3000-6000 miljarder kronor. Så mycket subventioneras fossila bränslen globalt årligen. Förnybart får långt mindre än hälften. Jakob Skovgaard, statsvetare och expert på klimatskadliga subventioner, har koll på hur länder bör agera för att lyckas dra ner på stödet till fossil energi.
– Få känner till det här. Många tror till och med att det är tvärtom, att förnybart får så mycket stöd medan fossil energi få klara sig på egen hand, men så är det inte alls. Men med större kunskap om deras existens och omfattning kan reformer gå snabbare, tror Jakob Skovgaard, forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Siffrorna är ingen hemlighet utan har räknats fram av International Energy Agency (IEA). En orsak till att de inte får någon större spridning i klimatdebatten, tror Skovgaard, är att fenomenet är svåröverblickbart då stödet kan se ut på väldigt många olika sätt.
Så subventioneras fossil energi:
- Många länder i framförallt Nordafrika och Asien säljer bensin långt under marknadspriset med motiveringen att fattiga behöver billiga transportmedel, exempelvis minibus eller moped, när det i själva verket är medelklassen som gynnas mest. Rabatten står staten, det vill säga medborgarna, för, via skattsedeln.
- Norge och England ger skatterabatt till produktion och även undersökningar av nya olje- och gasfyndigheter i Nordsjön – England till och med ökade sina subventioner nyligen. Också Kanada subventionerar utvinning av gas och olja i sina närområden.
- Vid förra årsskiftet upphörde Tyskland och Spanien och ett antal andra EU-länder med subventioner av kolgruvor. Men i Polen stödjer fortfarande staten landets utvinning av kol genom direkt statsstöd och stöd till kolkraftverk.
- Också i Sverige subventioneras fossila bränslen i form av skattelättnader på främst diesel.
- I Danmark förekommer stöd till forskare som utvecklar effektivare sätt att utvinna olja i Nordsjön.
- Sammantaget subventionerar nästan alla länder runt om i världen fossil energi med offentliga medel, även om mängden på beloppet varierar kraftigt. Pengar betalas ut i både producent- och konsumentledet. Finansieringen sker inte sällan via reduktioner i skatt- och avgiftssatser. Medel går också till infrastruktur exempelvis olje- och gasledningar samt forskning- och utvecklingsprojekt.
Dessutom ligger det sällan i länders och berörda företags intressen att basunera ut satsningarna. Undantag kan vara om de uppfattas skapa arbetstillfällen. Ganska ofta skapar fossil industri jobb hos arbetarklassen i områden med stor arbetslöshet. Dessutom finns ofta en politisk dimension, enligt Jakob Skovgaard:
– I USA arbetar exempelvis 53 000 människor i kolgruvor, vilket inte är så mycket på en befolkning på 327 miljoner. Men eftersom många av dem bor i Pennsylvania och andra ”swing states” blir de valpolitiskt viktiga.
Elproduktion som görs av gas och kol tenderar att vara storskalig samt generera billig elektricitet till industrin. Kriterier som ofta tilltalar regeringar och utvecklingsbanker. Ett aktuellt exempel är Världsbankens, liksom de afrikanska och kinesiska utvecklingsbankernas, miljardlån till världens största kolkraftverk, vilken är under konstruktion i Sydafrika.
Hur ska då ett lands regering agera för att lyckas minska stödet? Att höjda bensinpriser inte är populärt vittnar förra årets Bensinuppror 2.0 om och den franska proteströrelsen De gula västarna om.
Så går det till att subventionera det fossilfria
Jakob Skovgaard har studerat både de länder som lyckats, exempelvis Indien och Indonesien, och de som inte har, exempelvis Ecuador. Och det finns några gemensamma drag för när det fungerat, enligt Skovgaard:
- När man reducerar ska man ta det steg för steg och inte göra hela sänkningen på en gång.
- Timingen är viktig. De som misslyckats med reformer av subventioner gentemot konsumenter har i högre utsträckning gjort det när oljepriset är högt jämfört med när det är låg.
- Involvera på förhand intressenter, exempelvis taxi- och bussektoren om det rör konsumtionssubventioner, eller gruvarbetare och representanter för lokalsamhället när det gäller produktionssubventioner.
- Kompensera de fattiga/berörda finansiellt, exempelvis genom stöd till hälsa eller nya jobb i områden med kolgruvor.
- Glöm inte att också mycket tydligt kommunicera på vilket det sätt de fattiga/berörda kompenseras.
- Erbjuda omskolning till de som förlorar deras jobb på grund av reformen, exempelvis gruvarbetare.
Viss fossil energi beskattas med CO2-skatt, eller begränsas genom kvothandelssystem, men dessa hinder berör endast 20 procent av de globala utsläppen och kompenserar därför endast marginellt för subventionerna.
Sammanlagt är den fossila energianvändningen väldigt mycket större än den förnybara. Omräknat per megajoule får den fossila industrin därför betydligt mindre subventioner än den förnybara.
– Men den förnybara energin stöds ju för att påskynda transformation till ett klimatvänligt samhälle. Och på ett globalt plan är man enig om att subventioner till fossil energi hindrar denna transformation, säger Jakob Skovgaard.
Vetenskaplig artikel:
The Politics of Fossil Fuel Subsidies and their Reform
Kontakt:
Jakob Skovgaard, jakob.skovgaard@svet.lu.se
