Tonläget varierar när celler kommunicerar
För att vi ska överleva behöver våra celler kunna kommunicera med varandra. Ett sätt som de använder är att skicka en kemisk signal genom att utsöndra molekyler. När den mottagande cellen tolkat meddelandet kan den anpassa sig beroende på innebörden i signalen.
Själva kommunikationsprocessen sker genom att en del av cellen, en del som är välfylld med ”signalmolekyler”, smälter samman med cellens utkant i en process som kallas exocytos. Där kan sedan substansen tas upp av den mottagande cellen.
– Genom att studera celler från däggdjur samt bananflugans nervceller har vi fått en bättre förståelse för hur celler kommunicerar, berättar molekylärbiolog Anna Larsson som i sin avhandling har tittat närmare på hur cellers kommunikation går till.
Signalen kan vara olika stark
– En viktig upptäckt är att cellen kan anpassa hur stark signalen ska bli. Tidigare har man trott att allt innehåll utsöndras samtidigt men nu visar flera studier att cellen kan variera styrkan i signalen, säger Anna Larsson.
Människor kan prata med normalt tonläge men kan också välja att skrika eller viska. Beroende på situationen lämpar sig de olika sätten olika bra, säger Anna Larsson och berättar att detta också gäller för cellers kommunikation.
– Men även om vi nu vet att cellerna kan anpassa styrkan på sin signal finns det mycket som vi inte vet om hur styrkan bestäms och vilka faktorer som påverkar cellen att så att säga, skrika eller viska, säger hon.
Energi, läkemedel och aktivitet påverkar signalstyrkan
Det är de mekanismer som sker på molekylnivå, bakom regleringen av de kemiska signalerna, som Anna Larsson har studerat och presenterar i sin avhandling.
– Våra resultat tyder på att en korrekt reglering av signalstyrkan är mycket viktig. Vi har sett att en mängd olika faktorer, som energitillgång, läkemedel och aktivitet påverkar både styrkan men också hur cellen kan förhindra att bli ”hes” när den kommunicerar intensivt.
Regleringen av signalerna verkar vara ett vidspritt fenomen. Anna Larsson och hennes forskarkollegor har konstaterat att den finns i de däggdjursceller som de har odlat fram i laboratorium, och i bananflugors nervceller, som de också har studeratt.
– Att identifiera de olika stegen i cellens kommunikation är viktigt för att förstå hur celler kommunicerar på en grundläggande nivå och det kan också få betydelse för vår förståelse av exempelvis hur minnen skapas.
– Kunskapen kan eventuellt också användas för att hitta nya molekylära mekanismer för att kunna skapa läkemedel mot sjukdomar där cellkommunikationen går snett, fortsätter hon.
Avhandling:
Electrochemical and Microscopic Analysis of Chemical Signalling in Biological Systems
Kontakt:
Anna Larsson, institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, anna.larsson@chem.gu.se
