Konsten att göra en färdtjänstresa bättre
Det går att undvika att utsatta grupper, känner sig ändå mer utsatta när de åker färdtjänst. Forskare vid Karlstads universitet har studerat hur personer med funktionshinder upplever sina färdtjänstresor. Och släpper nu en handbok i hur utsatta grupper kan få en bättre reseupplevelse.
Hur upplevs färdtjänstresor? Vilka faktorer har betydande inverkan och vad kan man göra för att skapa en bättre reseupplevelse? Forskarna vid Karlstads universitet har studerat hur resegrupper med olika former av funktionshinder upplever sina färdtjänstresor, detta med särskilt fokus på användarvänlighet och hur resenär och förare tillsammans hanterar situationer som kan uppstå.
De har också tittat på vilken form av utsatthet denna resenärsgrupp upplever och vad det är i trafiken som leder till detta, samt vilken typ av handlingsstrategier som både resenär och chaufför använder för att minska upplevda problem.
– Förare och annan personal behöver vara mer uppmärksamma på kroppsliga, beteendemässiga, kommunikativa och sekventiella aspekter i mötet med resenärer. Stor del av resenärernas välbefinnande ligger i interaktionens detaljer, såsom personalens handrörelser, kroppspositioner och gester. Det är också viktigt att resenärernas egna beteendeförmågor efterfrågas och utnyttjas, säger projektledare Per Echeverri.
Känner sig behandlad som gods
– Att resandet ofta upplevs som fysiskt obekvämt, att man ibland känner sig behandlad som gods, eller inte får tillräckligt med information från föraren om vart man är på väg, hur länge resan varar och om det är fler resenärer som ska hämtas, driver på känslan av utsatthet bland resenärerna, säger Nicklas Salomonson, biträdande professor vid Högskolan i Borås och gästforskare vid CTF.
– För att minska utsattheten är det viktigt att förare informerar och är lyhörda för resenärernas subtila verbala och ickeverbala signaler under resans gång. En del av dessa är explicita medan andra är implicita. Signalerna är antingen reaktiva eller proaktiva och tar sig uttryck i tio olika strategier som resenärerna använder för att hantera sin upplevda utsatthet.
Studierna visar också att det kan vara bra om personal tänker på att resenärer kan hamna i ett ”tomrum”, till exempel i gapet mellan trafiksystem och vårdsystem, eller i samband med avlämning vid slutdestination. Där kan det behövas lite extra hjälp och information menar forskarna.
Intervjuat resenärer, förare och bokningspersonal
Handboken bygger på resultat från flera olika studier där forskarna ingående, ofta i samband med faktiska resor, följt och intervjuat färdtjänstresenärer, förare och bokningspersonal.
Handboken riktar sig till aktörer inom transportområdet och forskarna hoppas att boken kan fungera som ett stöd för utveckling inom området. I slutet på handboken finns rekommendationer för hur man kan utveckla relativt enkla metoder för att skapa en bättre förståelse för sina resenärer och hur man till och med kan involvera resenärerna i utvecklingsarbetet med att skapa hållbara framtida transportlösningar.
– Vår handbok ger en ökad förståelse för hur denna grupp av resenärer upplever sina resor med färdtjänst. Kunskap som i sin tur kan användas för att göra denna typ av resor bättre anpassade till resenärernas behov och för att skapa en bättre reseupplevelse, avslutar Per Echeverri.
Studien är genomförd inom forskningsprojektet RESPONSE som syftar till att utveckla kunskap om och alternativa former av anropsstyrd kollektivtrafik. RESPONSE är ett samarbete mellan regioner, lärosäten, kollektivtrafikföretag och kollektivtrafikmyndigheter från Estland, Litauen, Sverige, Norge och Danmark med stöd från EU:s utvecklingsfond Interreg Baltic Sea Region.
Den digitala handboken:
Kontakt:
Per Echeverri, forskare vid Centrum för tjänsteforskning (CTF), Karlstads universitet, per.echeverri@kau.se
Nicklas Salomonson, biträdande professor vid Högskolan i Borås och gästforskare vid CTF, nicklas.salomonson@hb.se
