Förhistoriska hyenor och människor hade samma spridningsmönster
Förhistoriska människor lämnade Afrika för ungefär två miljoner år sedan, ett faktum som länge varit känt bland forskare. Nu visar ny forskning att hyenor verkar ha gjort detsamma.
Ny forskning kring hyenors evolutionshistoria och förhistoriska spridningsvägar visar på överraskande likheter mellan dessa djur och förhistoriska människor.
Resultatet tyder dessutom på att människor hade en negativ inverkan på hyenapopulationerna för ungefär 100 000 år sedan.
– Vår nya studie visar att förhistoriska människor och hyenor lämnade Afrika vid ungefär samma tid. Och likt människorna hade hyenorna ett omfattande och komplicerat migrationsmönster mellan kontinenterna. Vi kan spåra upprepade genflöden mellan Afrika och Eurasien, säger Michael Westbury, postdoktor vid GLOBE-institutet vid Köpenhamns Universitet, som lett studien.
Forskarna samarbetade med forskare vid universitetet i Potsdam och vid Naturhistoriska riksmuseet och sekvenserade fullständiga genom från både nutida fläckiga hyenor och fossil av den utdöda grotthyenan från Europa och Asien.
Skilda utvecklingslinjer
Den fläckiga hyenan och grotthyenan ansågs tidigare utgöra två närbesläktade utvecklingslinjer. DNA-analyser publicerade för 15 år sedan visade att de två hyenaformerna hade beblandats genetiskt. Idag har forskarna emellertid, tack vare ny teknik, kunnat utvinna mycket större mängder genetiska data och därmed visa att denna genetiska beblandning är begränsad. Den nya studien tyder istället på att de två arterna tidigt skilde sig åt.
– Resultaten visar styrkan i paleogenomiska studier. Släktskapet mellan fläckiga hyenor och grotthyenor kunde inte utredas med vare sig morfologiska data eller korta sekvenser av mitokondrie-DNA och har varit kontroversiellt i decennier, säger Michael Hofreiter, professor vid universitetet i Potsdam.
Medan förhistoriska hyenor uppvisar likheter med människor i sina spridningsmönster kunde forskarna också visa att nutida människor av arten Homo sapiens påverkade hyenorna negativt.
– Fläckiga hyenors historiska populationsstorlekar tycks korrelera negativt med människans populationsstorlek med början för ungefär 100 000 år sedan, säger Rasmus Heller, adjunkt vid Institutionen för Biologi vid Köpenhamns Universitet.
Förändrat samspel mellan människa och hyena
Han påpekar också att människan anses ha spelat en roll då grotthyenan dog ut mot slutet av senaste istiden.
Detta visar att samexistensen mellan människor och hyenor – likt den mellan människa och andra stora däggdjur – kan ha förändrats från att vara förhållandevis godartad till att ha varit till förfång för rovdjuren allt eftersom människan utvecklades.
Forskarna menar att deras studie avslöjar nya aspekter på hur och när djur vandrade mellan kontinenterna i förhistorien.
– Våra resultat stödjer hypotesen att djurens migrationer kan ha skett i pulser, där flera arter spred sig mer eller mindre samtidigt, möjligen som svar på klimatförändringar. Fler jämförande studier krävs dock för att bekräfta denna hypotes, säger Michael Westbury.
Kontakt:
Lars Werdelin, professor vid Naturhistoriska riksmuseet
Love Dalén, professor vid Naturhistoriska riksmuseet
