Motsättningar mellan matteboken och digitala läromedel

Den tryckta läroboken som tidigare har varit en av de primära resurserna i klassrummet för att lära sig matematik, samt vägledande i hur ämnet ska läras ut, påverkas av skolans digitalisering. Matteboken kompletteras eller ersätts i allt högre grad av digitala läromedel.

Några av motiven för detta är att de digitala läromedlen ska ge lärarna mer tid att effektivt planera, genomföra och utvärdera lärandeaktiviteter för eleverna, samt att eleverna ska få möjlighet till individanpassade uppgifter.

Men det blir inte alltid så. Lärare upplever att digitala läromedel är ostrukturerade, gör elevernas kunskapsutveckling svår att förstå och erbjuder färre sätt att lära sig på, enligt en studie från Göteborgs universitet.

Motsättningarna kan ge möjligheter

Det är doktoranden och matematikläraren Marie Utterberg Modén som i studien undersökt situationen som uppstår i klassrummet när ny teknik ska införlivas i traditionell undervisning. Hon ser ett antal motsättningar mellan den tänkta nyttan av digitala läromedel och lärarnas faktiska upplevelse, även om hon är tydlig med att motsättningarna inte nödvändigtvis är problematiska, utan att de också kan bli drivkraften för utveckling.

– Vanligtvis har lärarna kunskap om varje individuell elev och kan därmed följa den matematiska utvecklingen och anpassa undervisningen därefter. Men med det digitala läromedlet upplevde lärarna att de inte fick tillräcklig kvalitativ information om hur eleverna tänkte och vilka strategier de hade när de löste en matematikuppgift, till skillnad från traditionell undervisning med en textbok som följer ett för lärarna bekant arbetssätt.

– Lärarna hade också svårt att förstå på vilken grund eleverna blir tilldelade olika matematikuppgifter i det digitala adaptiva läromedlet eftersom det anpassar sig och automatiskt skapar nya uppgifter utan lärarens kontroll, säger hon.

Två sorters pedagogik

Studien visar även att föreställningen om det lämpligaste sättet att undervisa i matematik utmanades. Lärarnas uppfattning om vilken sorts pedagogik som är bäst lämpad kom i konflikt med det digitala läromedlets inbäddade pedagogik.

– För bästa möjliga undervisning betonade lärarna vikten av att ge eleverna möjligheter till en djup matematisk förståelse, vilket för dem betydde att undervisningen bör varieras utifrån elevernas behov och kunskapsnivå. Detta eftersom det finns olika sätt att ”knäcka koden” och lära sig på. Istället upplevdes det digitala läromedlet erbjuda färre sätt att lära sig på och svårigheter att förstå uppgifterna. I vissa fall var lärarna rädda att eleverna mest fick arbeta med att förstå hur uppgiften var designad, snarare än att lära sig matematikinnehållet, säger Marie Utterberg Modén.

Sex mattelärare involverade

Sammanlagt var sex matematiklärare involverade i studien genom att de introducerade och använde digitala läromedel i sina klassrum, där det matematiska innehållet var kopplat till årskurs och kursplan. Eleverna som deltog, från årskurserna 1-9, arbetade antingen själva, i par eller i grupper om fyra på iPads eller stationära datorer. För datainsamlingen användes även intervjuer, workshops, gruppdiskussioner och deltagande observationer.

– Digitala läromedel måste förstås i ett bredare perspektiv än bara som ytterligare ett nytt verktyg. Det är något som förändrar lärarnas roll och förhållandena för lärande i klassrummet, säger Marie Utterberg Modén.

Studien:

Challenges in Mathematics Teachers´ Introduction to a Digital Textbook: Analyzing Contradictions (kontakta Marie Utterberg Modén för ett digitalt exemplar av studien)

Kontakt:

Marie Utterberg Modén, marie.utterberg@ait.gu.se