Forskare som vill nå ut och bidra till förändring kan inte bara förmedla fakta. De måste också våga ge råd – och väcka känslor. Men balansgången är svår, det visar inte minst den pågående rapporteringen om coronaviruset.
Just nu märks det att finns en stor efterfrågan på kunskap och vetenskapligt underlag.
– Alltför starka budskap kan skada förtroendet för vetenskapen, samtidigt som vaghet riskerar att lämna fältet fritt för allmänt tyckande och trollfabrikers desinformation, säger Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet.
Länder stänger sina gränser, skolelever får studera på distans och stora evenemang skjuts upp eller ställs in. Corona-krisen har fått konsekvenser för oss alla, som för bara ett par veckor sedan hade varit otänkbara. Besluten fattas i de flesta fall utifrån den kunskap som forskare och experter bidrar med.
– I sådana här akuta situationer krävs beslut väldigt snabbt, och just nu märks det att finns en stor efterfrågan på kunskap och vetenskapligt underlag, säger Rolf Lidskog.
Tillsammans med sina forskarkollegor Monika Berg, Karin M Gustafsson och Erik Löfmarck publicerade han förra veckan en artikel i den vetenskapliga tidskriften Media and Communication. Artikeln handlar om hur forskare själva arbetar med forskningskommunikation för att få genomslag för sin forskning i samhället. De har framför allt undersökt vilken roll man bör ta som forskare för att få genomslag i samhället att få det att agera för att möta långtgående utmaningar, som till exempel klimatfrågan.
Skapa berättelser – och vädja till känslor
En slutsats är att om man som forskare vill nå ut och åstadkomma förändring är det inte tillräckligt att enbart kommunicera fakta. Det krävs också att man involverar normativa och emotionella aspekter.
– Om kunskap ska kunna påverka, måste den innehålla någon typ av handlingsrekommendation. Vi har bland annat analyserat hur Hans Rosling skapade berättelser och satte sin kunskap i ett större sammanhang. Genom tydliga och meningsfulla budskap – som dessutom framfördes på ett sätt som väckte känslor – fick han stort genomslag för sitt budskap, säger Rolf Lidskog.
Resonemanget går att överföra till den pågående situationen med corona-virusets spridning i samhället. Men till skillnad från när det gäller klimatfrågan så finns det här en stor brist på vetenskaplig kunskap, både när det gäller epidemins framfart och de konsekvenser som följer av att samhällsinstitutioner som till exempel skolor stänger ned.
– Vi ser olika forskare som utifrån samma faktaunderlag nu uttalar sig och ger lite olika berättelser om vad som kan hända. Alla, även experterna, famlar i en viss osäkerhet samtidigt som det inte får innebära att man slutar ge råd eller förmedla den kunskap som man anser vara mest giltig i nuläget.
Svaga budskap öppnar för ryktesspridning
Rolf Lidskog betonar att det är en svår balansgång: att hålla sig till fakta, men ändå våga ge råd.
– Alltför starka budskap som senare kan visa sig fel kan få långsiktiga konsekvenser för samhället och medborgarnas förtroende för vetenskapen. Samtidigt som för svaga budskap eller inga budskap alls lämnar fältet fritt där alla googlar sig till sin egen sanning och utan att veta det exponerar sig inte bara för ryktesspridning utan även för trollfabriker och organiserad desinformation.
Hans råd till forskare som vill nå ut är därför att delta i debatten – men samtidigt hålla huvudet kallt.
– Det gäller att vara öppen med den osäkerhet som finns, särskilt när händelseutvecklingen går så snabbt. Som forskare måste man våga vara lite kylig och stanna upp och reflektera, även i heta tider, säger Rolf Lidskog.
Vetenskaplig artikel:
Cold Science Meets Hot Weather. Media and Communication
Kontakt:
Rolf Lidskog, professor i sociologi vid Örebro universitet, rolf.lidskog@oru.se
