Bränsleskatt mot CO2-utsläpp bäst – men drabbar låginkomsttagare på landsbygd mest
Bränsleskatter verkar vara det mest verksamma styrmedlet för att nå Riksdagens mål om att minska koldioxidutsläppen från inrikestransporter med 70 procent till år 2030 jämfört med 2010. Höjda bränsleskatter slår mest mot låginkomsttagare i landsbygd, visar forskning.
Det är forskare från VTI, Chalmers och TPmod AB har studerat hur olika styrmedel kan bidra till att Sverige når målet med minskade koldioxidutsläpp, och vilka fördelningseffekter de kan ha. I studien har de tre styrmedlen skatteökning på bränsle, ökad inblandning av biodrivmedel samt det så kallade bonus malus-systemet studerats.
– Beräkningarna indikerar att en skatteökning motsvarande 50-procentig prisökning på bränsle från 2020 och framåt tar oss till en 60-procentig minskning av koldioxidutsläppen mellan 2010 och 2030. Höjda bränsleskatter är det som verkar ge störst effekt av de styrmedlen vi har studerat, säger Roger Pyddoke, senior forskare på VTI.
Biodiesel av palmolja
En ökad andel inblandning av biodrivmedel fungerar också för att minska utsläppen i Sverige. Men biodiesel tillverkas av palmolja och EU och Riksdagen anser inte att en ökad import av palmolja är rätt väg att gå.
Som ett led i att öka andelen miljöanpassade fordon och bidra till att uppnå målet om en fossilfri fordonsflotta infördes bonus malus-systemet för nya fordon inköpta från om med 1 juli 2018. Systemet har lanserats som ett smart sätt att stimulera köp av mer miljövänliga fordon.
– Systemet kan bidra till en ökad andel elbilar men påverkar inte användningen av det stora antal fossildrivna bilar som beräknas finnas kvar 2030. Därför blir bidraget av en intensifierad variant av bonus malus blygsam, säger Staffan Algers, teknologie doktor, TPmod AB.
Mindre effekt på höginkomsttagarna
Forskarna har även studerat vilken effekt olika styrmedel ger på olika inkomstgrupper i olika delar av landet. I mellaninkomstgrupperna har bränsleskatt en svagt progressiv effekt, det vill säga att de med högre inkomster betalar en högre andel av sin inkomst. Men om även gruppen med allra högst inkomst räknas med blir effekten istället svagt regressiv; gruppen med högsta inkomster betalar inte högst andel av sin inkomst i bränsleskatt. Det innebär att höjda bränsleskatter har en mindre relativ effektiv på de högsta inkomsttagarna.
– I tidigare studier, som inte tagit hänsyn till hur fordonsmarknaden utvecklas i framtiden, har vi sett att styrmedlen kostar bilägare i landsbygd klart mer än för invånare i mindre tätorter. Minst kostar det för bilägare i storstäder. Bilägare i landsbygd med låga inkomster drabbas relativt mest. I vår nya studie har vi sett att detta gäller även när vi tar hänsyn till vilka fordon som finns i framtiden, säger Jan-Erik Swärdh, senior forskare på VTI.
Rapport:
Long-term responses to car-tax policies: distributional effects and reduced carbon emissions
Kontakt:
Roger Pyddoke, roger.pyddoke@vti.se
Jan-Erik Swärdh, jan-erik.swardh@vti.se
Staffan Algers, algers@kth.se
