Konstnärliga synliggöranden av samiska kritiska perspektiv på samtiden har på senare tid nått stor uppmärksamhet. Frågor om kolonialism och dekolonisering har tagit plats på såväl klassiska konstarenor som på gator, protestarenor, sociala medier. En avhandling från Umeå universitet visar hur sådan konst gjort en större allmänhet medveten om dessa frågor och skapat en rörelse.
– De vanligaste reaktionerna jag möter när jag berättar om vad avhandlingen handlar om är antingen ett smått skamset ”Jag kan ingenting om samer”, eller ett ”Å, så spännande, det händer så mycket just nu!”. Båda dessa vittnar om den låga synlighet samiska frågor länge haft i Sverige, och om hur samiska konstnärer och aktivister bidragit till att röra om i offentlighetens gryta på sätt som närmast tvingat folk att se, säger Moa Sandström, doktorand i samiska studier vid Umeå universitet
Med avstamp i fyra idag aktiva samiska konstnärers verk och verksamhet, och särskilt fokus på relationen Sverige-Sápmi, har hon undersökt samtida konstaktivism – artivism – i relation till begreppet dekolonisering. Att motverka just osynliggörandet, av samiska perspektiv i Sverige är något som konstnärerna lyfter fram som ett viktigt motiv för sin verksamhet.
Motiverar till opposition
Osynliggörandet av koloniala aspekter av Sveriges och Sápmis relation är också ett av de huvudsakliga motiven i de studerade konstverken. Detta bidrar inte enbart till att medvetandegöra konstens mottagare om samiska kritiska perspektiv, utan motiverar även till opposition gentemot fortsatta koloniala processer. Här menar Moa Sandström att artivismen fungerat både för att sätta frågan om dekolonisering i rörelse, och för att aktivera en rörelse kring frågan.
– I avhandlingen har jag tagit fasta på tre inriktningar i denna rörelse. Den första handlar om hur artivismen används för att synliggöra och behandla frågor om kolonialism i den samtida och historiska svensk-samiska relationen.
– Den andra handlar om hur artivismen används för att både gestalta, och motivera till, en reaktiv motståndsrörelse mot fortsatta koloniala processer. Den tredje inriktningen är mer proaktiv och handlar om hur artivismen används för att skapa en frihetsrörelse som vänder sig bort från det koloniala – som gör plats för samiska föreställningar, värdegrunder och praktiker.
Skapar förutsättningar för icke-samer att identifiera sig
Även om kravformuleringar om samiska rättigheter, beskydd av samiska marker och uppmaningar att stå upp för sin samiska identitet är framträdande är det samtidigt tydligt att rörelsen har mycket gemensamt med andra progressiva rörelser.
Olika former av samarbete med exempelvis urfolksrörelser, klimat- och miljörörelser och queerrörelser sker såväl ”bakom kulisserna” som i konstnärliga gestaltningar och i sociala medier.
– Diversiteten i gestaltningarna av samiskt motstånd vittnar inte bara om ett heterogent Sápmi, utan skapar också förutsättningar för icke-samer att identifiera sig med aspekter av den samiska rörelsen. Det möjliggör för olika typer av alliansskapande som inte enbart vilar på solidaritet mellan olika grupper.
– Här finns gemensamma målsättningar och visioner om hur vi kan förhålla oss till varandra och planeten, bortom separation, dominans, exploatering och föreställningar om evig tillväxt som ledstjärnor.
Avhandling:
Dekoloniseringskonst. Artivism i 2010-talets Sápmi
Kontakt:
Moa Sandström, doktorand i samiska studier vid Umeå universitet, moa.sandstrom@umu.se
