Parasporten växer sig allt starkare världen över. Paraidrottare löper risk att skadas av den hårda träningen i sig, samt att drabbas av skador och sjukdomar på grund av funktionsnedsättningen. För att hålla idrottarna friska och samtidigt lyfta parasporten krävs ett mer jämlikt, upplyst och förebyggande arbetssätt.
Bakom det Paralympics vi ser från tv-sofforna finns större utmaningar än de rent resultatmässiga.
– Vi ser ett stort behov av att förebygga skador och sjukdomar för att idrottarna ska kunna prestera på toppnivå. Det här är den första studien i världen som har kartlagt idrottsskador och sjukdomar inom parasport över tid. Resultaten visar att förebyggande åtgärder behöver anpassas specifikt till paraidrottare, säger fysioterapeut Kristina Fagher, verksam vid forskargruppen Rehabiliteringsmedicin, Lunds universitet, och aktuell med avhandlingen ”Sports-related injuries and illnesses in Paralympic athletes”.
Yngre paraidrottare drabbas mer utsatta för skaderisk
18 elitaktiva svenska paraidrottare intervjuades om sina egna uppfattningar och erfarenheter av idrottsskador. Intervjusvaren berättade om otillräckliga insatser och bristande kunskap inom förebyggande arbete. Gruppen vittnade även om skador som följde på själva funktionsnedsättningen, exempelvis överbelastning i axlarna hos idrottare i rullstol och krockar mellan idrottare med synnedsättning.
– De uppgav också att det var svårt att ha en funktionsnedsättning och sedan drabbas av en idrottsskada ovanpå det. Vardagen blev svårare, och om träningen behövde ställas in kunde det leda till nedstämdhet, stress och oro.
Drygt hundra svenska paraidrottare beskrev sedan sin funktionsnedsättning, träningsbeteende och skador/sjukdomar ett år tillbaka i tiden i en e-hälsoapplikation som specifikt har utvecklats för paraidrottare. Det visade sig främst vara yngre idrottare 18-25 år som drabbats av allvarligare skador, samt de som drogs med återkommande smärta och de som regelbundet åt smärtstillande läkemedel.
– Yngre idrottare satsar som mest och har ett högre riskbeteende samtidigt som deras kroppar inte är helt färdigutvecklade. I denna grupp skulle det verkligen behövas förebyggande arbete, så att de inte drar på sig skador så här tidigt i livet, säger Kristina Fagher.
Dubbelt drabbade av skador och sjukdomar
Efter att även ha samlat in information om träning och skador/sjukdomar under ett års tid i realtid kunde följande mönster ses: två tredjedelar av alla idrottare skadade sig under året, 59 procent av skadorna berodde på funktionsnedsättningen och flera av skadorna var allvarliga idrottsskador.
Skaderisken var högre för manliga idrottare, för dem som höll på med lagidrott samt för dem som tidigare hade haft någon allvarlig skada. Hälften vittnade om smärta varje vecka och en majoritet rapporterade dålig sömn. 77 procent drabbades under året av sjukdom, oftast infektioner. Flera av dessa infektioner kunde härledas från funktionsnedsättningen, exempelvis urinvägsinfektioner bland idrottare med ryggmärgsskada.
Den tydliga slutsatsen som Kristina Fagher och hennes forskarkollegor drar är att idrottsrelaterade skador och sjukdomar är ett bekymmer bland svenska elitaktiva paraidrottare, och att incidensen är nästintill dubbelt så hög om man jämför med liknande studier för idrottare utan funktionsnedsättningen i Sverige.
– Det finns ett stort behov av att förebygga både skador och sjukdomar för att idrottarna ska kunna prestera på toppnivå, och resultaten visar att förebyggande åtgärder behöver anpassas specifikt till paraidrottare, säger Kristina Fagher och fortsätter;
– Det förebyggande arbetet behöver implementeras och utvecklas på flera olika nivåer: inom forskningen, inom idrottsorganisationer och hos coacherna. Och idrottarna själva bör involveras längs med vägen. Resultaten från våra studier har bäring även internationellt och kan användas för att förbättra den medicinska servicen för paraidrottare världen över, både under träning och vid större tävlingar,
Avhandling:
Sports-related injuries and illnesses in Paralympic athletes
Kontakt:
Kristina Fagher, fysioterapeut, doktorand i forskargruppen Rehabiliteringsmedicin vid Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet, kristina.fagher@med.lu.se
