Mexico Citys historia visar hur vi kan bevara stadsnatur

– Att förstå historien, hur människorna har anpassat våtmarksområdet för att det ska kunna överleva, är viktig kunskap för att skydda naturliga områden i städer, säger Maria Schewenius, miljöforskare vid Högskolan i Gävle.

Området är speciellt då det är den sista kvarvarande biten av det kanalsystem som ursprungligen skapades i och av sjön Texcoco, där dagens Mexico City har växt fram.

Området har förändrats i cykler

Analysen, som utfördes i samarbete med forskare vid universitetet UNAM i Mexico City, visar hur den första cykeln inleddes när spanjorerna invaderade 1521 och började dränera kanalområdet. Den andra cykeln, mellan 1700-1950, handlade om landets självständighet och etablering av Mexico City, då vattenbeståndet i Xochimilco minskade och vattenkvaliteten försämrades.

I den tredje cykeln, från mitten av 1900-talet, växte Mexico City explosionsartat, något som, tillsammans med förändringar i markpolicy, har skapat ett ökande tryck på att ställa om från jordbruk till andra markanvändningar

Människorna har hittat sätt

– Vi ser hur, i tre olika omgångar, det här våtmarks- och jordbrukssystemet har ändrats. Politiska förändringar och befolkningstillväxt har påverkat människornas förmåga att bruka våtmarksjordbruket och kunna överleva på grödorna, säger Maria Schewenius.

– Ingen har tidigare identifierat systemets cykler på det här sättet och vi har undersökt vad det kan finnas för gemensamma nämnare som har hjälpt systemet att överleva.

Trots ett ökande tryck på marken så har ändå människor hittat sätt att få det att fungera. De har ändrat grödorna så att utbudet ska passa marknaden, exempelvis till blommor och plantor som efterfrågas mer idag, och lyckats att på olika sätt få in vatten till området. Båtfärder på kanalerna är ett populärt turistmål.

Stegvisa anpassningar

– Lösningarna har bestått av stegvisa anpassningar till det rådande läget, vattenmängd, vattenkvalitet och ekonomiska faktorer.

– Genom att ha identifierat de här cyklerna med sina utmaningar och det sätt som området har överlevt på, hoppas vi att man kan använda dessa insikter för att ett hållbart jordbruk ska kunna bedrivas här, även i framtiden.

Xochimilco står för så mycket mer än jordbruket, då det representerar ett viktigt habitat för både vattenlevande och marklevande arter, både djur och plantor. Här finns bland annat axolotl, en inhemsk art som är släkting till salamandern och som undersöks inom medicinsk forskning för dess regenerativa egenskaper.

Området hjälper även till med temperaturreglering och renar luften för stora delar av Mexico City. Två ekosystemtjänster för hela staden som inte märks av så länge området fortfarande finns kvar är grönt och kanalerna bibehållna.

– Temperaturreglering och luftrening är jätteviktiga funktioner. När städer både blir större och tätare så blir de också varmare och ofta får de problem med luftkvaliteten.

Stor turistattraktion idag

Båtturer längs Xochimilcos kanaler är ett populärt utflyktsmål för lokalbor och turister.

Användningen av öarna har förändrats och många används idag till exempel som festplatser eller fotbollsplaner. Idag är Xochimilco även är en stor turistattraktion dit det är populärt att åka ut på helgerna.

– Men det är också viktigt kulturellt då det representerar mycket av stadens historia och kan bidra till människors psykologiska upplevelse av staden.

Maria säger att man genom att förstå historien för en plats, kan identifiera både faktorer som har skapat problem och sådana som har fungerat som lösningar, för att på så sätt kunna förbereda för framtiden.

– Det är viktigt att skydda naturliga områden i städer. En mosaik av olika typer av grönområden som en integrerad del av uppbyggda områden är avgörande för människors välbefinnande, både fysiskt och mentalt i ett stadslandskap, säger Maria Schewenius.

Vetenskaplig artikel:

Assessing the historical adaptive cycles of an urban social-ecological system and its potential future resilience: the case of Xochimilco, Mexico City. Regional Environmental Change

Kontakt:

Maria Schewenius, doktorand vid Högskolan i Gävle, Maria.Schewenius@hig.se