Rädsla för hat leder till självcensur hos journalister

Digitaliseringen och sociala medier har banat väg för att många fler människor och experter än tidigare kan komma till tals och utbyta fakta och åsikter. Baksidan är att det i samma veva blir enklare för många att häva ur sig mer ogenomtänkta tankar eller rentav gå till personangrepp.

Journalister är en yrkesgrupp med erfarenhet av att bli digitalt påhoppade. En av tre journalister i Europa utsätts för hot och hat i en sådan omfattning att det påverkar deras psykiska välmående negativt, visar en undersökning från Europarådet.

Är journalisten ung, kvinna och av utländsk härkomst ökar risken. Handlar inslaget dessutom om ett laddat ämne såsom etnicitet, immigration eller jämställdhet ökar den ytterligare.

Okunskap om de långsiktiga konsekvenserna av näthat

Risken för hat och hot leder till att många journalister ser till att hålla tungan rätt i mun. Detta visar olika internationella studier, vilka granskas inom ramen för ett nytt forskningsprojekt som i sin tur ska studera på vilket sätt hot och hat leder till att journalister anpassar sig till rådande riskbild och vilka eventuella konsekvenser detta beteende får för yttrandefrihet och demokrati.

– Det är illa nog att näthatet försämrar arbetsmiljön för många människor. Detta vet vi dock redan ganska mycket om. Däremot har vi inte pratat lika mycket om de samhälleliga konsekvenserna, exempelvis om de åsiktsförskjutningar som osynligt sker. Här finns en kunskapslucka som behöver fyllas, säger Måns Svensson, rättssociolog vid Lunds universitet och som i många år har forskat på bland annat normstrukturer och beteenden på nätet.

Kartlägga hur hat sprids

Under de nästkommande fyra åren ska han tillsammans med doktoranden Oscar Björkenfeldt och några datalingvister i Göteborg försöka hitta svar på hur hat och hot online försvagar yttrandefrihet och demokrati för att förhoppningsvis kunna motverka problematiken.

– Vi vill kartlägga hatets diffusion. Enkelt uttryckt kan man säga att det innebär att vi bland annat vill förstå hur det är formulerat, vem det riktar sig mot och hur det reproduceras. Vissa hatkampanjer blommar upp snabbt och är kortlivade, medan andra är mer stabila och kanske till och med mer välorganiserade.

2 000 journalister på Twitter ska analyseras

För att gå i land med uppdraget kommer de bland annat följa drygt 2 000 journalister i Sverige på Twitter. Allt som skrivs om dem i den kanalen kommer att samlas in och analyseras.

Algoritmerna som ligger till grund för den automatiserade insamlingen av data är framtagna av datalingvister vid Språkbanken på Göteborgs universitet, som är en av projektets partners.

Tillsammans med Journalistförbundet kommer de även att genomföra en enkätintervju med journalister om deras erfarenheter. Bland annat ska de fråga om konsekvenser på hälsa och eventuell benägenhet att anpassa journalistiken för att slippa näthat och hot.

Därtill kommer de att prata med journalister som i sin yrkesroll har utsatts för hot och hat, beslutsfattare, tjänstemän på myndigheter, Journalistförbundet och andra så kallade nyckelinformanter som förväntas sitta inne med värdefull information.

Kan bli förslag på rättsliga lösningar

Vilka eventuella rekommendationer projektet kommer att utmynna i får utkristallisera sig under resans gång och när resultaten ska sammanställas. Men enligt forskarna är det inte osannolikt att det blir förslag på rättsliga lösningar.

– En av utgångspunkterna i vårt projekt är att dagens lagstiftning inte är optimalt utformad för de utmaningar som vi står inför. Statlig censur utgör sannolikt inte det största hotet, utan istället handlar det om en inifrån kommande självcensur som uppstår genom ett allt hårdare samtalsklimat på nätet. Detta vill vi veta mer om, säger Oscar Björkenfeldt.

En annan aspekt som diskuterats flitigt på senare år, handlar om de stora sociala medieplattformarna, såsom Facebook, och deras ansvar för att hantera situationen. Tidigare forskning visar att människor förväntar sig att dessa aktörer ska motverka hat och hot i sina kanaler.

– Ur ett rättssociologiskt perspektiv blir det intressant att fundera kring hur rätten kan bidra till att öka detta ansvarstagande, säger Måns Svensson.

Fotnot:

Studien finansieras av Brottsoffermyndigheten med två miljoner kronor.

Kontakt:

Måns Svensson, forskare rättsociologi, Lunds universitet, mans.svensson@soclaw.lu.se
Oscar Björkenfeldt, doktorand rättsociologi, Lunds universitet, oscar.bjorkenfeldt@soclaw.lu.se