Jämlika löner i biståndsprojektet ökade den biologiska mångfalden

Det är forskare från Leibniz Center for Agricultural Landscape Research (ZALF) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som har undersökt kopplingen mellan löner och effektiviteten i biståndsprojekt.

En stor del av världens biologiska mångfald finns i tropiska länder, ofta i regioner med låga hushållsinkomster. Att betala lokalbefolkningen för att hjälpa till med bevarandeinsatser, till exempel genom att arbeta med återbeskogningsprojekt, eller genom att förändra sina jaktvanor, ses alltmer som en lösning som gynnar alla parter.

Men hur ska beslutsfattare veta hur ett sådant program ska utformas för att bli kostnadseffektivt?

Ett svar är att prova olika typer av program i många byar och sedan samla in detaljerad information om resultaten, vilket är en effektiv men långsam och dyr lösning. Ett annat svar är att fråga lokalbefolkningen vad de föredrar, men utfallet kan vara opålitligt om de föreslagna programmen är utformade på ett sätt som skiljer sig från allt som människorna känner till. Ett tredje sätt är att använda beteendeexperiment.

– Vårt fältexperiment kombinerar realismen hos fullskaliga undersökningar med enkätstudiernas snabbhet och blygsamma kostnader. Min erfarenhet är också att deltagarna nästan alltid har kul och tjänar lite pengar medan de hjälper till att förbättra bevarandeprogrammen, säger Carl Salk, forskare från SLU.

I studien deltog mer än 400 vietnamesiska jordbrukare som fyllde bördig jord i påsar som skulle användas för odling av trädplantor. Eftersom syftet med studien var att undersöka hur arbetsinsatsen påverkas av lokala uppfattningar om rättvisa, strukturerades lönesystemet för att skapa ojämlikhet. Jordbrukarna fick antingen en hög eller låg ersättning för varje påse de fyllde. Hälften ingick i grupper där alla fick samma betalning och hälften i grupper där vissa fick mer och andra mindre.

Konsekvenserna av orättvisa löner

– Det kan låta konstigt att människor i en grupp får olika ersättning för samma arbete. I vår studie var det nödvändigt eftersom vi skulle studera konsekvenserna av orättvisa, men det är inte så ovanligt som det kan verka. Vi ser att människor får olika lön för samma uppgift över hela världen, till exempel i form av löneskillnader mellan könen, säger medförfattare Jens Rommel, också forskare vid SLU.

– Den ojämlika lönesättningen visade sig ha en tydlig inverkan på arbetsinsatsen. I de ”blandade” grupperna kände sig de deltagare som fick sämre betalt orättvist behandlade och de arbetade mindre. En annan sak vi upptäckte var att kvinnor arbetade hårdare, säger Lasse Loft från ZALF, som ledde studien.

Båda resultaten är viktiga lärdomar för personer som ansvarar för utformningen av bevarandeprojekt. De ger bevis på att rättvisa inte bara är ett önskvärt delmål, utan bör vara en central del av programmens utformning. Att rikta sig till kvinnor och att följa lokalbefolkningens syn på rättvisa kan ge mer bevarande utan en större budget.

Studien ägde rum i en ”buffertzon” kring en nationalpark i Vietnam. Regionen hotas av skogsförstörelse och ingår i ett landsomfattande vietnamesiskt ersättningssystem för skogliga ekosystemtjänster. Mer än 30 000 jordpåsar tillverkades under studien, och dessa donerades till lokala plantskolor som är inriktade på återbeskogning.

Vetenskaplig artikel:

Lasse Loft, Stefan Gehrig, Carl Salk & Jens Rommel.Fair payments for effective environmental conservation.PNAS (2020).

Kontakt:

Carl Salk, forskare, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, carl.salk@slu.se
Jens Rommel, forskare vid Institutionen för ekonomi; Beslutsfattande och management
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, jens.rommel@slu.se