Romaner översatta utifrån läsarnas referensram fungerar för fler
En översatt roman har mycket att vinna på att läsas som ett självständigt verk snarare än ett verk som står i relation till ett original. Det visar en avhandling i slaviska språk från Göteborgs universitet.
Originalet, eller källtexten, ses ofta som överlägset i relation till en översättning och översättningsforskningen har därför också fokuserat på frågor som rör hur man bäst kan överföra originalets essens till ett annat språk.
Malin Podlevskikh Carlström ifrågasätter i sin avhandling denna syn på översättning.
Ny tolkning ingen förlust
– En skönlitterär roman har inte bara en möjlig tolkning, utan betydelse är snarare något som skapas i mötet med läsaren. Vi har alla olika bakgrund och referensramar, och därför kommer läsare som tillhör olika åldersgrupper med största sannolikhet inte att tolka en roman på samma sätt. Detsamma gäller hur det fungerar med läsare med olika kulturell bakgrund. En översättning som tolkas på ett annat sätt än originalet ska alltså inte ses som en förlust, Malin Podlevskikh Carlström.
När man talar om översättning av rysk litteratur ställs denna fråga på sin spets på grund av det som kallas intertextualitet. Intertextualitet, eller bruket av citat och allusioner till andra texter, har utvecklats till att få en särskild betydelse inom den ryska litterära traditionen.
Det är vanligt att samtida ryska författare knyter an till traditionen genom att till exempel citera Pusjkin eller anspela på händelser eller karaktärer i Dostojevskijs romaner. Genom att använda referenser till välkända verk kan en författare således ge upphov till betydelsenätverk som ligger under romanens yta.
Referenser som inte når fram
Vidlyftig intertextualitet kan emellertid skapa problem när en roman översätts till ett nytt språk, förklarar Malin Podlevskikh Carlström.
– Traditionen säger att man ska låta författaren ”vara ifred” och förändra verket så lite som möjligt. Det innebär att översättare drar sig för att förändra citat och allusioner till andra verk, även om detta innebär att läsaren av översättningen antagligen inte kommer att känna igen dem.
I sin avhandling har Malin Podlevskikh Carlström gjort en fallstudie av Tatiana Tolstajas omtalade roman Kys´ (2000). Hon analyserar dels hur intertextualiteten har översatts, dels hur översättningarna har tagits emot och lästs av svenska och amerikanska recensenter.
Bytte ut ryska citat mot svenska
Frågan hon försöker besvara är om och i så fall hur valet av översättningsstrategi påverkar hur en intertextuell roman tas emot i den nya kulturen.
– Tatiana Tolstajas roman är ett tacksamt forskningsobjekt då den innehåller över 200 citat och allusioner. Intertextualiteten har dessutom behandlats på helt olika sätt i den svenska översättningen Därv (2003) och dess amerikanska motsvarighet The Slynx (2003).
– Medan den amerikanska översättaren Jamey Gambrell i stort har bevarat originalets intertextualitet, och översatt ryska citat och allusioner till engelska, har de svenska översättarna Staffan Skott och Maria Nikolajeva bytt ut ett stort antal ryska citat mot välkända citat ur svensk poesi.
Olika respons på olika översättningar
Analysen visar att den amerikanska översättningen framför allt har läst boken som en roman om Ryssland, eller en satir över den sovjetiska och sedan ryska samhällsutvecklingen.
Även de svenska recensenterna har relaterat romanen till Ryssland och beskrivit den som en allegori eller satir över landet, men det intressanta är att de svenska recensenterna i större utsträckning också har kunnat relatera romanen till universella teman och ämnen. Fler svenska recensenter ansåg dessutom att romanen var rolig.
– Resultaten visar att denna sorts litteratur har mycket att vinna på en översättningsstrategi som tar hänsyn till intertextualitetens funktion, och som vid behov vågar förändra romanens intertextuella kontext.
Litteratur som kräver förkunskap
– Det finns naturligtvis romaner i vilka citat och allusioner enbart fungerar som utsmyckningar, eller subtila blinkningar till läsarens intellekt. Det finns emellertid också romaner som Tolstaja´s Kys´ i vilka det är viktigt för dess handling eller humor att läsaren faktiskt känner igen referenserna till annan litteratur, säger Malin Podlevskikh Carlström.
Avhandlingen:
Kontakt:
Malin Podlevskikh Carlström, malin.carlstrom@sprak.gu.se
