Så kan EU minska sitt bidrag till skövling av regnskog

Mer än hälften av den tropiska avskogningen är kopplad till produktion för export av livsmedel och djurfoder, till exempel palmolja, sojabönor, trävaror, kakao och kaffe, varor som EU är en stor importör av. Frågan är vad EU kan göra för att minska sitt bidrag till avskogningen.

– Den här frågan är extra intressant nu, eftersom EU i år planerar att lägga fram förslag på lagstiftning som ska leda till minskad avskogning orsakad av konsumtion i Europa. Frågan har varit aktuell i omgångar sedan 2008, men nu verkar det faktiskt börja hända något politiskt, säger Simon Bager, doktorand vid Université Catholique de Louvain, Belgien och huvudförfattare till studien.

Tillsammans har artikelförfattarna kartlagt sammanlagt 1 141 olika förslag på hur EU skulle kunna arbeta för att bryta trenden med ökad tropisk avskogning. Dessa kommer i stor utsträckning från en öppen konsultation, där EU samlat in förslag från företag, intresseorganisationer och tankesmedjor. Utöver det har forskarna sammanställt förslag från en lång rad forskningsrapporter, debattartiklar och andra publikationer.

Svagt stöd för effektiva regleringar

Att hitta förslag på åtgärder som har politiskt stöd, skulle ha önskad effekt och som dessutom är möjliga att genomföra praktiskt, har inte varit helt enkelt.

– Föga förvånande är stödet svagt för hårdare och mer effektiva regleringar, som till exempel importbegränsningar på vissa varor. Men vår studie visar att det inte är helt nattsvart ändå. Det finns politiska förslag som både har starkt stöd hos många intressenter och som har potential att minska avskogningen, säger Martin Persson, docent i fysisk resursteori vid Chalmers tekniska högskola.

Lägga ansvar hos importören

Det är framförallt två vägar som forskarna ser som möjliga framåt. Den ena handlar om att den som importerar en vara också hålls ansvarig för sådant som händer i leverantörskedjorna, så kallad Due Diligence.

– Om det visar sig att ett av de importerande företagens leverantörer har produkter som bidrar till avskogning kan företaget få betala skadestånd. Ett sådant system bedömer vi som både trovärdigt och möjligt att genomföra politiskt och praktiskt. Det finns också exempel från Frankrike och England där man har genomfört eller ska genomföra liknande system, säger Simon Bager.

– Due Diligence är också det förslag som är vanligast i vår kartläggning och det förs fram av många olika typer av aktörer, vilket gör att vi bedömer stödet för det förslaget som stort. Det är dock viktigt att betona att om ett sådant system ska få effekt måste det vara noggrant kalibrerat, bland annat när det gäller vilka sanktionsalternativ som ingår och vilka företag som omfattas av kraven.

Rundabordssamtal kan fungera

Den andra möjliga framkomliga vägen är rundabordssamtal med olika intressenter, eller ”multi-stakeholder fora” som det kallas i studien. Då samlar man företag, organisationer och politiker till gemensamma samtal för att komma överens om möjliga åtgärder för att sätta stopp för avskogning kopplad till en leverantörskedja, vara eller område. Även här finns positiva exempel, det mest uppmärksammade är det brasilianska sojamoratoriet, eller Amazon Soy Moratorium, från 2006.

Då satte sig bland andra Greenpeace och Världsnaturfonden ner med de som producerar, samt köper upp och exporterar, soja och lyckades komma överens om ett stopp för handel med soja från områden i Amazonas regnskog som avskogats efter ett visst datum.

– Sådana exempel gör att vi kan säga att rundabordssamtal kan få effekt. Och enligt vår bedömning är det en åtgärd som är lättare att få acceptans för, eftersom det då inte bara handlar om att lagstiftarna bestämmer, utan att de inblandade parterna får vara med och utforma åtgärderna själva, säger Martin Persson. Samtidigt kan rundabordsdiskussioner anpassas till det område eller den region där det införs, vilket ökar sannolikheten för att initiativet kommer att stödjas av lokala aktörer.

Bidra till förändring också viktigt

Forskarna har också utrett hur man kan hantera avvägningen mellan effekt och acceptans. En viktig del i detta är att kombinera olika åtgärder som stödjer varandra och som kan fungera som stöd för striktare regleringar. Handelsregleringar riskerar till exempel att slå hårt mot fattiga producerande länder och bör därför kombineras med bistånd som hjälper sådana länder att införa mer hållbar produktion och ökad avkastning, utan att behöva ta till avskogning.

Det skulle också minska risken för att det som produceras på nyligen avskogad mark helt enkelt säljs på andra marknader än EU.

– Om nu EU fokuserar på sitt bidrag till avskogningen, så kan effekten bli att sådant som produceras på nyligen avskogad mark säljs till andra länder, medan EU får de ”bra” produkterna. Därför är vår bedömning att EU bör se till att de åtgärder som införs kombineras med sådana som bidrar till omställning och förändring, säger Simon Bagar.

Tre viktiga principer

Avslutningsvis sammanfattar forskarna tre principer för nya åtgärder, om EU menar allvar med att man vill minska sin påverkan på avskogningen i tropikerna.

– Vidta åtgärder som faktiskt har en möjlighet att åstadkomma förändring. Använd en bred palett av åtgärder som kombinerar olika verktyg och som tillsammans bidrar till minskad avskogning. Och till sist: se till att involvera aktörer i leverantörskedjor i särskilt viktiga regioner först, för att sedan bygga ut och bredda åtgärderna över tid, säger Simon Bagar.

Vetenskaplig artikel:

Eighty-six EU policy options for reducing imported deforestation.

Kontakt:

Martin Persson, docent, fysisk resursteori, martin.persson@chalmers.se
Simon Bager, doktorand vid UCLouvain, simon.bager@uclouvain.be