Villkoren för barns lek har förändrats i och med digitaliseringen. Lekplatser, lekkamrater och lekaktiviteter är ofta ”gömda” i digitala verktyg. Det har gjort det svårare för vuxenvärlden att förstå barns lek. Om konsekvenserna av detta handlar en avhandling från Linnéuniversiteteten.
Digitaliseringen har bidragit till flera förändringar i hur vi kommunicerar, interagerar, hanterar, producerar och distribuerar information. Marina Wernholm, doktorand vid Linnéuniversitetet, har studerat dessa förändringar i relation till villkor för barns lek och lärande, något som inte tidigare undersökts i så stor utsträckning.
– Det är viktigt för skolorna att erkänna och förhålla sig till variationen av lärandeerfarenheter som dagens barn har, säger Marina Wernholm.
Fokus i hennes avhandling har varit har barn i åldrarna 8–12 år leker utanför skolan i digitala gemenskaper och hur lärande där sker i en hybrid verklighet. Med hybrid verklighet menas den typ av lek som äger rum där det fysiska och det digitala är så sammanflätat att det betraktas som en och samma verksamhet. Det kan till exempel handla om datorspel som Minecraft eller sociala medier som appen TikTok.
Använde World of Warcraft i engelskundervisning
Intresset för barns lärande i digitala gemenskaper har Marina Wernholm haft med sig från sitt arbete som specialpedagog.
– Jag märkte hur eleverna började prata om datorspel, så jag började fråga dem om det. Jag använde sedan datorspelet World of Warcraft som utgångspunkt i min engelskundervisning och märkte vilken skillnad det blev hos pojkarna i intresse och motivation, säger hon.
Skilda uppfattningar om vad som är lek
En slutsats från avhandlingen är att uppfattningen om vad som är lek i en hybrid verklighet skiljer sig åt mellan vuxna och barn. Det kan skapa konflikter i mötet med generationer. Marina Wernholm visar också hur nya kännetecken för lek framträder när barn leker i en hybrid verklighet. ”Grit”, som betyder ungefär driv, jävlar anamma och karaktärsstyrka, föreslås känneteckna lek i en hybrid verklighet. Gemensamt för alla barnen i avhandlingen är att de ger ett drivet intryck och att det gynnar dem då de deltar i hybrida lekpraktiker.
Avhandlingens resultat pekar dessutom på att barn utvecklar både lärande- och undervisningsstrategier genom lek i en hybrid verklighet eller digitala gemenskaper. Sådant som att formulera och besvara frågor eller att imitera och visa en handling har barnen nytta av även i andra sammanhang. Marina Wernholm föreslår att lärare, skolledare och beslutsfattare som är intresserade av barns lärande uppmärksammar deras deltagande och icke-deltagande i hybrida verkligheter och digitala gemenskaper.
– Skolor borde överväga hur de kan koppla ihop barns lärandeerfarenheter och var detta lärande sker med vägar till lärande som skolan erbjuder, säger Marina Wernholm.
Avhandling:
Children’s learning at play in a hybrid reality
Kontakt
Marina Wernholm, Universitetsadjunkt vid institutionen för pedagogik och lärande, Linnéuniversitetet, marina.wernholm@lnu.se
