa moderna och attraktiva organisationer där människor vill arbeta så behöver man mer kunskap om de här frågorna. Man behöver också vara medveten om vilka fallgropar som finns när det gäller jämställdhetsarbete.
Kontakt:
Lisa Ringblom, filosofie doktor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, lisa.ringblom@ltu.se.
