Fostret i biskop Peder Winstrups kista kan ha fått sin förklaring
Forskare kan ha löst gåtan om varför ett foster låg i biskop Peder Winstrups kista i domkyrkan i Lund. DNA från biskopen och fostret har, tillsammans med en utredning av släktskapsförhållandena, visat att fostret troligen var biskopens barnbarn.
Något framträder mellan biskopen Peder Winstrups bägge underben. Att döma av röntgenbilden är det frågan om små ben. Är det ett djur, en råtta? När bilden studeras närmare kan osteologerna från Lunds universitet se svaga antydningar till det som ska bli nyckelben – det är ett människofoster.
Inuti kistan hittas fostret, insvept i ett stycke linnetyg. Att döma av lårbenets längd var det 5–6 månader gammalt och dödfött. Fyndet av fostret väckte ett flertal frågor. En av dem var vad det gjorde i biskopens kista.
Bild: Gunnar Menander
Hur hamnade barnet i kistan?
– Det var inte ovanligt att små barn placerades i kistor tillsammans med vuxna. Fostret kan ha placerats i kistan efter begravningen, då den stod i det winstrupska gravkoret i Lunds domkyrka och därför var åtkomlig, säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet, en av de ledande forskarna bakom studien.
Begravningsboken från Lunds domkyrka vittnar om att kistor med barn placerats i detta gravkor, utan att de var besläktade med familjen.
– Att placera en kista i ett kor är en sak, men att placera fostret i biskopens kista en helt annan. Det fick oss att undra om det fanns något släktskap mellan fostret och biskopen, säger Torbjörn Ahlström.
Var släkt på fädernet
Forskare vid Stockholms universitet har därför analyserat prover från Peder Winstrup och fostret. Resultaten visar att fostret var en pojke och att de var släkt, ett släktskap av andra graden, det vill säga i medeltal 25 procent av generna var gemensamma. Avsaknaden av träff på den mitokondriella arvsmassan, samtidigt som det förelåg träff på Y-kromosomen, visade att släktskapet var på fädernet.
– Arkeogenetiken kan bidra till förståelsen om bland annat släktskapsförhållanden mellan gravlagda individer och i detta fall mera specifikt mellan Winstrup och fostret, säger Maja Krzewinska vid Centrum för paleogenetik, Stockholm universitet, en av de ledande forskarna bakom studien.
Släktrelationer utforskades
Detta innebär, vid en andra gradens släktskap, att följande konstellationer mellan Winstrup och fostret är möjliga: farbröder, brorsöner, farföräldrar, barnbarn, halvsyskon och dubbelkusiner. Vad som är en rimlig relation i det här fallet berättar den kunskap som finns om de winstrupska släktskapsförhållandena.
Genom att studera detta har forskarna kunnat utesluta ett antal möjliga släktskap mellan biskopen och fostret. Ett möjligt släktskapsförhållande som kvarstår omfattar sonen Peder Pedersen Winstrup.
– Det är möjligt att den för tidigt födde pojken var Peder Pedersen Winstrups son, och biskopen hans farfar, säger Maja Krzewinska. Kanske är det ett familjedrama vi ser konturerna till här.
Symbolisk handling
Peder Pedersen Winstrup följde inte i pappans och farfaderns spår och studerade teologi, i stället intresserade hans sig för befästningskonst. Han förlorade faderns egendom i Lundagård genom reduktionen och levde förmodligen på allmosor från släktingar under sista delen av sitt liv. Med Peder Pedersen Winstrups död avslutades den manliga linjen av den adliga familjen Winstrup. Att placera det avlidna fostret i biskopens kista blev för honom en stark symbolisk handling: han hade avlat en son, om än dödfödd.
Video: Mummified bishop is a unique time capsule from the 17th century (2,11 min)
Vetenskaplig artikel:
Kontakt:
Maja Krzewińska, Stockholms universitet, maja.krzewinska@arklab.su.se, och Torbjörn Ahlström, Lunds universitet, torbjorn.ahlstrom@ark.lu.se.
