Tufft för behovsanställda när företagen vill ha flexibilitet
Sedan 1990-talet har allt fler i Sverige en tidsbegränsad anställning. De som kallas in när arbetsgivaren ser ett kortvarigt behov har ökat markant. Men de behovsanställda betalar ett högt pris för arbetsgivarens önskan om flexibilitet. De har svårt att planera sina liv och många upplever ekonomisk stress.
Sociologen Johan Alfonsson har i sin avhandling vid Göteborgs universitet undersökt vad som kan förklara att allt fler unga arbetar som behovs- och timanställda och hur anställningen påverkar deras liv. Han kopplar framväxten av behovsanställningar till de förändringar som skett i den svenska och globala ekonomin från och med 1970-talets kriser och pekar på att allt större del av ekonomin är baserad i högrörliga sektorer som finans- och tjänstesektorn.
– Man producerar just-in-time och verksamheten anpassas efter precis så mycket arbetskraft som behövs i stunden. För att att det ska fungera krävs en flexibel och rörlig personalstyrka som är villig att hoppa in och arbeta vid behov, säger han.
Hans resultat visar att utvecklingen möjliggjorts av två anledningar.
– Sverige har genomgått en exceptionell förändring de senaste 30 åren. Dels har lagen om anställningsskydd successivt försvagats. I början av 90-talet hade vi bland de hårdaste regleringarna för att använda tillfälliga anställningar, idag har vi bland de svagaste i EU. Dels har arbetslösheten ökat dramatiskt och trycket på de arbetslösa att söka fler jobb har ökat utbudet av arbetskraft som accepterar dessa villkor.
Brist på förutsägbarhet skapar stress
Johan Alfonsson har även undersökt hur behovsanställda påverkas av anställningsformen, och visar att den skiftar från att vara primärt positiv till att vara otrygg och plågsam. Skillnaderna beror på att anställningarna är utformade på olika sätt, att olika personer har olika ekonomiska förutsättningar samt om personen är i anställningen frivilligt eller ofrivilligt.
I avhandlingen identifieras tre olika typer av behovsanställningar: nomadanställd, stående inhoppare och informellt vikariat. De rör sig från den mest otrygga till en mindre osäker variant.
Ekonomisk otrygghet
– De som sällan vet när eller var de ska arbeta är de som upplever högst ekonomisk stress och osäkerhet. På grund av den ekonomiska otryggheten måste de planera tiden då de inte arbetar som om de kan få arbete. Det leder till svårigheter att planera livet utanför arbetet och det sociala livet kan drabbas negativt. De som oftare vet när och var de ska arbeta upplever dessa problem i mindre utsträckning, säger han.
Enligt Johan Alfonsson finns det ett starkt ideal i vårt samhälle att vi ska kunna styra våra egna liv och besitta ett självbestämmande.
– Detta självbestämmande blir svårt för de behovsanställda att leva upp till, många av dem upplever att kontrollen över deras liv begränsas och att de fråntas möjlighet att planera fritid och utveckla sociala relationerna. Det är den här bristen på förutsägbarhet som orsakar problem. För att komma tillrätta med detta behöver antalet behovsanställningar begränsas och den här gruppen behöver få tillgång till en a-kassa lättare.
Avhandling:
Alienation och Arbete. Unga behovsanställdas villkor i den flexibla kapitalismen
Kontakt:
Johan Alfonsson, doktorand i sociologi, Göteborgs universitet, johan.alfonsson@socav.gu.se
